Måste sluta...

Knattetimmentanterna har tagit över min hjärna. Hör bara dem när jag pratar. Hör hur jag ska göra, men ABSOLUT inte gör. Känner mig ibland kass och ibland som en revolutionär. Lite småtokig liksom. Mycket märkligt är det att ha en inre dialog med knattetimmentanterna.

Efter att ha försökt få S att göra något själv ett litet tag. Presenterade förslag som, Bara ligga lite på golvet och leka, sitta några minuter i din stol eller varför inte en liten promenix i den gigantiska gåstolen. Inget föll herrn i smaken. Nej, han skulle bli buren. Inte får jag sitta still. Nej upp och hoppa. Tror att det är många som känner igen sig. Det är frustrerande!!!

Men nu med barn tre vågade jag liksom inte lägga honom där på golvet och skrika lite ... nej nu hör jag bara tanterna säga, "Bejaka honom, vill han bli buren är det bara till att bära honom. Det är det han mår bäst av... Snart är han 18, då kommer du sakna den här åldern..." Om man då grymtar lite mot tanterna och säger att man faktiskt vill gå på toa själv kommer förslaget ryggsäck blixtsnabbt!

Insåg att jag MÅSTE sluta lyssna när jag seriöst övervägde att köpa en ryggsäck att ha honom i. Hörde tanternas ljuva stämma "Då är han alltid med och han har en så bra utsikt där ifrån...och du har händerna fria..." Det kändes som en hägring. En mycket ljuv sådan... MÅSTE som sagt sluta lyssna... vem vill gå runt med sin unge i en ryggsäck dagarna i ända????