Det allra göttigöttaste med Pärlan är;
- Inget småätande när hon vakar över köket! Vågar mig inte riktigt in där. Kan kanske hjälpa mig mot beach 2012
- Slipper att komma på vad vi ska äta och dessutom lagar hon bisarrt goda pannkakor (små fluffiga saker...mums). Gustaf åt 3 pannkakor (tidigare rekord låg på 1,5 pannkaka)
- Jag kan satsa på mina naglar - i o m att det är bye bye till skurning och tvättning.
- Vi kan äntligen äta ris. (Riset som vi har eldat hemma visade sig dessutom vara ett kinesiskt efterrättsris som visst skulle specialbehandlas, vilket inte innebar att träffa mig...)
- Kvalitetstid med kidsen ökar markant när man inte behöver laga (eller elda) mat eller fixa annat! 17.00-krisen är nästan behaglig nu...
Det som drar ned det hela är;
- Hon äter middag med mig och E. Igår när vi åt vaknade O och plötsligt satt hon och E och åt middag och jag tog hand om skrikande barn. Det gillade inte den svartsjuka sidan av mig...
- Eftersom jag inte är van vid att ha henne hos oss än, så känns det som att ha en gäst hemma, vilket gör att jag vill att kidsen ska bete sig exemplariskt. Det gör de ju inte direkt jämnt (märkligt... ) vilket leder till en del fighter som jag annars aldrig skulle ta... stackars påhoppade barn! Lovar att lugna ned mig...
- Hur artig ska jag vara? Kan jag inte prata svenska längre med barnen? eller ska jag strunta i att hon inte förstår? Just nu är det allt inte glasklart!
- Jag behöver vara tydlig med vad jag vill att hon ska göra. Hon kan inte läsa mina tankar (inte hon heller...). Detta är ju bra om jag vill fortsätta med det som jag jobbade med tidigare, men lite jobbigt för mig just nu! Det kan m a o komma ngt bra utav detta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar