Vilken resa. Vilka upplevelser. Hjärnan går på högvarv och själva kroppen är helt slut. Det har varit fyra späckade dagar, fyllda med intryck. Vi har lärt oss att det är bra att komma till ett barnhem. Att det är den enda vägen ur fattigdom och svält för många barn. Livet i de små byarna är fattigt och rätt så eländigt.
Vi träffade en liten flicka på åtta år - Noy - som verkligen fick mitt hjärta att gråta. Hennes pappa gick bort för länge sedan. När Andrew, som är vår kontaktperson i Laos, träffade henne för ett halvår sedan hade hennes mamma just lämnat henne. Hon fick ta hand om sin femåriga syster och sin tvååriga bror. Alldeles själv. För mormor och mostern som skulle ta hand om dem bara söp. Bytte maten som syskonen skulle få mot öl. Ett sånt elände att det inte går att beskriva. Hennes ögon var så fyllda med smärta att det inte gick att göra annat än att gråta.
Det är helt underbart att vara hemma. Men jag inser att jag har en hel del att lära. Livet kan vara bra med så mycket mindre.
På vår facebooksida, (Together for Charity) finns det bilder och lite text om resan. Om ett tag finns det lite utförligare saker på hemsidan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar