Så är hon här ...

Efter lite strul och lång väntan så är hon nu äntligen på plats, vår pärla. Kändes lite som Jesus - alla har hört talas om henne men ingen har sett henne. Men nu finns hon här hos mig! So no more Jesus! Förhoppningsvis lite mer av en ängel! 

Har haft en genomgång av hur vi vill ha en "normaldag" och sen så har hon mest lekt med barnen! Det är svårt att inte gå runt som en äggsjuka höna när hon lagar mat eller leker med barnen. Man vill ju liksom hjälpa till, men det blir nog mest fel, eller inte? Så till den riktigt svåra frågan vad ska jag göra med all ny tid? 

Hon känns riktigt trött och sliten. De andra gångerna jag har träffat henne har hon haft en massa energi. Så är det inte alls just nu. Får hoppas att hon piggar på sig. Tänker inte tvinga henne att stryka till 11 på kvällen, som fg familj tydligen gjorde! Så kanske blir hon lite piggare då...