Trots allt en bra dagisdag

I fredags klarade G så äntligen att vara själv ett par timmar på dagis.  Tror att det handlade minst lika mycket om att jag tyckte att det var läskigt att han skulle vara där själv. (jag = curlande hönsmorsa... det trodde ni inte va?)

Men efter att ha hängt där i två veckor med honom, så kändes det som dags att släppa taget. O har hunnit bli kompis (o fotograferad) med alla fröknar och jag vet vad ca 50 % av alla barn heter ... och då finns det lite över 100 barn där. 

Det krävdes dock att O följde med E till jobbet, så att jag var tvungen att lämna G på dagis för att kunna hämta O. För att göra det hela enklare för en blödig mamma, så inledde han morgonen med att säga "inte förskolan idag" typ 10 000 gånger. För att sen, när han insåg att det var dit vi skulle oavsett vad han sa, säga "inte själv på förskolan, mamma följa med". För att inte få panik helt fick jag försöka lura mig själv genom att låtsas att jag skulle lämna honom på dagis i Trosa - gick så där. 

Jag lämnade honom, trots egen rädsla o Gs skrik. Fröknarna var lite chockade att jag äntligen gjorde det o tittade lite förundrat när jag gick. G slutade skrika e ett litet tag o kunde sen ha riktigt kul. När jag kom för att hämta honom, var han så stolt att han klarat att vara där själv. Så nu hoppas jag att det fortsätter så här ett tag till, innan svackan kommer!!!