Halvtid

I morgon är det ett år sedan E flyttade hit! Halva tiden har då gått av vår vistelse här i värmen! Känns smått overkligt att vi varit här i ett år. Tiden går snabbt som sören ibland! Men det är klart, det känns ju mer som hemma här nu än för ett år sedan... så lite har vi ju allt landat här!

Nu behöver vi bara fundera på vad vi vill hinna med innan vi ska åka hem, så att vi inte får panik en månad innan vi ska åka! Men lite resor får det nog allt bli, kanske Hong Kong, kanske Laos, kanske... ja vem vet...

Firar ett-årsdagen med att bli lite mera pastellfärgad här på bloggen, vad sägs? Bra eller a-us?

Hearts on fire!!!

OS-glädjen har varit stor här hemma. Äntligen har vi fått till så vi i alla fall kan se lite bilder live från OS! Och äntligen är det något som går när vi är vakna! Så imorse laddade vi för att kunna följa curlingdramat och det gick så där (mest tekniska problem...). Men vi fick se babsen ta guld! För att fira så spelar E Hearts on fire mest hela tiden!

Nu ska vi drinka och bada vid poolen med vänner på besök från Sverige (ledtråd - De gillar Tyskland och har en liten kille som heter som en dansk rövarochbanditkung...)!! Härligt att hänga med dem och snacka en massa skit...

Dagens knarkare?

Har i dagarna läst lite om svenska knarkhistorier och kan inte säga annat än att jag förundras. Dagens knarkare är inte som gårdagens!! Inte för att jag känner någon, tror jag ...

Första rubriken Drygade ut pensionen med att sälja knark. Tänk att hitta två kilo amfetamin i en guldfärgad porslinshund?? Att sedan den åtalade motiverar det som hänt med att "Jag fick hundstatyn av en vän som ville att jag skulle ha den eftersom min egen hund gått bort" Undrar just om vännen tyckte att hon behövde amfetaminet för att dämpa sin sorg?

Den andra rubriken 25-åring polisanmälde dåligt knark. Hur tänker man då? Jag fattar inte riktigt...

Duntäcke?

När vi var hemma nu i januari så tog vi med oss alla våra duntäcken hem till Sverige. Undrar just varför vi tog med fyra stycken hit... Idag hittade G ett barntäcke och blev alldeles till sig "Det är sånt man har i Trosa, eller hur mamma?"

Så för att bevisa att det går att använda dem även i Singapore, sänkte jag ACn till 18 grader. Det blev riktigt kallt. Jag blev tok på sugen och jeans och strumpor och det är inte direkt varje dag jag blir det i Singan. Typ aldrig!

Barnen fick krypa ned under täcket och njuta av ett gosigt täcke och se på lite Mamma Mu! Hoppas att vi kan leka denna frostlek många gånger - jag gillar den verkligen!! (Men det gör troligtvis inte elräkningen, men en kvart då och då, kanske man kan unna sig...)

Kg?

Har idag fått lära mig att i detta pyttelilla land så köper man tårta per kilo. I mitt lite större land brukar vi ju säga att vi vill ha "en åtta-bitars", men här säger man jag vill ha "en en kilos". Tycker att det låter rätt äckligt! Tänk dig - köpa fyra kilo tårta!

Sen kan man köpa tårta för hur mycket som helst. En av Gs klasskompisar, köpte en tårta för ca 2 500 sek (till tio barn... kanske typ ett kilo) och inte var den god, men sjukligt snygg, typ som bilden... men då är det ett av lyxhotellen som bakar...

Nu är det inte synd om mig

Nej nu lider jag med er alla i insnöade Sverige. Så här på håll känns det helt galet, att inget funkar, men att vara mitt i det, måste vara mer än galet - helt tokigt med andra ord. Ska inte alls klaga och säga att jag längtar hem, antar att jag inte alls skulle få några sympatier!! Nej och just nu är det också riktigt bra!

Har varit på poolkalas på em och sen fått spela tennis (Det är så kul - tror jag ska slänga golfklubborna och bara satsa på tennis...). För att få komma hem till sovande barn och maten på bordet! Sjukt lyxigt! Undrar just hur det känns nästa år - när det är som vanligt??? Duktiga flickan i mig får slita lite mer då, men då har hon å andra sidan fått vila upp sig ordentligt!!!

Sjuka...

Jag och maken min hade en toppen em, med shopping och fika på stan. Alldeles själva, då kidsen var hemma och sov. Farligt - för det blir mycket dyrare än om barnen är med. Det blir liksom lite mera bråttom då, men så mysigt. Myset avbröts dock av att Pärlan ringde och lät meddela att O hade feber, så det var bara till att ta sig hem.

När vi kommer hem har han börjat kräkas ... känns som vi kan detta ... Han var dock sjukt sugen på middag, så vi fick kämpa för att hålla vårt lilla matmonster borta från middagsbordet, medan vi andra åt. Han storgrät... vet inte om det var rätt att hålla honom borta... Nu sover han!

Men han har faktiskt varit frisk i 26 dagar, så kanske ska vi inte klaga! Hoppas nu att han snart blir bra igen och att vi inte hamnar på sjukhus. Än så länge har februari inte bjudit på några sjukhusvistelser... men som sagt än så länge... Jag, negativ?? Ja kanske faktiskt!!!