10 720 kr

Så mycket tycker Viking Line att vi ska betala för att åka över dagen till Muminland. Känns helt fel. Särskilt som hela hemsidan är full av erbjudanden om att resorna kostar 143 kr tur och retur... Hmm måste nog undersöka saken närmare eller så får Stinky det lugnt i sommar... när G inte kommer och sticker honom m kniven...

Master of dansshow

Så var det dags för våravslutningen på Gs dans. Den var flott. Riktigt flott. För det första var stället flott - Jubilee Hall på Raffles Hotell.

En riktigt liten sak. För det andra var programmet ambitiöst. 43 nummer. G var med två gånger. Sen var det en massa andra barn som dansade och dansade och dansade. För det tredje var kläderna hur tjusiga som helst.

Innan visade lilla G upp diva-fasoner, skulle ha mera smink, vägrade äta, var hur kinkig som helst med kläderna och krävde total uppmärksamhet av sin arma moder. TRE timmar tog showen. Helt sjukt. Nu är vi helt slut. Alla fem.

Jag tog i Annika

Ja så har den där lunchen som jag laddat för ett bra tag passerat. Jag gjorde inget avtryck på min idol. Ok jag hälsade. Tog i hand och sa mitt namn. Alltså en helt vanligt grej. Hade gärna ställt ett par assmarta frågor efter hennes föredrag. Men det gjorde jag inte. Jag fegade ur. Fick akuta tvångstankar, som att fråga "Hur kändes det att gå igenom glastaket?" Det låter ju som om det skulle göra ont. Riktigt ont. Eller att ställa frågan som jag fick med mig "Vad använder du för hårspray?". Men jag var tyst. Lite tråkigt, men jag har i alla fall tagit hennes hand. SEBs koncernchef. Kul, men inte asmäktigt.

Lunch m Annika

Annika F o jag ska äta lunch idag. Inte bara vi två så klart, men det låter ju helt klart bättre... Annika är min idol. Jag tycker hon är cool. Så jag är rätt pirrig. Har nu valt kläder i tre dagar utan att komma fram till något. Om sex minuter måste jag gå och här sitter jag i mina underkläder och bloggar. Jag lovar att inte gå dit i underkläder. Men den stora frågan är blir det svart eller inte?

När informationen flödar

Hade turen att få komma tillbaka till min kindpussande plastikkirurg. Det är alltid en upplevelse. En härlig sådan. Trots att det är dyrt är det värt varenda krona. När jag sitter och väntar på honom sticker sköterskan in sitt lilla huvud och säger "Doktorn kommer snart. Han ska bara gå på toaletten. Han kommer om 5 min". 

Så är det här i Singapore. Alla säger allt. Man får reda på om gått upp ett hekto eller ned. Saker man inte alltid vill veta, men ibland har man inget val. Jag tycker fortfarande att det är rätt så underhållande.  

Han kan gååå

Så hände det. Helt på eget initiativ (ja ja det är klart att jag hejjade på rejält...) så tog den lilla sötnosen en massa steg. I alla fall en åtta tio stycken. Glad Lax är vad han är. Det lyser om hela honom. Så stolt.

När tvååringen själv får bestämma

Ja då blir det inte som när den kontrollerande morsan bestämmer. Nej då sätter man sig med blöjan på huvudet på pottan o tittar på tv. Den svåra frågan - ska jag uppmuntra detta. Är ju trots allt typ första gången han själv väljer att sitta på pottan eller ska jag berätta för honom att pottan hör hemma i badrummet??? Ni förstår ju vad det blev. Nu vet jag inte om jag ska vara stolt eller om jag ska skämmas över mitt beslut???

Äntligen slut

Äntligen har jag och min kära simkompis tagit det mycket efterlängtade beslutet - sluta simma. I alla fall sluta simma freestyle, crawl eller vad det nu heter. Det är inte vår grej alls. Inte just nu i alla fall. Vi har försökt, MEN det går inte. 

Gladast är min näsa. Äntligen får den vila. Slipper fyllas med äckligt poolvatten minst en gång per vecka. 

Köpt lycka

Idag är en oinspirerad dag. Jag får inget gjort, men vill inte heller göra något. Blir så klart stressad av detta. Gömmer mig för mig själv i sängen med en ok bok. Det känns bra för ett tag. Men sen minns jag allt jag borde göra.

