Betydligt bättre val

Biodate med maken är ju alltid bra, men med denna film blev det än bättre... Kings Speech - Vilken film! Jag är så glad att jag har sett den. Den var inget annat än FANTASTISK. Snart somnar jag med ett varmt hjärta och ett rejält leende på läpparna. Äntligen blev något rätt idag...

Fel Val

Tänkte att nötter kunde vara ett bra substitut för chokladen. Men ser du - där tänkte jag fel. Mår jätteilla nu. Nästan kräkfärdig. Fast det hade jag kanske också gjort om jag ätit ett halv kilo choklad till lunch... hmmm

Akuta tvångstankar

Är SÅ sjukt sugen på choklad. Besattsugen skulle kunna vara ett ord. Helt enkelt riktigt riktigt sugen och så får jag inte äta. Inte för att jag är rädd för att bli fet. Det är jag i o f sig också, utan p g a min lilla sötnos. Han som äter på mig fortfarande. Han får nämligen ont i magen av mjölkprodukter. En endaste liten chokladbit verkar dessvärre skada honom. Då kan han inte sova för han får så ont i magen. Nej jag vill ju inte skada honom. Det känns liksom fel. Riktigt fel.

Fast jag är bra sugen. Det är så illa att jag känner hur det luktar choklad lite överallt... Bilden får mig att dreggla... hinkvis...

Niza Kidnappad

Det ofattbara, att få sitt barn kidnappat, hände i förra veckan en väns vän till mig.

Onsdagen den 2 mars blev Niza Engdahl kidnappad från sin skola i Hua Hin i Thailand. Hennes thailänska mamma, som inte har vårdnaden om henne hämtade henne på skolan. Niza är sedan dess försvunnen. Niza talar och förstår svenska. Det senaste tipset som finns är att någon eventuellt skulle ha sett henne i Pattaya.

Pappan har varit i kontakt med både svensk och thailändsk media. Hittills har ingen valt att skriva om det eller att hjälpa till. Varför är för mig obegripligt. Snälla hjälp till och sprid detta, så att Niza kan få komma hem till sina 3 syskon, sin pappa och sin bonusmamma.

Det är upprättat en facebook sida för att så många som kan kan hjälpa till: http://www.facebook.com/pages/Niza-Engdahl-Kidnapped/192593207429785

Vad gör man när barnen sover??

I snart nio månader har våra kväller varit lite lätt kaosartade! Inte riktigt någon ordning på torpet. Få av barnen vill sova. G brukar i o f somna. Men det tar sin lilla tid att få honom i sängen.

Så tog vi bort em-sömnen för 2-åringen. Han somnar då vid halv sju. Tid finns till att lägga de andra och plötsligt har vi nu i dryg vecka haft tre barn sovandes innan halv åtta. För mig känns det som världsklass. Alldeles underbart. Frågan är nu bara vad ska man göra med all denna tid?

Nikoi ÄR beroendeframkallande

Trots en massa sjukdom ÄLSKAR vi Nikoi. Vi vill bara åka tillbaka.

Varför kanske ngn frågar sig? Då ska denne någon få veta...

1. Det är vackert som s-t-n
2. Alla som jobbar där älskar barn
3. Maten är riktigt god, varierande och enkel
4. Champagne innan lunch är bra och riktigt gott
5. Höra vågbrus hela dagarna och nätterna är meditativt
6. Snorkling var finfin. Direkt från stranden gör den inte sämre direkt...

Två andra STORA plus var att

1. Resa med kompisar. Det gjorde oss alla lite gladare. Lite mer fnissiga och fulla av hyss.... Lite mer stangha...
2. Pärlan såg till att vi kunde fortsätta med man-man försvar och slapp köra det klassiska och lite tyngre zon-försvaret. Kan faktiskt bli fler resor m pärlan...

Frågan är om det blir fler resor till Nikoi? Förra gången fick G öroninflammation och denna gång totalt igengeggning av huvudet... öroninfl, halsfluss och bihåleinflammation... Vad innebär tredje gången gillt?? Blir det värre eller blir det bättre??

Vårt luftiga vardagsrum... till vänster herr cirkuskonstnär

Njuter av lite bokläsning... sjukt konstig bok bara...

eller är det att jag läste efter förmiddagschampagnen???

Tre killar. Mina tre rätt stora killar, men ack så fina killar...

ja jag vet jag är inte helt objektiv...

Hemma

Undrar om jag är konstig, som tycker att det är härligt att komma hem efter en resa till paradiset. Nikoi är kärlek. Riktigt mycket kärlek för den delen. Om ni vill sukta. Så kommer bilder... snart... men idag pallade jag inte att fixa med det... annat har liksom tagit min tid...

Os lilla feber spred sig till hans bröder. G fick tokhög feber sista kvällen. Fick åka direkt från båten till sjukan med honom. Då var han riktigt riktigt sjuk. Så sjuk har han då inte varit förut. Nu har vi timslånga strider om hur antibiotikan ska tas. Eller rättare sagt att den ska tas. Han får sån panik vid bara tanken på att ta den, så att han lyckas kräkas... Han är alltså envisare än jag. Tips tas mer än gärna emot... Hur ska jag lyckas? Är våld ända lösningen???