På Starbucks händer det

Ibland vill jag ut. Låtsas att jag är fri och bara hitta på egna saker. Jag gillar ju att vara hemma. Men ibland får jag nog av de här fyra väggarna och det mesta som finns där imellan. Då har jag förmånen att kunna smita ut. Smita och göra precis vad jag vill. Behöver inte berätta för någon vad jag ska göra. Behöver inte ha en bra anledning för att få hjälp med de små. Det är lyxigt. Idag var det dags för LYX.

Efter att ha lämnat O på sitt dagis tog bilen mig till Starbucks. Slog mig ned i den mjukaste av deras fåtöljer och drack mycket stora mängder med Soya Latte. Väl insjuken tog jag fram min uppsats, som har vilat lite väl länge och läste och läste den. Vissa delar var riktigt bra. Blev nästan imponerad av mig själv. Andra delar var riktigt kassa. Då fick jag skämmas. Men bäst av allt. Jag fick till en slutsats. En liten summering av typ tio månaders arbete. Jag har kommit fram till något. YES! Och det mina vänner känns mycket mycket tillfredsställande!

Kanske är det inte friskt att kalla tid med uppsatsen lyx. Nej, det lyxiga var att jag fick vara på Starbucks!!!