Dagar som denna behövs mutor, så att barnen i alla fall är glada. Idag fick batmobilen bli mutan. Oj vad de skrattade, men allra mest S. Själv drack jag latte o tyckte livet blev lite ljusare...

Familjen Rosa

Min näsa är rosa, min panna lite mera röd och mina axlar typ blodröda. Gs o Os näsor är också röda. Det är inte av målarfärg. Nej det beror på klantighet. Smörjde in min lilla bebis (som är allt annat än en bebis... men jag vägrar acceptera det) med stark solskyddsfaktor och glömde resten av oss. Att då sen vara ute mellan elva och två gör att klantigheten smärtar. Mest smärtar det att jag är en så dålig morsa. Tänk nu har de för första gången bränt sig.

Premiärfest

Efter att ha varit med i SWEA, en förening för svenska kvinnor i världen, i en massa år, så var det idag dags för oss att gå på fest. De ordnas en massa fester per år. Men vi har aldrig varit sugna. Idag var vi sugna. Så vi pallade oss iväg på Beachparty. Det var kalas trevligt. NU har vi sand överallt. Och imorgon har vi om inget oväntat inträffar riktigt ont i huvudet. Happy Helg!

Gs skola hade kommit på den briljanta idéen att bjuda in oss föräldrar på drinkkväll. Konceptet var ta med dig stol o sprit så ordnar vi resten. Enkelt och bra.

Under kvällen hölls ett sedvanligt lotteri. Alla hade ombetts att skänka priser tidigare. Vi vann en massa saker. Sjukast var att vi vann en flaska glögg. Riktig Snälleröds. Det är inte så att det kryllar av svenskar på skolan. Nej det är vi och en annan familj... Undrar om det var dem eller någon som absolut inte vet vad de gav, som donerade.

Måååångalen

Mångalen har min tvåring gott och blivit. Är ju fullmåne just nu... och vem f-n går inte igång på det! Eller bara galen. Nått är fel. För han verkar vägra sova just nu.

Två nätter på rad har han nu varit vaken alldeles för mycket. Ha ska ha sin mamma bredvid sig i sängen. "Mamma, Vill ha dig!" Så där ligger jag och är nöjd. Glad att jag kan ställa upp. Vara där.
Sen ber han mig "Mamma, bära mig". Det innebär att jag ska krama honom. Det är ju mysigt ett tag. Klart jag blir smickrad.

Men efter två timmar är jag arg. Då vill jag inte längre. Då vill jag sova. Gör han så här i natt igen, vet jag inte vad jag gör. Reklamation? Bo på balkongen? Nått blir det.

Stinkys öde

Min goa finlandssvenska kompis inledde en diskussion om Mumindalen med sin dotter och G. De kom in på Morran och på Snusmumriken. Så länge var allt lugnt. När de kommer in på Stinky, förklarar G att han ska åka till Mumindalen och skära Stinky med en kniv. Så var det med det. Jag tror att han får åka själv. Jag vill inte se det.

Finlandssvenskan är den bästa bubbelbloggerskan. Hon var med i Hanoi och tog asagrymma kort. Vill ni se dem ska ni gå in på hennes blogg.

Rensa mail

Jag tror att jag har gått och fått någon form av sjukdom. Jag kan inte slänga mail. Det går inte. Jag tror liksom att om jag slänger ett mail, så innehåller det säkert något bra. Det gör att jag samlar mail. Mail-hording? Det gillar jag inte heller. Nu har jag därför spenderat sista halvtimmen av mitt liv med att rensa och slänga email. Jag har nu därför bara 989 olästa mail. Jag har med andra ord lite kvar att göra. 

Stolt som ...

Min fina stora son (ja, så blödig blir jag av tre dagar borta...) visade idag upp sin senaste konst, nämligen att skriva kinesiska tecken.

Sitter och ritar på lite papper som blivit över från någon av alla presenter som jag köpt till min familj. Fick ju dränka dem i det så att jag kände att jag kunde vara borta med gott samvete. Då kommer han på den gode G att han visst kunde skriva ko på mandarin. Så han klämmer ur sig tecknet. 

Jag och maken som var rätt impade kände ändå att vi var tvingade att kolla upp. Maken drar ett mms till sin kollega som säger det svart på vitt - ungen har skrivit ko på mandarin. Jag? Jag är stolt som få det är därför jag måste berätta för er.... 

