Hon sa NEJ

Så är det klart. Vi ska klara oss utan pärlan. Hon vill inte följa med till Sverige. Kan ju inte tvinga henne. Men det kommer bli tomt och jag är allt rätt sorgsen idag. Trist!

Seatfiller

12.55 ringer makens chef på min mobil. Första reaktionen är så klart stress. Vad har hänt maken? Varför ringen han mig? Men så hör jag plötsligt vad han säger... (han snackar dansk... så jag missar det mesta... men jag vill så gärna förstå...) Han frågar om jag vill följa med på "Norwegian Seafood dinner"! Jag kan inte annat än säga ja... eller kanske skrika ja. För det är ett alldeles underbart event. Ett gigantiskt rum fyllt av skaldjur och norrmän... Åt mest de handpillade räckorna. Eller bara de handpillade räckorna... Sjukt sjukt gott!!!

Bekväm

En liten reflektion, inser just att jag har blivit bekväm. På fem ynka dagar har jag gått och vant mig med att bara behöva ta hand om mig själv. Inga barn. Bara lilla mig. Så nu idag när tre sötnosar pockar på uppmärksamhet vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Jag har liksom glömt hur de funkar och hur jag bör bete mig. Känns som jag passar bäst in i den vuxna världen. Men med lite övning så är jag nog tillbaka på mattan imorgon...

Engelska Skolan

Oj oj oj vilken resa. För ca fyra timmar sedan kom jag hem till mina fina barn. Lite sliten är jag, men allra mest riktigt riktigt glad. Jag har spenderat fem dagar i Vietnam med mina kompisar från together for charity. Först en dag som turist i Ho Chi Minh (HCM). En höjdar stad tycker jag. God mat, härliga byggnader och trevliga gubbar och gummor lite varstans. Sen bar det av till Mui Ne och Engelska Skolan. Mui Ne ligger ca fyra dödliga timmar från HCM. De kör som tokar, tutar, kör om och hoppas på det bästa. enligt guideboken är ända regeln som gäller i trafiken "störst går först". Det märktes. Hur som vi kom fram. Till en badort, med stark vind och stora vågor. Grymt surfställe, främst Kitesurfning. Själv hade jag glömt, badkläder, solglasögon och solkräm hemma. Blev till att investera.

Skolan är fantastisk. Vi fick delta i undervisningen. Vilket var hur kul som helst. Vi fick uppträda och sjunga Mamma Mia för dem. Jag njöt och visade alla danssteg jag kan.

De lär ut så mycket mer än bara engelska. De gör eleverna till bättre människor genom att visa dem respekt, ge dem utmaningar och utbilda dem i kamratskap. Många av barnen kommer ifrån tuffa förhållanden och flera var lite småkriminella innan. Nu hur mjuka som helst. De lär sig ta plats, genom att öva på att sjunga inför varandra. De laddar ned musik från Youtube och så sjunger de. Och det har kul. Så mycket skratt i klassrummet har jag aldrig varit med om. Fantastiskt ställe. En fritidsgård. Underbart.

Bortförklaringen eller Lägesrapport??

Så här såg han ut. Tror faktiskt att det är första
presenten jag verkligen lyckats med.
Knappt 14 år senare... 

Hmmm... det har varit tyst ett tag från min sida. Här kommer anledningen (eller kan det vara en bortförklaring...) till varför. Men först det viktigaste. Jag och alla mina nära och kära mår bra.

Efter att våra gäster övergav oss kickade ett rejält program in.

Måndag: Maken kör Ferrari för första gången. Hans (goda...) hustru har varit schysst och gett honom det i Alla Hjärtans dag present.

Tisdag: Roxette konsert. Tillsammans med tusentals andra svenskar, sjöng vi oss hesa till "It must have been love" och "Joyride" och ... Underbart, men kanske 20 år för sent... Men Marie Fredriksson, vilken kvinna. Hon sjunger ju alldeles underbart vackert. Så stark så vacker...

Onsdag: Springa långt långt långt och sen sova som en stock stock stock!!

Torsdag: Avskedsdrink för en go tjej som snart flyttar tillbaka till Sverige. Det är snart dags för den säsongen igen... men den här gången ska vi med.

Fredag: Teppanyaki afton med makens härliga kollega med fru. De har hittat ett alldeles underbart ställe, ett ställe dit singaporianer går och inte expats. Maten var kalas. Stället det såg ut som en äkta vägkrog från 60-talet...

Lördag: 05.15 avfärd till Vietnam och Engelska Skolan med together for charity. Och det kommer det snart mer om... 

Sorglig tystnad

Efter en massa härliga dagar tillsammans med Es bror med familj är vi nu själva. Det har varit alldeles underbart mysigt att hänga och se hur ett rejält kusinhäng kan gå till. Tillsammans har vi SJU barn. Det märks ibland, fast oftast inte. Det har verkligen fungerat bra. Och de har haft SÅ kul.

Idag har vi hängt på ett badland, Jurong East Swimming Complex. Kan varmt rekommenderas för våra singaporianska kompisar. Glömde dock solskyddsfaktor, så röda kinder kan vi alla stoltsera med. Glömde också kontanter och det höll på sluta illa när vi beställt mat från KFC och inte kunde göra rätt för oss. Jag fick springa till närmaste bankomat... iförd baddräkt, badtröja, solglasögon och min lilla LV-väska... kändes inte helt PK! Men jag fick ut kontanter och vi kunde äntligen ge våra barn lunch.

Det sista jag såg av dem var att deras Taxi körde in i en pelare i vårt garage. Hoppas verkligen resten av resan går bättre än så.

20 K

Vet inte om jag har berättat det för blogg-världen, men jag har halvt blivit lurad och halvt kommit på det själv, men jag ska springa Stockholms Jub Marathon i sommar. Jag, min man och min svägerska. Jag köpte ett program i januari och har delvis följt det. Den här veckan stod det i schemat att jag skulle till och springa 20 km. Kändes helt overkligt långt, men stolt som en tupp så måste jag ju berätta för världen att jag kirrade biffen. 20,01 km på knappt 1 timme och 59 minuter.

Det var igår det och idag har jag ont på många ställen. Och mycket tacksam att det inte står i schemat att jag springa samma sträcka någon mer gång denna vecka!!