Nästa Stjärna?

Efter veckor, kanske till och med månader av funderingar och regn var det så äntligen dags för G att få göra entré i tennisvärlden. Han hade nämligen sin alldeles första tennislektion idag. Tror att det blir för fler för han hade kul. Riktigt kul. Inte för att han träffade bollen så ofta. Men han var glad och gjorde lite lätt som han själv tyckte var bra. Tränaren var inte lika imponerad. Men den stolta moderna applåderade glatt.

Lille O ville vara med, men måste dessvärre växa till sig. Han fick springa runt och äta kex. Inte helt nöjd. Men ganska.

Bilden är tagen innan. Efter var de sjukt svettiga och röda...

Lycka

10.42 piper det till i min mobil, ett litet "gaa-tjing". Jag har fått ett sms. Det händer ju ganska så ofta. Men i detta stod det riktigt fina grejer. En sak som fick mina ögon att tåras. Mitt hjärta att bli alldeles varmt och lyckligt. Vad är det som väcker sådana känslor hos mig?? Jo,

"Jag hittade en mjölkfri choklad. Köpte en kaka till dig. Kram J".

Fatta vilken go kompis jag har. Som fattar att det här var just vad jag behövde. Nu har jag svullat i mig tre rader av denna dyrgrip. Den är helt magiskt god. Jag mår som en prinsessa. Tillfreds och glad. Äntligen lite chokladkalorier i min kropp!! Och i kväll efter middagen ska jag dricka te, äta choklad (YES!!!) och läsa en hel hög med svenska glansiga tidningar. Sjukt lyxigt! Måste vara Singapores lyckligaste i detta nu!!!

Från stolt till mycket mindre stolt

Verkar som att jag är bäst på att vila mig i form... efter att ha typ en månads uppehåll, fick jag idag till det riktigt bra idag. Tror att det var första gången som jag inte hade dödsångest under större delen av lektionen. Kanske bara i 5 min... Antagligen underlättar det. Typ massor.

Stolt som en tupp över att jag kommer bli den nästa Therese Ahlsammar kraschlandar jag i skam. Skam över att jag är en risig moder. S som inte har rört på sig särskilt mycket bestämde sig idag för att ta sig ur vår säng, där han sovmiddag. Hör bara att han skriker och hittar honom på golvet. Har ingen aning om vad som hänt. Men han tystnar efter ett litet tag. Han verkar normal. Jag hoppas att han förblir det. Men jag kommer nog väcka honom någongång i natt för att kolla honom. Ush vad jag känner mig dålig och risig. Borde ha vetat bättre...

I ett hus...

Smetade in ansiktet med lite smink, satte på mig en lite finare klänning, skärpet matchade skorna och väskan, klänning. Kände mig rätt så corporate, som min kära make skulle säga.

Varför kan man då undrar gör en person som till vardags slipper detta besvär sig det en dag som denna? Jo det var åter igen dags för ett möte i CBD (Central Busniess District. Förkortningar är som sagt a och o i detta land...). Står och väntar på mannen som ska göra mig lite klokare och är lite nervös... Vad gör jag då? Jo jag sjunger "I ett hus vid skogens slut..." för mig själv. Jag har VARIT hemma ALLDELES för länge... Skrämmande när barnsångerna inte bara lugnar mina barn utan även mig själv...

Två år

Maken har redan passerat och jag och barnen är snart där... dagen då vi bott här i två år. FATTA TVÅ ÅR.... Det känns galet att tiden går så fort. Viss har det hänt en massa. Så jag borde förstå att vi bott här i just två år.... men det gör jag icke. Det känns som tiden här är till låns. Att det är en bubbla. En låtsasvärld. Inte alls på riktigt. Inte alls en massa jante. Faktiskt nästan ingen alls.

På några sätt märks det att vi har bott i två år. Lite av svenskheten har ersatts med lite singaporeanska vanor. Nämligen:

• Fritid spenderas inte i skogen utan i ett shoppingcenter. Svalt och skönt.
• Vi tar med pärlan på semester. Utan henne blir det kaos.
• Vi tar alltid taxi eller bilen om vi ska någonstans. Här gås ingenstans. Gå = stor mängd svett.
• Har ingen aning om hur det gått i Mello. Trots att det blev klart för säkert tio timmar sedan...
• Vi dricker kallt grönt te istället för coca cola...

Ont i Magen

Ju mer jag läser om jordbävning, tsunami, radioaktiva läckage, kanske härdsmälta och ännu flera jordbävningar får jag ont i magen. Dessutom har två persontåg och en båt har försvunnit. Helt obegripligt. Vilken katastrof som de stackars japanerna har råkat ut för. En sådan katastrof är långt mer än nog. Nu håller jag tummarna för att eländet tar slut och japanerna kan få påbörja den långa återuppbyggnaden.

Just Nu

Det blev ingen sömn. Inte än i alla fall... För just nu har vi en liten kille som kryptränar i vår säng och en annan som är hur sur som helst över att stjärtfenan på hans Quantas-flygplan har trillat av.... jag letar efter magsik tejp som kan fixa biffen. Snart kanske vi kan sova...