Sand, Dusch, Blod o Gratis Sjukvård

En helt vanlig tisdag för en del. Hari Raya Puasa (dvs slutet för den muslimska fastemånaden) för många andra. Oavsett Maken är ledig och barnen har ingen skola. Starkt behov fanns att komma på något att göra. Men vi kom inte på något... Men så damp ett räddande sms ned från makens nya kollega, "Vill ni äta lunch på stranden?" Vad annat att svara än, Absolut?!? Så tillsammans m 10 miljoner andra begav vi oss till Sentosa.

Lunch stod bara på min, makens och kollegans och hans familjs agenda. Mina barn var upptagna med annat... S ville bara leka i duschen. O ville bara vara i havet (eller habet som det visst heter). G ville fajtaz m sugrör.

Efter två timmar i duschen så trillar så S o slår i pannan. Mycket blod, lite panik, kvinna i vit "cut-out" baddräkt som styr upp situationen, is o plåster och sen var det slut på blödandet! Tio minuter senare kommer ett liten sjuksyrra och en badvakt för att titta till såret. Tvättar, på med bakteriedödande kräm och plåster. Är det inte fantastiskt, fri sjukvård på stranden??

Äntligen Socker

Maken och jag har gått och firat sockerbröllop... kodnamnet för sexårig bröllopsdag. Det var egentligen i lördags, men då var vi upptagna med annat. Så idag firades det.

Vi begav oss till restaurangen med fritt flöde (Free flow = all you can eat här...) av pommes... jag ser framför mig att en maskin sprutar ut pommes och jag bara mular in dem i munnen. De jag inte hinner äta åker ned i en stor tunna. Man har tio minuter på sig... men så är det inte. Inte alls. Nej i själva verket är det en pytteliten och söt servitris som kommer och frågar om vi vill ha fler. Det vill vi inte. Vilken normal person vill efter att ha ätit 2 kilo kött ta omtag på pommesen??? Det funkar inte. Slås av att det är sjukt smarta. Låter bra, men ingen utnyttjar deras generositet...  

Ingen inspiration

Ibland finns den liksom inte alls där, inspirationen. Den har kanske rymt. Kanske dragit för gott. Kanske kommer den tillbaka. Det jag försöker säga är att jag kommer inte på något att blogga om.

Jag är fortfarande sliten efter att vi tog och stoppade in hela familjen i bilen och drog till Melakka (3 timmar enkel bilfärd.) i lördags. Det måste vara där skon klämmer. Ingen mer heldagsutflykt. Nej jag behöver komma hem och sova middag.

Dygnet runt shopping

Ok att alla som bor i detta lilla land är helt galna i shopping. Det har jag liksom fattat, men att det finns ställen som har öppet dygnet om, året runt och är stora som typ hela Öland det har jag inte fattat. Jo nu fattar jag. Nu har jag nämligen varit där. Och då blev det 2 dagar på raken.

I går spenderade jag typ en timme på väskavdelningen med att få Es lillebror att köpa en resväska. Det fanns typ 17 likadana. Fast han är ju konstnärlig, så han såg saker som jag inte gjorde. Inte alls.

Idag gick jag igenom några små delar av resten. Herregud vad stort. Typ som Ullared. Allt finns och lite till. Helt galet. Tre timmar senare och smärtor i rygg och fötter hade jag handlat, vattenfärg, barnuppfostringsbok, muffinsformar, nötter, och en massa mer. Hemlängtan var stor!! Men väl här hemma kan jag inte låta bli att längta tillbaka...

Stället om du är sugen heter Mustafa Centre och är som sagt HUR stort som helst...

Simming ger ont i magen

När jag försökte lära mig simma fick jag ont i halsen och näsan av allt äckligt vatten. När O lär sig simma får han ont i magen. Magen är stor som en ballong och han klagar. En gång kräktes han poolvatten. Idag gjorde han inte det. Nej idag behövde han kärlek. Varm välling och kramar. Många kramar. Det tyckte jag var mysigt. Det är nämligen rätt svårt att få den lille killen att sitta still så länge... så kanske ska jag ändå inte ge honom tipset - sluta drick poooolvatten - då blir det kanske inte så mycket kramar....

En MAN

Så har det ÄNTLIGEN hänt - en alldeles svensk hemmapappa har trillat ned mitt i min tantverklighet. Det gör att det inte känns riktigt lika konstigt att vara hemma. Det blir liksom lite mer Sverige av Singapore och sånt är ju alltid bra. Han sitter där och fikar med oss och har liksom i princip samma problem som jag har. Han stör sig på att hans fru inte kommer hem när hon lovar. När hon gör det så vill han straffa henne... Det gör att jag blir glad. Det är inte könet utan rollen som är lite lätt bitter ibland... Det finns hopp med andra ord...

Annars? Vad säger ni om min fjooligifirerade blogg?? Funkar det??

Om Traumaeksemet som spred sig...

Det här eksemet börjar bli en lång följetång. En trist sådan. Efter att ha varit google-doktor under sommaren och fått till viss förbättring, så tappade jag idag tålamodet. Tog mig äntligen till Mr riktig läkare. Han tittar på mitt finger och säger typ "Yakkie!!!!". Inte riktigt vad jag förväntat mig, men kan inte annat än hålla med. Fingret är inte annat än ofräscht... (För att ta hänsyn till äckelmagade typer, så visas absolut inga bilder.) Sen ordinerar han mig antibiotika och lite kräm. Antibiotikan bestämmer jag mig för att den är onödig. Fattar inte riktigt vad den ska vara bra till. Men krämen känns bra den tar jag.

