Ett nytt intresse

Suget har funnits där. Men varken orken eller energin. Inte alls. Nej jag har velat göra något gått. Men inte kommit dit. Vill hjälpa andra. Men orkar inte. Vet inte hur jag ska göra. Men så plötsligt händer det. Idéerna flödar. Tillsammans kan vi. Jag tror att jag och några kompisar här håller på och startar något stort. En ny välgörenhetsorganisation. You Are Important. Det vi vet nu är att vi vill stödja en skola i Vietnam och ett barnhem i Laos. Det känns mäktigt och kul. Ska erkänna att jag är både mallig och stolt. När jag vet mer ska jag berätta. Jag hoppas ju så klart att ni alla vill vara delaktiga.

Ingen vanlig dag

Idag är ingen vanlig dag. Nej, idag är det en bra dag. Vet inte riktigt varför. Har bara en bra känsla. Igår var också en bra dag. En dag när jag är lite lyckligare. Lite mer Happy.

Kanske beror det på att jag inte är gråhårig. Kanske beror det på att jag fokuserat på att umgås med mina ungar. Bara vara med dem utan att försöka mig på att blogga samtidigt, eller något annat för den delen. Kanske beror det på att jag träffat goa kompisar. På att jag nästan är klar med min uppsats. På att jag kunde simma rätt långt utan att svälja poolen. Inte för att det spelar så stor roll. Det är helt enkelt bäst att njuta. Imorgon kan det ju vara en annan dag...

Bildbevis

Vissa krav på bevis har efterfrågats! Så här har ni mig. Mittibland några koreanska masker.

Mer projektledare än frisör

Det blev en blandning av det mesta... men inget är grått längre och det är jag nöjd med. Fick inte göra för ljust. Det ser så tunt ut då... eller tunnare än vad det är.

En tanke slog mig. Det som EN svensk frisör gör, gör FEM singaporeaner. Frisören agerar mer projektledare än frisör. Han är liksom teamledare för ett helt kompani.

Miss A en liten tjej tar emot mig och tar med mig till stolen.

Mr B hämtar tidningar och te. Grönt te.

Miss A kommer tillbaka och sätter på rocken.

Mr X - Frisören kommer. Han går igenom vad som ska åstadkommas idag. Vi bestämmer vilken färg.

Miss C kommer och färgar mitt hår. Tydligen specialiserad på detta. Mr X övervakar.

Mr B tvättar mitt hår.

Miss A kommer med mera te. Efter tillsägelse från Mr X.

Miss C gör någon form av avancerad och absolut nödvändig inpackning.

Mr B tvättar igen.

Så kommer han igen... frisören Mr X och klipper

Mr B tvättar igen

Miss D fönar och fönar och fönar...

Mr X klipper och kollar, klipper och kollar och sen så är han plötsligt nöjd.

Miss A tar betalt.

Det hela tog två och en halv timma. Och kostade skjortan. Jag? Jag är nöjd. Och efter tre shampooneringar borde mitt hår vara rent. Riktigt j-la rent.

Mitt hår

Nu är det äntligen dags att göra något åt mitt gråa hår. Dags att sudda ut tanten i mig. Schas med det gråa in med något nytt. Helt enkelt.

Men nu är den stora frågan vad? Kan inte bestämma mig. Behöver hjälp.

Så, ska jag:

1. Ta och bli blondin?

2. Behålla den lite mörkbruna råttan?

3. Gå för något annat. Kanske morot eller svart tulpan?

4. Skita i allt och ta en stengha i stället och bara acceptera att jag numera är en tant?

Kommer aldrig nå Mt Everstst topp

Fick konkurrens på dagens lunch. Det var jag, fyra killar och så nu en tjej från Nepal. Har inte träffat någon från Nepal tidigare... så jag var tvungen att fråga en massa... fick reda på lite för mycket. T ex att på vägen upp till Mount Eversts topp ligger det ca 400 lik. Ingen orkar ta ned dem. Det är helt enkelt för tungt. De luktar ju inte. För de är frysta. Men inte så trevligt.

Så nu har jag bestämt mig. Jag ska inte bestiga Mount Everst. Känns skönt och tryggt att veta. I alla fall för mig.

Jag och en massa killar...

Är ovan att umgås med bara personer från den manliga sidan av befolkningen. Men så plötsligt händer det. Idag var en sån där plötsligtdag. Tre kompisar från Lundatiden är på besök i Singan. Två bor hos oss. De är killar. Det tyckte både jag och barnen var spännande. Vi som mest umgås med tjejer mest hela dagarna. O hade stor show. Visade hur man kan äta och blunda samtidigt. G snackade ihjäl dem. Berättade allt han vet. Och lite till.

Vi fick helt enkelt smita ut för att kunna snacka lite. Jag satte på mig min haremsklänning och kände mig nästan ungdomlig. Sen bar det av till en favorit. Indochine. En grym asiatisk restaurang. Efter drog vi vidare till Singapores högsta rooftopbar, 1 Altitude. Där drack vi drinkar, kollade in åskväder, fick svindel och sen åkte vi ned... Jag åkte hem. Plötsligt var jag inte 22 längre. Nej jag blev trött och insåg att jag har tre barn och har passerat 35... Hem m dig Charlotte, skrek en massa celler i min kropp. Och här är jag nu. Stolt men inte nöjd...