Vilken resa vi har haft. Sverige när det är som bäst. Vårvarmt och en massa goa människor som är lediga och har haft tid att umgås med oss. Har hunnit med att se liten nykläckt bäbis (ur söt... det värkte lite i mig... men bara lite...) och möhippa och en massa massa mer.
Vi har haft med andra ord haft det kalas och det var allt med en rejäl dos av vemod vi lämnade. Känner liksom att det där det är mitt sammanhang. Där hör jag hemma. Det senaste är att jag hamnar i det om ett år. Maken är poppis här i Singan.
Väl framme möttes vi av färdig middag, någon (en pärla...) som packade upp och lekte med barnen. Det gjorde det hela enklare, men vi längtar fortfarande hem. G har somnat gråtandes sägandes "Jag vill vara i Trosa" nu två kvällar. Vem vill inte det???
Gubben liten. Vår Matilda grät tre-fyra kvällar när vi kom tillbaka från Sverige, nu har hon funnit sig tillrätta igen. Inte lätt för de små.
SvaraRaderaKram!
Skönt att höra att vi inte är ensamma om detta Sverige-trauma! Kram!
SvaraRaderaÅh lilla G krama Gustaf från Alice o oss andra!!
SvaraRadera