Kan själv - bra eller inte?

Tog mig hem från shoppingen ammandes S och körandes O i vagnen. Ganska så nöjd med mig själv att jag kan göra så mycket själv, ja nästan stolt, går jag med raska steg hemåt. Ser då blickarna som två singaporeanska tanter ger mig. Dem är inte imponerade! Blickarna säger mer "Är hon helt galen?? Varför gör hon på detta viset?"

Inser då att i det här landet är de flesta bra på att ta hjälp! Det är typ ingen som ger sig ut själv med sina barn. Det är ingen prestige i att kunna själv! Känns SÅ främmande för mig. Hur ska jag nu kunna visa att jag kan? Men så inser jag att det är rätt så klokt och nästan lite rofyllt. Ska nog försöka tänka på detta framöver... det där med att våga ta hjälp!!

Fjärilar & Insekter

O och jag tog med oss S och spenderade fm på Fjärils och insektmuseet. Det var min ide. Vet inte om jag tänkt överhuvudtaget. Tycker att fjärilar är rätt så söta, men insekter är inte ALLS min grej. Och det var hur många insekter som helst på detta museum. Inte så förvånande alls, det hette ju trots allt just insektsmuseum.

Första delen var det som en regnskog med många fjärilar, typ som det i Hagaparken. Men min panik kom smygande redan därinne, då det var alldeles för många och alldeles för stora fjärilar. Dessutom ville de sitta på vagnen och på O. Nej, där stannade vi inte länge. Fast de var riktigt vackra!

I nästa del var det massor med papegojor som man fick mata om man ville. Jag sa nej! Fast O fick prova och gillade det massor. Jag vågade inte titta och än mindre ta kort. I sista delen var det stora ödlor, spindlar, skalbaggar, skorpioner och mycket mer, som vi inte såg för jag sprang igenom den delen mutandes O med fika! Vi tog oss igenom hela stället på max tio minuter. Inte så prisvärt när det kostar 100 kronor att gå in...

Svar

Han (ja byggarn...) har återuppstått. Tror att det lite lätt otrevliga smset fick honom att ta kontakt, även om han först var tvungen att skicka ett mail, där han anklagade oss för pajkastning! Men nu verkar vi vara vänner igen. Han är precis som vanligt, d v s superoptimist! Men om det han säger är sant så tror jag faktiskt att vi har ett ställe att bo i när vi kommer hem. Även om han avslutade samtalet med att säga att "det ser riktigt bra ut - om man tittar snabbt"!! Känner mig inte helt lugn med den kommentaren, men innan den kändes det bra!! Alltid något!

Byggarn som försvann

Bygget skulle vara klart den 1 maj, men som ni förstår så är det inte det! Byggen brukar ju inte vara klara som de ska, men nu är vi två månader försenade och byggaren har försvunnit. Har nu i över två veckorstid försökt få tag på vår byggare! Han svarar inte i sin telefon och vi har lite svårt att söka upp honom här ifrån. Idag har vi skickat sms där vi frågar vart han tagit vägen och varför han stoppat huvudet i sanden - inget svar. Ring från alla möjliga olika nummer, många gånger - inget svar. Ringt på hans hemnr - inget svar. Ringt hans bror - svar, men han ville inte skvallra på sin bror... Tips på vad vi ska göra nu, tas mer än gärna emot!!!

Vi har lite spioner på plats som ger oss lite information om bygget och det har inte känts helt betryggande! Inneväggar saknas, kakelugn ej på plats, altan ej på plats, fasad saknas och mycket mer... Det verkar vara med andra ord vara mycket kvar och snart kommer vi hem för att semestra i huset... hoppas så att det går...

Shopping m det lilla extra

Om man läser ett CV från en Singaporean står det allt som oftast att deras hobby är shopping. Det märks - för den som inte varit här så kan jag berätta att det finns säkert hundra stora shoppingcenter i Singapore (på en yta stor som halva Öland). Under det nya casinot har det öppnat ett shoppingcenter som har lite nya inslag (i alla fall för mig... kusinen från landet)!

Affärerna längst ned ligger utmed kanaler och i kanalerna finns det sampaner (kinesisk gondol) som man kan få åka i för en liten peng. Tyvärr lyckades vi inte få med alla våra killar på en båt, så det blev till att titta på de som åkte.

När man sedan shoppat färdigt och kommer ned i det gigantiska garaget, så finns det golfbilar som kör dig till din parkeringsplats. För inte ska du behöva gå hela vägen till din bil i ett garage som inte har AC... De var så populärt att ta golfbil att det var kö... Vi hade dessvärre parkerat för nära för att kunna ta golfbilen!

THE Massage

Är fast efter första behandlingen av "Efter-du-fått-barn-massagen". Den första av FEM! Känner mig riktigt lyckligt lottad!! Terapeuten kom hem till mig och pärlan fick ta hand om ALLA barnen. Själv fick jag en riktigt bra helkroppsmassage i en timme. Oljorna hon använde bestod av ingefära och någon kryddblandning, vilka ska hjälpa att bränna fett och driva ut vatten ur kroppen! Massagen hade fokus på att jag skulle läka ihop, så att jag så snart som möjligt kan skaffa fler barn... där kanske jag skulle sagt stopp... vill ju inte ha fler barn... tror jag...

Efter massagen slog hon in min mage i samma oljor och avslutade med att linda in mig (sjukt hårt) in en jättelång gasbindeliknande sak. Ju längre jag klarar att ha det på mig, ju smalare kommer jag bli... har just nu klarat tre timmar... det kliar och bränner och jag kan inte äta för det är så tight... frågan är hur länge jag klarar... Aldrig har "vill man vara fin får du lida pin" kännts så påtagligt!

I morgon kommer hon för omgång två....

Jag, mitt humör och resten av familjen...

Inser just att jag har en alldeles för stor påverkan på resten av familjen! Om jag är på bra humör verkar även dem vara det! Barnen blir lugnare och strider blir inte så stora. Få låsningar uppstår, men om jag är sur, då verkar alla andra också vara det! Det skriks och gormas massor! Främst är det barnen som påverkas, E klarar rätt så bra att hålla sig på sin kant om jag är riktigt hemsk.

Obehagligt att inse att jag påverkar dem så mycket. Undrar om det är fler jag påverkar?? Påverkar andra mig så mycket? Kanske är det positivt, ska jag ta det som en komplimang? Jag tror inte det... men jag hoppas att jag kan använda mig av denna insikt... någongång i alla fall...