Lyxlirare Hemma

Nu är jag hemma igen. Hemma hos min fina familj. Jag har haft det kalas. Alldeles underbart bra. Sovit, ätit god mat, sovit, druckit vin, sovit, shoppat, sovit, skrattat och sovit. Jag mår så bra. Känner mig så stark. Det här det var hur kul och bra som helst. Men det är faktiskt riktigt riktigt mysigt att vara hemma igen.

Nu undrar jag

Kanske är det ändå lite synd om dig! Nu slår ångesten till... Barnen är ändå väldigt mysiga. Tänk att jag lämnar dem frivilligt... Nej bäst att peppa upp sig! Nu går taxin om 29 minuter...

Hanoi se upp här kommer ett stycke blödig morsa!!!

De e inte synd om mig

Om någon skulle undra, så är det faktiskt inte alls synd om mig. Jag har just packat min lilla weekendväska. Jag upprepar MIN weekendväska. Inte barnens. Inte makens. Jag ska i väg med tre andra läckra härliga svenska tjejer (eller heter de kvinnor när man passerat 35??) till Hanoi. 

Där ska jag sova, äta gott, snacka skit, sova och sova. Handla en massa saker och dricka drinkar ska jag hinna med där i mellan. 

Lite ångest har jag. Försöker att mörka. Men det går så där. ALLA har genomskådat mig. Jag har styrt upp scheman och ordnat in i minsta detalj. Så att barnen och maken inte ska behöva tänka på något. Nu kommer det ju inte gå som jag har tänkt. Maken kommer säkert behöva tänka lite själv. Och innerst inne där inne vet jag att det kommer bli bra då. Men jag kan inte låta bli att lägga mig i... 

Men hur kommer det bli att vara utan barnen? Tomt? Kanske, kanske inte? Trist kommer det i alla fall inte att vara. 

Inte SÅ stor

Han den där lille, som tycker att han är stor. Är faktiskt inte så stor. När den lille liraren ställer sig upp fattar man hur liten han är. Det är lika komiskt var gång.

Förutom att stå, kan han nu trasha brorsornas tågbana, eller andra mästerverk. Och så kan han slicka på allt från sladdar till dvder till gamla blöjor (smaken är inte så utvecklad än...)! Jag hade glömt. Huset måste nu säkras. 11 månaders minikille är på hugget!!!

Skor - när barnet själv får välja

Fick av en mycket oklar anledning för mig att ta med mig samtliga barn för lite skoinhandling. Det gick inte bra en endaste sekund.

O hittar ett par, enligt mig, hur fula sandaler som helst. Han ger sig inte. Nej ungen ska ha dem röda Mickey Mouse sandalerna. Jag får panik men bestämmer mig att han får dem.

Har annat att fokusera på, som att G antar att affären är en löparbana eftersom de säljer springskor. Han hinner m ca tjugotvå varv innan vi är klara. S som aldrig har gillat shopping gör det inte idag heller...

Det var skönt att lämna affären, men smärtsamt med sandalerna.

Magförgiftad??

Lilla S, som verkar vara vår familjs olycksfågel, har varit så sjuk idag. Kräktes typ tolv gånger på en och halv timme. Det var verkligen så synd om honom. Det gjorde ont, han kämpade, han kräktes. Det var som en ända lång attack. Sen somnade han och nu sover han fortfarande. Ush vad jag led med honom. Stackars liten.

Nu sitter jag här undrandes, är han matförgiftad, eller kommer vi alla drabbas av värsta sortens kräksjuka. Under tiden, innan vi vet, mår jag illa. Väntar på att det ska slå till. Sån är jag - hypokondrisk...

Triss i badkar

För att alla tre killar ska kunna bada tillsammans i badkaret krävs lite uppfinningsrikedom. Inte för att jag har någon. Utan det var pärlan som fixade biffen. När jag kom hem hade hon stoppat in alla i badkaret. Tillsammans med ett stycke stor badring. De fick knappt plats, men alla var toknöjda. Allra mest den allra yngsta. Han är så stolt när han får och kan hänga på sina storebröder. Det sker inte så ofta som han vill.

