Jag har en rädsla inför att flytta hem. Det är en rädsla för mig själv. Jag är rädd att all den "multi-tasking", som en lyckad mamma ska klara av, kommer knäcka mig. Jag kan nämligen inte säga nej och jag kan inte avstå utmaningar. Jag kan inte heller hoppa av om jag satt igång ett projekt.
Så dyker den upp - mitt i prick krönikan - den som handlar om den person som jag är rädd för att bli. (Eller kanske erkänna att jag redan är...) Ser framför mig hur jag kommer försöka göra allt, baka surdegsbröd, göra egen korv, sticka alla barnens kläder, jobba heltid, hämta vid tre på dagis och så vara lugn och lycklig. Jag vet det går inte ihop. Men efter att läst denna krönika vet jag lite bättre. Nu vet jag att det inte är något att satsa på. För vem vill ha en amish-unge, eller tre? Inte jag. Nej det blir KBT för att mota Olle i grind. Om jag misslyckas, snälla kalla mig amish-tant. Jag förtjänar det!
Nu ska jag satsa på att bli en riktig förebild. Det kommer bli svårt, men jag ska göra mitt bästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar