Magförgiftad??

Lilla S, som verkar vara vår familjs olycksfågel, har varit så sjuk idag. Kräktes typ tolv gånger på en och halv timme. Det var verkligen så synd om honom. Det gjorde ont, han kämpade, han kräktes. Det var som en ända lång attack. Sen somnade han och nu sover han fortfarande. Ush vad jag led med honom. Stackars liten.

Nu sitter jag här undrandes, är han matförgiftad, eller kommer vi alla drabbas av värsta sortens kräksjuka. Under tiden, innan vi vet, mår jag illa. Väntar på att det ska slå till. Sån är jag - hypokondrisk...

Triss i badkar

För att alla tre killar ska kunna bada tillsammans i badkaret krävs lite uppfinningsrikedom. Inte för att jag har någon. Utan det var pärlan som fixade biffen. När jag kom hem hade hon stoppat in alla i badkaret. Tillsammans med ett stycke stor badring. De fick knappt plats, men alla var toknöjda. Allra mest den allra yngsta. Han är så stolt när han får och kan hänga på sina storebröder. Det sker inte så ofta som han vill.

Öva Öva Öva

Han den där lilla killen, S. Han är het på att lära sig saker just nu. Hur het som helst. Så het att han inte har tid för att sova eller äta. Han vaknar mitt i natten och känner ett stort behov av att stå öva. Upp och ned i sängen. I natt höll han på i knappa två timmar innan han tyckte att träningspasset var klart. Själv var jag mer än nöjd efter fem minuter.

Han var så klart tvungen att gå vidare snabbt. Behövde nya utmaningar. Men vem gör inte det... Efter cirka två dagars kryp kunnande var det passé för honom. Han behöver nu lära sig stå och gå. I alla fall om du skulle få för dig att fråga honom. Själv är jag mer än nöjd med att han enbart kryper. Idag stod han i alla fall i ca en tredjedels sekund. Alldeles själv. Så stolt och så lycklig. Förhoppningsvis blir det en lite lugnare natt i natt...

together for charity

Igår hände det. Vår nya välgörenhetsorganisation, together for charity, hade releasefest. Det blev hur lyckat som helst, om jag får säga det själv...

Ca 40 personer kom, lyssnade på våra tankar, drack drinkar och donerade en massa pengar. Engagemanget var stort. Det känns faktiskt som att det kommer blir något av detta. Kanske något stort. Det vore ju hur kul som helst.

Visst är loggan snygg?!!? Tack APT o Fredrik Zanderholm för ert magiska skapande.

För den som vill veta mer...

• Vi har valt ut två projekt som vi vill stödja - English School of Mui Ne, Vietnam samt Deak Kum Pa Orphanage, Luang Prabang, Laos. Ställena har stora behov. Just nu behöver de pengar till nya klassrum, nya toaletter, mer näringsrik mat, etc etc. 

• Insamling sker genom att vi som vill hjälpa dessa barn, byter ut konsumtion mot att donera. Vi sju som startade detta har sedan mars bytt ut vinflaskan eller chokladasken vi ger när vi går på middag, födelsedagspresenter samt att vi ber om bidrag istället för present när vi har kalas, mot att donera. Vi har samlat in 18 000 på denna korta period... det kanske säger en hel del om hur mycket vin vi dricker... 

Prioriteringar

Det är val i Singapore på lördag. Ett parti, PAP, har typ 97% av rösterna. Nu anser tidningen som har typ 97% av marknaden att reklam för PAP är en större nyhet än det faktum att Usama is no more. Jag fattar inte hur de prioriterar. Inte alls. Men så är det väll ingen demokrati heller...

Äntligen lite fest

Valborg blev det inget firande av. Ingen eld och ingen sprit. Nej, Maken drog på kundgrej och jag blev kvar hemma med tre barn. Hade ju kunnat fixat det själv. Men det kändes inte alls rätt att elda och supa själv. Efter den långa resan kändes sängen betydligt mer lockande. 

Första maj blev bättre. Lite mer rock n' roll. Vi sov länge länge, åt lite glass och sen var det dags för middag. Middag med en massa goda polare vid poolen. Ingen eld och ingen sprit för min del. Men sprit för de andra. Skulle inleda veckan med tennis vid sju imorse, så jag tog det lugnt. Tack vare regn slapp jag och fick sova några timmar till. Skulle alltså ha supit igår... 

Andra maj, alltså just denna dag, då blev det champagne och rosevin. Det är helgdag idag. Eftersom första maj var en söndag. Vaknade till nyheten att Usama is no more. Det behövde firas. Så fram med champagnen till korvlunchen. Eldade vi? Inte direkt, men vi grillade. Gills nästan. Idag känns det i alla fall lite mer som jag har hälsat våren välkommen.

Sverige flirtar med oss

Vilken resa vi har haft. Sverige när det är som bäst. Vårvarmt och en massa goa människor som är lediga och har haft tid att umgås med oss. Har hunnit med att se liten nykläckt bäbis (ur söt... det värkte lite i mig... men bara lite...) och möhippa och en massa massa mer.

Vi har haft med andra ord haft det kalas och det var allt med en rejäl dos av vemod vi lämnade. Känner liksom att det där det är mitt sammanhang. Där hör jag hemma. Det senaste är att jag hamnar i det om ett år. Maken är poppis här i Singan.

Väl framme möttes vi av färdig middag, någon (en pärla...) som packade upp och lekte med barnen. Det gjorde det hela enklare, men vi längtar fortfarande hem. G har somnat gråtandes sägandes "Jag vill vara i Trosa" nu två kvällar.  Vem vill inte det???