Öva Öva Öva

Han den där lilla killen, S. Han är het på att lära sig saker just nu. Hur het som helst. Så het att han inte har tid för att sova eller äta. Han vaknar mitt i natten och känner ett stort behov av att stå öva. Upp och ned i sängen. I natt höll han på i knappa två timmar innan han tyckte att träningspasset var klart. Själv var jag mer än nöjd efter fem minuter.

Han var så klart tvungen att gå vidare snabbt. Behövde nya utmaningar. Men vem gör inte det... Efter cirka två dagars kryp kunnande var det passé för honom. Han behöver nu lära sig stå och gå. I alla fall om du skulle få för dig att fråga honom. Själv är jag mer än nöjd med att han enbart kryper. Idag stod han i alla fall i ca en tredjedels sekund. Alldeles själv. Så stolt och så lycklig. Förhoppningsvis blir det en lite lugnare natt i natt...

together for charity

Igår hände det. Vår nya välgörenhetsorganisation, together for charity, hade releasefest. Det blev hur lyckat som helst, om jag får säga det själv...

Ca 40 personer kom, lyssnade på våra tankar, drack drinkar och donerade en massa pengar. Engagemanget var stort. Det känns faktiskt som att det kommer blir något av detta. Kanske något stort. Det vore ju hur kul som helst.

Visst är loggan snygg?!!? Tack APT o Fredrik Zanderholm för ert magiska skapande.

För den som vill veta mer...

• Vi har valt ut två projekt som vi vill stödja - English School of Mui Ne, Vietnam samt Deak Kum Pa Orphanage, Luang Prabang, Laos. Ställena har stora behov. Just nu behöver de pengar till nya klassrum, nya toaletter, mer näringsrik mat, etc etc. 

• Insamling sker genom att vi som vill hjälpa dessa barn, byter ut konsumtion mot att donera. Vi sju som startade detta har sedan mars bytt ut vinflaskan eller chokladasken vi ger när vi går på middag, födelsedagspresenter samt att vi ber om bidrag istället för present när vi har kalas, mot att donera. Vi har samlat in 18 000 på denna korta period... det kanske säger en hel del om hur mycket vin vi dricker... 

Prioriteringar

Det är val i Singapore på lördag. Ett parti, PAP, har typ 97% av rösterna. Nu anser tidningen som har typ 97% av marknaden att reklam för PAP är en större nyhet än det faktum att Usama is no more. Jag fattar inte hur de prioriterar. Inte alls. Men så är det väll ingen demokrati heller...

Äntligen lite fest

Valborg blev det inget firande av. Ingen eld och ingen sprit. Nej, Maken drog på kundgrej och jag blev kvar hemma med tre barn. Hade ju kunnat fixat det själv. Men det kändes inte alls rätt att elda och supa själv. Efter den långa resan kändes sängen betydligt mer lockande. 

Första maj blev bättre. Lite mer rock n' roll. Vi sov länge länge, åt lite glass och sen var det dags för middag. Middag med en massa goda polare vid poolen. Ingen eld och ingen sprit för min del. Men sprit för de andra. Skulle inleda veckan med tennis vid sju imorse, så jag tog det lugnt. Tack vare regn slapp jag och fick sova några timmar till. Skulle alltså ha supit igår... 

Andra maj, alltså just denna dag, då blev det champagne och rosevin. Det är helgdag idag. Eftersom första maj var en söndag. Vaknade till nyheten att Usama is no more. Det behövde firas. Så fram med champagnen till korvlunchen. Eldade vi? Inte direkt, men vi grillade. Gills nästan. Idag känns det i alla fall lite mer som jag har hälsat våren välkommen.

Sverige flirtar med oss

Vilken resa vi har haft. Sverige när det är som bäst. Vårvarmt och en massa goa människor som är lediga och har haft tid att umgås med oss. Har hunnit med att se liten nykläckt bäbis (ur söt... det värkte lite i mig... men bara lite...) och möhippa och en massa massa mer.

Vi har haft med andra ord haft det kalas och det var allt med en rejäl dos av vemod vi lämnade. Känner liksom att det där det är mitt sammanhang. Där hör jag hemma. Det senaste är att jag hamnar i det om ett år. Maken är poppis här i Singan.

Väl framme möttes vi av färdig middag, någon (en pärla...) som packade upp och lekte med barnen. Det gjorde det hela enklare, men vi längtar fortfarande hem. G har somnat gråtandes sägandes "Jag vill vara i Trosa" nu två kvällar.  Vem vill inte det???