Sen kommer maken hem. Jag berättar vad som hänt, vad riktiga doktorn sagt och vad google-doktorn sagt. Han tittar på mitt finger och tycker att jag typ inte är så smart som inte tar medicinen när det ser ut som jag har en rejäl infektion i typ halva handen och inte inte kan röra på lillfingret. Så nu äter jag antibiotika och ska försöka lägga ned det där med att vara google-doktor. Något som nog absolut inte kommer gå.

Confirmed - I am not a bankrupt

Eftersom jag inte har en aning om vad jag ska bli när jag blir stor så tänkte jag att det där med egen företagare kanske kan vara något. Det har alltid lockat. Att jobba för sig själv känns mäktigt och för den delen vuxet. Man kan ju inte alls gömma sig bakom något eller någon. Nej det är bara till att stå för allt. Naket kanske är ordet... 

Så sagt och gjort - saken var tvungen att undersökas ... och så här nu 23 minuter senare är jag - ja just det egen företagare. Det tog 10 minuter att fylla i ansökan om att starta enskild firma. Sen fick jag lova på heder och samvete att jag inte gått i personlig konkurs, betala 100 kr och så var saken biff. 

Nu ska jag bara komma på en bra affärside, skriva en plan, hitta kunder och börja sälja något... lite kvar bara... 

Men visitkort borde jag kunna trycka, eller hur? Och så kan jag kryssa i rutan egenföretagare istället för hemmafru nästa gång någon frågar... Men inser att det inte kommer göra det möjligt att fylla i en annan åldersruta... hur gärna jag än vill!!!

Jag uppmanar alla till att läsa den här boken!!

Shit pommes vilken spännande bok jag just lyckats läsa ut - Battle Hymn of the Tiger Mother. Ni vet boken som alla pratade om för typ ett år sedan? Om mamman som inte lät sina barn sova över hos kompisar eller vara med i olika uppsättningar som skolan satte upp. Den är sjukligt intressant och så spännande att diskutera. Jag vill nu att alla läser den här boken, så jag kan få diskutera. HÖR NI alla där ute i cyberspacen! Läs den här boken! NU!! 

Hon har en galen sätt att se på det här med barnuppfostran och vilken roll man har som mamma. Men en sak tror jag - hon har delvis rätt. Vi ska vägleda våra barn så mycket mer än många av oss vågar. Vi ska vara delaktiga och stötta dem. Jag är med Amy Chua. I alla fall till 10 % - jag ska försöka att vara lite mera tigermorsa. 

Äntligen lite snö

Min längtan efter att komma till Snow City har varit stor. Jag har tjatat och längtat, tjatat och längtat, men ända har det liksom inte blivit av. Idag hände det i alla fall. Oncle C är på plats och han verkade allt lite sugen på att ta sig dit. Så på med strumpor och jeans och in i bilen. Resan till vintern tog ca 15 minuter en kvart från oss. 4o graders temperaturskillnad blev det. 

Ett av världens två Snow Cities finns i Singapore. Det andra ligger i Dubai. Det här är byggt typ år 2000 och är rätt mycket av en missär. Det var kallt, - 5 grader. Men sen var det inte så mycket mer. Snön var mer som hagel. Salthagel. Backen lutade typ 12 grader och var ca 100 meter lång. Det var med andra ord mer av en rätt bra pulkabacken än en skidbacke. Pulkåkningspremiär med våra barn skedde här. I en bilring, nedför en salt, isig backe. Vi kommer med all säkerhet inte tillbaka... nej jag tar mycket hellre och åker till alperna.... 

Dagens glädjeämnen

Kan inte låta bli att känna att det här är en bra dag. Tänk att en kunglig bebis är på gång. Sånt gillar jag. Massor. 

Gillar även att jag har fått klart min uppsats. Fick världens mest ambitiösa opposition på den. Och min handledare tyckte dessvärre att det var värt att ändra en massa efter den. Sagt och gjort och fem nya böcker lästa är den nu inskickad. Har jag tur kommer den inte tillbaka, utan jag kan få en liten examen istället. 

Barnen vaknade 22.10 istället för 00.13 tror att det betyder att jetlagen är på g bort, eller så är det tvärtom. Just nu är de dessutom tysta. Kanske får jag sova i min säng med min make och inte i Os. Det hade ju varit lyxigt. Det var ett bra tag sedan...

Imorgon är det skoldags. 8.15 plockas G o nu även O upp av bussen. Ska bli spännande. Taxi-Jag kan alltså lägga ned. I alla fall för ett tag... 

00.13

Just nu klockan 00.13 håller en alldeles nykläckt treåring på o lägger pussel. Fyraåringen som just framgångsrikt tagit av sitt gips leker m playmobil i sängen. Ettåringen skriker, vill leka men får inte. Jetlag råder med andra ord. Det är lika spännande varje gång vi kommer tillbaka. Vad kommer ske på natten? Allt är nämligen möjligt...