Hemresedagen fick inledas med att säga "tack och hej" till pärlan. Som ni förstår så kändes det inte längre som om att hon var en pärla. Det kändes inte rätt att lämna henne själv i lägenheten efter att hon handlat saker till sig själv för våra pengar utan att fråga. Det var ingen stor summa, utan mest grejen. När jag konfronterade henne så sa hon typ "Men Maam du MÅSTE handla detta till mig". Jag hade börjat få en känsla av att hon utnyttjade att hon var rejält erfaren på att vara en pärla och jag var rejält oerfaren på att ha en pärla, så jag hade denna gång kollat upp vad som gällde och som experterna sa här måstes inget (ja utom att betala lön...).
Så för första gången satte jag emot hennes argument och det uppskattade pärlan inte. (Hon var "sjuk" nästa dag och låg i sin säng...). Obehaget växte om hon kunde göra så här efter tre veckor hos oss vart kommer det sluta. Om jag inte vågar lämna henne själv i en tom lägenhet, hur ska jag då kunna låta henne ta hand om mina barn och mitt hem??
Uppsägningen var rätt dramatisk och inget som någon av oss vill göra om. Vi hade ett samtal sju på morgonen med henne och vid nio tiden tog hon och E en taxi till agenturen. De kommer ta hand om henne tills att hon får ett nytt jobb.
Så nu är vi tillbaka på ruta ett, ingen skola och ingen pärla, men förhoppningsvis lite mer erfaren...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar