Från Slav till Hemmafru

Antagligen är det helt fel tajming att skojja om slaveriet, men eftersom jag har pluggat i Lund är jag nog dessvärre också rätt så taktlös... därav detta inlägg...

De här två veckorna i Sverige har varit tuffa. Typ nästan slavtuffa. Det har varit lite små kämpigt att fixa vardagslivet. Men med lite stöd från svärföräldrarna har det gått långt över förväntan. Nej riktiga slaveriet har mer ägt rum på tomten. Vi hyrde en container och har fyllt den med hur mycket som helst och lite där till... Från vår tomt och alla förråd vi har... Att jag fick köra lite motorsåg gör mig nöjd. Riktigt nöjd. Men  det gav krämpor... jag kände mig faktiskt för svag...  Träningsvärk, ryggont och tummont.... är några av krämporna.

Det ska bli lite skönt att komma hem till min lugna vardag. Att bara vara hemmafru...Men jag kommer sakna livet här och allt det mysigt vi haft. Men om sju veckor är vi tillbaka.

Barnet kryper

Efter mer än två månaders övande kan lille S äntligen krypa. Han har verkligen övat, men inte har han fått till det. Nu kommer han flera meter. Han utforskar världen. T ex kröp han fram till en lampa och drog lite i sladden. Undrade kanske vad som skulle ske. Kanske inte. Oavsett så trillande lampan. Han blev lite förvånad. Men inte släppte han sladden. Undrar just hur detta ska sluta. Tror att jag kommer få att göra med att jaga honom. Han verkar vara en riktigt liten pillare den där lille killen.

Ratad

Ratad. Ja, det är just vad jag är.  Ratad av min allra minsta son. Han vill inte längre. Men jag vill. Nej han klarar sig själv. Utan mig. Han vill inte längre äta på mig. Det stör mig. Det stör mig till och med massor. Innerst inne där inne verkar det som jag drar slutsatsen ratad = hatad.

Men här ute på ytan vet jag bättre. Tror  jag i alla fall. Snart är det ett minne blott. Och det kommer kännas helt främmande att en liten parvel behöver äta på mig. Och än mer att jag tyckt det var helt fantastiskt.  

Scchweden

Har hamnat mitt i verkligen i Sverige. Det är verkligen svettigare här. Inte p g a värmen utan p g a livet utan pärla. Får erkänna att jag inte riktigt kan det här. Det här med att få ihop livet. Ta hand om barn, laga mat, tvätta, plocka i ordning, handla mat och lite mer.... Blogga får verkligen stryka på foten!

Och då har ändå maken semester och är med. Hur gör ni alla som har det så här varje dag?? Jag säger bara en sak - RESPEKT och kanske en sak till IMPONERAD. Jag behöver verkligen öva. Och mina barn med för den delen. Jetlag, all frisk luft och det köriga livet gör att jag inte gått och lagt mig senare än åtta någon dag...  Jag är helt slut.

Mandarin

Att ha en son som lär sig ett språk du själv inte alls bemästrar är kämpigt! Inte för honom, men för mig! Han kommer hem dagligen och berättar vad olika saker heter. Jag försöker då också lära mig ordet, men kan inte.

Första problemet är att uttala ordet. Jag får inte till det. G blir tokig och försöker vara pedagogisk, men min jättetunga fixar det sällan. Om jag skulle lyckas uttala det stöter jag på problem två, nämligen att komma ihåg ordet. Min hjärna känns gammal och svampig och inte det minsta sugen på att lära sig lite mandarin.

Bio Rio Premiär

Äntligen har vi tagit de stora killarna på bio. Jag har faktiskt längtat efter att kunna få gå med dem på bio. Av någon anledning har vi aldrig lyckats. Men idag hände det. Jag och två kompisar tog våra fina ungar på Rio. Vi lite äldre skrattade och grät. Barnen satt mest och gapade. Tyckte att TVn var jättestor, 3D var coolt och att det var gott med popcorn. Hoppas på en massa fler gånger. För det här var kul.

Tvåsiffrigt

Min bebis fyller tio månader idag! Får lite svettpanik när jag tänker på det! Jag vill ju att han alltid ska vara min bebis. Om han inte är det, kommer jag kanske få för mig att skaffa en till. Och det tror jag inte är rätt... Inte nu i alla fall...

Lilla S är hur som helst galet mysig just nu. Kan leka lite själv. Och ler rätt ofta! I fall någon skulle undra - så är jag såld på ungen!!!

Ensam på kalas

Redan klockan åtta imorse var G redo inför dagens maskeradkalas. Utklädd till pirat åt han frukost och lekte hårt. Halv tio var han helt slut. Tuppade av i soffan. Efter en timmes tv-tittande var han på g igen. Redo inför 5-årskalas. Det var en stor dag för oss både. Det var nämligen det första kalas som jag varit på där barnet fick vara själv. Föräldrarna kunde överge sina barn där. Det valde vi att göra. Istället hängde vi vid poolen. För att få riktigt mycket vårkänslor slog vi till på sillalunch. Kändes festligt. Luktade dock riktigt illa efter ett tag. Gammal sill är verkligen inte trevligt för näsan. 

