Norskampen

I dag har det varit svensk-norska idrottsdagen här i Singapore. Innebärande att alla svenskar och norrmän, oavsett ålder, bjuds in till att tävla i löpning, längdhopp och fotboll. O tävlade i 10 m löpning och G i 40 m löpning och längdhopp.

O var mycket taggad när vi kom in på arenan som var glödhet (mest av solen...) och tränade säkert tio gånger innan själva loppet. När det väl gick av stapeln hade han tröttnat och ville inte alls springa, han tog ett par steg över startlinjen, men la sig sedan ned och grät. Visade dessvärre upp den äkta svenska genen - sämst när det gäller!

G skadade sig tio minuter innan loppet! Skadad å skadad?? Han trillade och fick ett pyttelitet skrapsår på knät, men dramaqueen i honom slog till. Resultat han kunde inte springa, utan bara gå och hålla upp byxan, så den inte kom i såret...

G var mer inne på att äta glass och korv, så han vet då allt hur man ska göra när man är på sportsevent...

E spelade fotboll, utan att slå sig. Ambulansen som var dit tagen behövdes inte användas i år, tillskillnad från tidigare år!

En tanke som slog mig är, varför ser norrmännen så mycket hurtigare ut än vi svenskar?? Trots detta så vann svenskarna denna kamp, för första gången!!! Gött som Körv!