Överpositiv?

Kommer på mig själv med att sitta i taxin och vara så där överpositiv, som bara en lätt hysterisk eller drogade person kan vara. Allt hade gått lite för enkelt på morgonen. VI var klara i så god tid att vi fick vänta i säkert flera minuter innan taxin kom. Ingen hysteri alls. Vad det för bra för att vara sant eller hade vi plötsligt gått och blivit reseproffs? Jag tolkade det som reseproffs och skröt ohämmat för E. Kan inte säga annat än att jag föll platt när vi checkade in och de frågade efter våra visum. Visum? Vad ska det vara bra för?? Det var bara att försöka fixa ett på två röda. Min älskade make fixade biffen och vi kom m planet.

Målet Fremantle nåddes på seneftermiddagen, efter att vi hämtat ut vår hyrbil, en i mina mått gigantiskt bil (Nissan X-trail) m "roobar" (dvs en kofångare att ta kängrus med). Kärlek uppstod mellan mig och Fremantle direkt. En sjukt mysig och soft stad med grymt klimat. Lite vind och lagom varmt. Dvs inget läppsvett i sikte. Avnjöt middagen på ett bryggeri (Little Creatures) med god After Beach-stämning. Det var vi, två miljoner onyktra el pårökta 20-åingar och två nypensionerade par. Kände mig nästan lite ungdomlig och tokig som tog dit mina barn. Men bara nästan.