En sak som jag typ dagligen förundras över är varför de vuxna som mina barn möter under sina dagar, som "bus auntyn" (tanten som sitter med barnen i bussen...), simläraren, dansläraren, skolfröknar etc måste muta barnen. Vissa ger klistermärken eller stämplar. Men dagligen får de mutor i form av godis, kakor och annat sötsliskigt. Det gör mig sur. Det tar helt enkelt fram den lite mer trista "bitterfittan" i mig. Jag vill ju inte varje dag behöva säga - "Nej du får inte äta idag, du får vänta tills på lördag". Eller låta ungen äta godis o kakor dagligen. Bilden visar vad G kom hem med idag. Lite i överkant för mig... Säger bara ska ni muta - fortsätt med klistermärken eller stämplar! Skippa godiset! Men framförallt, satsa på att utveckla era verksamheter så att ungarna vill gå utan att bli mutade.
Där fick ni ett riktigt surt kärringinlägg. Tack o god kväll!
Jag förstår dig!
SvaraRaderaVet du vad jag har gjort? Jag har tatuerat in "NO SWEETS PLEASE" i pannan på dem samt lärt dem att be om två dollar i stället för godis.
Jag förstår dig! Skulle också lacka rejält.
SvaraRaderaFunderar. kanske inte bara en kulturfråga, utan även generation? när mina päron är med barnen ska det ofta vara glass på maten eller till mellis - som att det är det enda sättet att förhöja situationen.
Ska räcka bra som det är...
/L - vinkar från soligt Lissabon. mmmmm!
Lysande Lena! Tack! Måste man vara så trevlig och tatuera please??? Tänkte mig kanske ett "Sweets = die", men det kanske var lite väl otrevligt! Ses snart och tack för en härlig tennismatch!! Kram
SvaraRaderaEller hur Lotta?!?! Njut av Lissaaabooon! Kram
SvaraRaderaKul att du ifrågasätter mutandet! Vi har just flyttat tillbaka till London (har jag sagt det? Nåja...) och här är man också stort fan av mutor och s.k "reward charts". Även om det kan handla om det bättre alternativet klistermärken så skulle jag ju önska att mina barn utvecklar en egen inspiration, eller i alla fall naturlig lust, att t ex klä på sig eller gå på toaletten. Det känns kortsiktigt och lite för enkelt att muta sig till gott beteende, och dessutom lär man ju bli fast i mutandet så snart man har gjort det några gånger. Nej, jag kämpar på med mina taktiska förslag ( och ett och annat utbrott...).
SvaraRaderaKram Katrin