Julspel för vems skull??

Även Os lilla dagishak har höga ambitioner för julen. De har valt att sätta upp ett klassiskt julspel med "Baby Jesus" som huvudrollsinnehavare. Och O som fårahede. Jag förstod efter genrepet, som svärföräldrarna beskådade, att det var ambitiöst. (Bilden är därifrån...) Men jag förstod absolut inte vidden av det.

När vi kom imorse var inte O på topp. Han ville inte bli lämnad. Problem uppstod. Det fanns nämligen ingen att lämna honom till. Alla fröknar var SÅ inne i förberedelserna att de inte kunde ta hand om mitt skrikande barn. De bad mig däremot gå. Inga föräldrar skulle var med när de klädde om barnen. Till slut går jag. O skriker och skriker. De får honom inte att sluta och tillslut kommer de med honom till mig. De är rädda för att han ska förstöra för alla andra.

Efter ett tag har han lugnat sig och vi går bort för att se om det går att få honom att byta om. Det går inte. Han vill inte. Då ber en av fröknarna mig att ta bort honom en gång för alla innan ALLA andra också blir ledsna. Inte en tanke på att hjälpa och trösta. Nej här skulle mitt barn ställa sig i ledet eller så kunde han dra.

Mitt ego kände sig påpucklat. Jag surade lite och funderade på om jag bara skulle ta mitt barn och dra. Strunta och se julspelet. Nu när mitt barn ändå inte var med. Men jag tog mitt förnuft till fånga och vi stannade kvar.

Men jag kunde inte låta bli att fundera, för vems skull sätter de egentligen upp julspelet?? Svaret lutar åt "Santas Little Helpers", dvs fröknarna. (ja jag är lite bitter...)

Fröknarna ser mer riggade ut för fest än för en arbetsdag med lite barn. Eller vad säger ni? De ser som oftast ut så här och har högklackat varje dag. Imponerande!