Mitt dåliga samvete och jag

I morgon är det tanken att G ska opereras. Skruvarna ska bort ur hans tidigare brutna arm. Jag har inte sagt något till honom. Nej jag fegar. Vill inte att han ska bli sjuk, som han blev förra veckan. Om det nu var de svaga nerverna som framkallade det, eller inte?? Jag vågar inte chansa. 

Men nu har jag sjukt dåligt samvete. Känner mig som en hycklare. När han nu somnade visste han inget om vad som ska ske imorgon bitti. Ush sånt här får jag ont i magen. Vad hände med ärlighet vara längst?? Ush det här kommer jag straffas för på något sätt. Annars vore det faktiskt inte rätt. Inte alls.