Äcklig potträning

Hur många Tn är det egentligen i potttttträning? Känns som många. Men antagligen ska jag nöja mig med två.

I dag har vi satt igång en ofrivillig sådan. Slapp i hjärnan som jag är glömde jag att packa med dagens dos av blöjor i Os ryggsäck i morse. Han fick när den blöja han hade på sig blev för tung, gå med rumpan bar. Han skötte sig fint på dagis och kissade på pottan. Fick lite ångest (ja det ska ju mammor få lite titt som tätt... ) att jag inte tagit tag i det och kände mig manad.

Väl hemma fick han ett par kalsonger och han var stolt. Det här skulle gå bra. Han skulle säga till. Inga problem. Men där någon stans sket det sig minst sagt. För inte sa ungen till. Nej inte alls faktiskt. På mindre än EN ynka timma hann han kissa på sig TRE gånger och bajsa på sig EN gång. Sen blev det för mycket för mig. Jag satte på honom en blöja. Han grät. Jag kände mig lugn.

Livebloggar

Jag har börjat liveblogga. Det har de flesta nog gjort länge. Själv har jag fastnat vid att blogga, det ska jag göra vid skrivbordet. Men nu har jag gått vidare. Nu kan jag alltså blogga lite var som helst. Känns spännande och nästan tokigt. Får se om det påverkar innehållet... Antagligen inte. Jag är ju fortfarande jag fast att jag nu livebloggar... känner mig lite mer modern dock...

Kort spelare

Att ha en liten kortare spelare i Lag Vuxen skapar fördelar. Stora fördelar. Särskilt för S. Och för min rygg. S är nämligen het på det där med att gåträna. Och han är uthållig. Detta gör att man kan gå runt m honom hur länge som helst... Det gör ont. Att då kunna slänga in en betydligt kortare spelare, Pärlan, är grymt. Hon kan gå upprätt o S får träna. Och min rygg vila... Säger då det - en riktigt win-win situation!

På Starbucks händer det

Ibland vill jag ut. Låtsas att jag är fri och bara hitta på egna saker. Jag gillar ju att vara hemma. Men ibland får jag nog av de här fyra väggarna och det mesta som finns där imellan. Då har jag förmånen att kunna smita ut. Smita och göra precis vad jag vill. Behöver inte berätta för någon vad jag ska göra. Behöver inte ha en bra anledning för att få hjälp med de små. Det är lyxigt. Idag var det dags för LYX.

Efter att ha lämnat O på sitt dagis tog bilen mig till Starbucks. Slog mig ned i den mjukaste av deras fåtöljer och drack mycket stora mängder med Soya Latte. Väl insjuken tog jag fram min uppsats, som har vilat lite väl länge och läste och läste den. Vissa delar var riktigt bra. Blev nästan imponerad av mig själv. Andra delar var riktigt kassa. Då fick jag skämmas. Men bäst av allt. Jag fick till en slutsats. En liten summering av typ tio månaders arbete. Jag har kommit fram till något. YES! Och det mina vänner känns mycket mycket tillfredsställande!

Kanske är det inte friskt att kalla tid med uppsatsen lyx. Nej, det lyxiga var att jag fick vara på Starbucks!!!  

The need of extra händer

Har varit nervös i flera dagar. Nervös inför hur det ska gå för mig idag. Var nämligen själv med alla mina barn i flera timmar. Pärlan är ledig och maken hänger på golfbanan. Blir svettig inför bara tanken på att ta dem själv till VivoCity (vårt allra närmsta och största shoppingcenter). Vad skulle jag göra för att få tiden att gå?? Hur skulle jag se till så att ingen rymde? Skulle de äta? Inser att jag behöver öva. Öva på att just ta hand om mina barn själv. Känns ju helt klart märkligt att jag inte kan det. I alla fall tror jag inte det...

Hur gick det då? Vi hade faktiskt riktigt riktigt mysigt. G tog sitt storebror ansvar och fixade frukost - toast och skinka. Slutade med att O o G åt upp all skinka men vägrade brödet. Jag fick i mig två koppar kaffe och hann tom läsa en artikel i tidningen till frukost. Sen bar det av på utflykt till ett inomhuslekställe. Bedömde det som ett säkert ställe med tre barn. Höga väggar och mycket kuddar. Att det gick bra berodde inte på mig. Nej vi hade sällskap av Os bästis med goda moder. Hon styrde upp oss och fanns till hands när extra händer behövdes. Och det var ofta det... 

Salta stänk

Efter bara tre minuter med en snabbbåt når man sjukt fina öar, med flotta stränder. Vi fick åka med några vänner i deras båt. Det kändes lite svenskt. Att vara utomhus. För det är man ju aldrig här i Singapore. G var överlycklig. O var livrädd. S fick vara hemma. O satsade på fikat och hoppades sen på att få stanna på stranden. När han inte fick det grät han. Ville inte alls åka båt. Inte ens en tur till containerbåtarna fick honom på bättre humör. Kvinnor och barn fick med andra ord sättas i land och männen fick ta en tur med båten på riktigt. Solbrända och slitna äter vi nu stora mängder popcorn. Lördagsmys. 

Jag en liten fluga

Är ju inte så ofta i Gs skola eftersom han åker buss till och från numera. En helt underbar upplevelse för både honom och mig för den delen. Han är kär i busstanten som ger honom klistermärken och sjunger roliga sånger. Säger han att han är hungrig ger hon honom säkert något gott. Jag gillar att jag slipper köra. ''

Men nu ska jag komma till saken. Idag var en dag när jag var i hans skola. Han gillar inte att jag är där. Det är helt enkelt bättre om jag är hemma. Eller varför inte i Os skola om jag måste vara i någon... När jag smyger in hör jag hur han sitter och diskuterar med två tösabitar i sin klass. Allt faller på plats. Klart man inte vill ha mamma på plats när man diskuterar sådana här saker i skolan. Naiva, lilla jag trodde nog att det skulle ta lite längre tid innan det var dags... 

Tös 1 - Om några år då ska jag och Tös 2 gifta oss med dig. 

G - OK 

Tös 2 - men först måste vi bli gamla

G - men jag är redan fyra

Tös 1 - sen när vi blir ännu mera gammal då ska vi få bebis

G - jag har en bebis hemma redan nu

Tös 2 - men vi ska få en egen med dig. 

G- ja ha