Inget Nytt

Nu har jag grubblat i flera dagar på vad jag skulle kunna blogga om. Kommer inte på något. Det enda som min hjärnverksamhet består av är nämligen att tycka synd om mig själv. Jag har fortfarande ont. Sjukt ont. Jag som trodde att jag kunde hantera smärta. Det kan jag inte. Vet inte vem jag har försökt lura. Voltaren är fortfarande min vän. Men inte min bäste vän. Han hjälper inte längre... inte till 100 %.

Alla har tröttnat på mig. Maken undrar vad jag tänkt göra åt saken. Vill inte ha en självömkandegnällfru längre. Tänk om jag har gått in i ett tillstånd av kronisksmärta. Då är det illa. Då kommer maken min bli galen. Eller så blir jag det först. Kanske är det lakrits jag behöver. Om inte så gör det själen lite gladare...