Oups

I dag skäms jag över mig själv. Har bokat upp mig på vinkväll med lite kompisar och så påminde E mig om att det är vår bröllopsdag! Hade glömt det helt och nu skäms jag (ja lite i alla fall). Undrar hur sur jag hade blivit om E glömt, ja ja sånt ska man inte tänka på nu!

Och till råga på allt så får jag grattis sms från lillsyrran - hur kommer hon ihåg när inte jag gör det??? Och jag som inte gör ngt på dagarna (ja, inget vettigt som genererar pengar i alla fall...)

Har köpt lite choklad o vin - så kan han njuta i sin ensamhet...

Lätt som en plätt

Känns som om valet av nytt dagis är helt rätt! G var där idag i samtliga TRE timmar själv, jag lämnade honom och stannade i ca 2 minuter. Han gick glatt in och började leka med ett tåg och på uppmaning från fröknarna vinkade han hej då! Inte mycket till inskolning. Vi var där i ca 30 min i går och han fick leka själv med fröknarna eftersom de andra barnen gått hem.

När jag hämtade honom bubblade han och berättade glatt vilka han hade lekt med och vad de gjort under dagen. Under tiden på Vita Hyddan så berättade han inget vad som hänt. Kanske har han bara blivit äldre eller så är det så mycket roligare att berätta!

Inte för att vara negativ eller så, men tanken som slår mig är att det är för bra för att vara sant. Tänk tre månader på Hyddan med gråt och nu en hel dag utan ... Bakslag lär ju komma, men nu gäller det att njuta!!!

Huvudvärk

Under söndagen hade jag ÅTTA intervjuer på två och en halv timme med olika pärlor. Kände mig som en utpressad gurka (dvs inte så smart och m bisarrt huvudvärk) efteråt! Tre av dem valde jag att ta med hem för att träffa barnen o E. Så det blev en em på lekplatsen där pärla efter pärla fick visa vad de gick för. Barnen var riktigt nöjda och vi med, härligt med gratis barnpassning?!? Efter mycket vånda valde vi tillslut en, så om ca 3 veckor flyttar hon in. Äntligen känner jag mig redo att ta beslut - tog typ ett halvår här innan jag börjar bli mig själv igen...

Här kommer det mest oväntade svaren under intervjuerna:

- Vad gör du om ngt av barnen gör sig riktigt illa? - Ringer dig - och om du inte får tag på mig? - Jag fortsätter ringa tills du svarar. Jag får ju inte göra ngt som du inte tillåter!

- Kan du laga västerlänsk mat? - Ja, pasta - ok pasta med vadå? - Pasta m pasta! (enkelt och gott...)

- Är det ngt du vill ha sagt som jag inte frågat om? - Om Gud vill att jag ska arbeta för dig, så kommer jag lyda dig! (nu ville Gud inte det - så jag valde en annan...)

En doft av ...

Det här är med största sannolikhet inget som jag bör skriva om, men jag kan bara inte låta bli. Jag vet att mina barns bajs bara är min angelägenhet (om ens det...). Men här kommer den i alla fall - min livs bajsstory.

Sitter i godan ro och läser min bok i Gs rum, när en obehaglig doft börjar sprida sig. O är ca 2 m bort och leker fint. Doften tilltar, men jag väljer att läsa lite till, boken är just nu inne i en härlig intrig. Doften blir olidlig och jag inser att jag måste släppa min bok, tittar upp och ser att Os tröja glidit upp och att ryggen är full av bajs. När jag kommer närmare ser jag att golvet är bajsigt, mattan är bajsig, Gs stora leksaksbil (en Ferrari) är bajsig, alla bollarna är bajsiga och att Gs dammsugare är bajsig. Det är helt enkelt bajs överallt. Det är nämligen så att Os små händer och knän är bajsiga och han har krypit runt ett tag och "smetat" av sig... Att tvätta bort allt bajs tog minst en halvtimme och det gick åt typ 1 flaska Vim. Känns som valet att fortsätta läsa bok var fel och det som kändes så rätt just då!

Solig lördag

Har haft en helt otroligt skön vecka - inget av barnen har vaknat innan nio sen vi kom hit. Fick väcka O igår vid tio för att hinna i väg till Gs nya dagis. Känns minst sagt magiskt att få sova så länge... Hoppas hoppas hoppas att det aldrig ändras... är nog inte så troligt i och för sig... men hoppas är väll inte olagligt??

Inledde helgen med ett härligt poolhäng med lite grannar. G har badat mer än stortån (vilket var det han max gjorde under månaden i Sverige...) och gjort försök på att simma. Han har alltså visat sig vara en sann badkruka!

I morgon är det intervju med fyra pärlor, så nu ska jag sätta mig och komma på en massa smarta intervjufrågor. Fick tips av en kompis att fråga "Vad gör du om barnet skär sig djupt i handen?" Hon hade nämligen fått till svars från en tjej - "Stoppa den i en hink med kallt vatten!". Inte helt oväntat så valde hon inte henne. Mer om smarta och mindre smarta svar i morgon...

En sak klar

Var idag och träffade det nya dagiset. G är laddad, de har ju en traktor med släp... och det ska man ju inte förakta, det är viktiga grejer för en snart 3 år gammal kille. Han lät meddela efter att vi varit där att han inte vill tillbaka till det gamla dagiset utan att det nya verkar SÅ mycket bättre. Det lugnar ju mig, får hoppas att det håller i sig...

Fördelarna är att det:

• är betydligt grönare (dvs det finns gräs - i o f risk för mygg) Det andra låg vid en JÄTTEstor väg och hade typ noll gräs
• har färre barn i gruppen
• har lärare som pratar riktig brittiska och inte singlish (innebär att jag fattar vad de säger...)

De tog sig en riktigt låång funderare på om det var ok att G fick gå, TROTS att han använder blöjor. Det var ok, villkorat att han har "Up & GO" blöjor. Jag accepterade detta villkor, så på måndag börjar han.

Får dock en känsla av att de är flexibla som större kylskåp. En tjej som också ska börja där får inte börja förrän nästa måndag, för det är då hon fyller 2,5 år vilket är minimiåldern för att få gå i denna skola. Så hon missar de första 2 veckorna av terminen... Jag som trodde att det var viktigare att de kom in i gruppen, men vad vet jag ... Så jag antar att vi hade tur, eftersom de lät G gå trots sina blöjor.

Bild lånad av Lockroadkindergarten.com

Återkomst

Då är vi på plats i värmen igen! Resan gick bra, O sov typ inget men var glad, så varför klaga! G tog det lugnt, tittade på film o sov en del. Kan dock varmt rekommendera nattflygning. Dagflygning = lite mera slitet tålamod.

Det mest dramatiska som hände under resan skedde vid incheckningen i Stockholm, då den nya nitiska incheckningstjejen, lät meddela att vår väska vägde för mycket för att vi skulle få checka in den. Max gräns är tydligen 31 kg, så vår 42 kg tunga väska fick nobben. Det var bara till att skicka i väg en löpare (min fina Pappa) att handla en ny väska. Sen var det bara till att packa om, så idag har hela Arlanda sett mina trosor...

Nu ska jag ta tag i att hitta ny pärla, ny skola till G och börja skriva uppsats. Men idag fick jag sova middag när E gick till jobbet. Underbart skönt!!!