G han var nöjd och stolt. O kände sig som en kung. Störst i gården när storebror är på kalas. Pratade oavbrutet. S var lycklig för att han fick hänga på till poolen. Han gillar det där med att bada. 

Mr Guldsäl

För drygt ett halvt år sedan var han tantsimmaren. Vågade inte doppa huvudet. Vågade inte vara i poolen utan sin badring. Han är i detta fall våra G. Han var inte ensam om att vara tantsimmare. Nej han konstaterade, då för ett halv år sedan, att han och jag kunde simma utan att doppa huvudet.

Men nu har det hänt saker. Idag tog han sats och simmade över hela poolen. Det är 25 m. Under tiden kände han sig manad att vinka till mig. Som var på land. Så nu är han en guldsäl. Sjukt kul att han nu också har blivit vän med vattnet och kan njuta till fullo.

Tragisk mitt i prick krönika

Jag har en rädsla inför att flytta hem. Det är en rädsla för mig själv. Jag är rädd att all den "multi-tasking", som en lyckad mamma ska klara av, kommer knäcka mig. Jag kan nämligen inte säga nej och jag kan inte avstå utmaningar. Jag kan inte heller hoppa av om jag satt igång ett projekt.

Så dyker den upp - mitt i prick krönikan - den som handlar om den person som jag är rädd för att bli. (Eller kanske erkänna att jag redan är...) Ser framför mig hur jag kommer försöka göra allt, baka surdegsbröd, göra egen korv, sticka alla barnens kläder,  jobba heltid, hämta vid tre på dagis och så vara lugn och lycklig. Jag vet det går inte ihop. Men efter att läst denna krönika vet jag lite bättre. Nu vet jag att det inte är något att satsa på. För vem vill ha en amish-unge, eller tre? Inte jag. Nej det blir KBT för att mota Olle i grind. Om jag misslyckas, snälla kalla mig amish-tant. Jag förtjänar det!

Nu ska jag satsa på att bli en riktig förebild. Det kommer bli svårt, men jag ska göra mitt bästa.

Århundradets bok

Den här boken fick mig att bli så tagen. Så fångad. Så besatt. Så nedslagen. Det finns verkligen så många som har ett hemskt liv. Ofta är det kvinnor. Om dessa kvinnor handlar denna bok om. Det finns så mycket man kan göra här i världen för att andra ska få det bättre. Jag känner mig så redo att börja hjälpa till.

Vill du känna dig insatt? Veta mer om allt elände? Och vad du kan göra? Läs den.


bild lånad av belfastkate.blogger.com

Demokrati, är det något att ha?

Vad gör man med ett land där självaste Premiärministern går ut och säger att det finns för få personer i landet för att ha två bra partier? Han menar att det på FEM miljoner personer inte finns tillräckligt med folk för att bilda två partier med en "A-ledning". En "A-ledning" är ett måste för att driva landet. Att bra ledarskap kan baseras på mångfald och förnyelse verkar helt främmande för karln.

För den oinsatte kan jag låta meddela att det finns ETT parti i Singapore. Det finns ju fler, men de har liksom inget att säga till om. Premiärministerns pappa var Singapores första premiärminister och är fortfarande aktiv, 88 år gammal. Man har låtit instifta en egen position åt honom, Minister Mentor. Lite väl mycket Ankeborg tycker jag allt att det blir i bland.

Måste säga att jag tycker att det är beklämmande att det inte är mer demokratiskt här. Frågan är - kan man bo här eller inte???

Så gick det

Har lite smärtor i framförallt mina tummar. Träningsvärk i en överarm. Inte det minsta bakis. Nej det här med stickning fångade mig totalt. Kunde inte umgås alls - blev fast i min stickbubbla. Lite stolt att jag kunde få till det är jag allt.

Syjunta

Lite laddad. Lite rädd. I detta skick ska jag göra entré in i en ny värld för mig. Syjuntans värld. Jag har inför denna entré shoppat gröna plaststickor, ljusgrönt garn och mörkgrönt garn. Vad jag ska sticka vet jag inte än. Men att det inte kommer se ut som på bilden det vet jag. Ärligt talat tror att det är vinet och det trevliga sällskapet som lockar. Och inte stickorna. Men vi får väll se om jag blir besatt eller ej...

Min Mormor

Idag fyller min kära kära mormor 90 år! Önskar att jag hade kunnat vara med och fira henne. Men den gubben gick inte. Får helt enkelt hylla henne här istället.

Hon är den coolaste och härligaste mormodern man kan ha. Jag vill vara som henne när jag fyller 90. Varför? Jo,

• Hon älskar att leva. 
• Hon älskar teknikutveckling - t ex skypade vi idag
• Hon är helt orädd - t ex flög hon till Singapore i höstas. Bilden är på henne mitt i ett stort barnkaos.
• Hon är sjukt handlingskraftig - allt blir gjort och lite till
• Hon är riktigt riktigt bra på att tala om att jag är bra. Det gör bekräftelsenarkomanen i mig tokglad. 

Stort grattis mormor. Hoppas på att vi får många många dagar, veckor, månader och år till tillsammans.

Bild tagen av Frida Magnusson. 

Ny garderobsregel

Så har jag gått och lärt mig en ny garderobsregel. En helt grym sådan. Tror att det kommer göra att jag kan shoppa med ett mycket bättre samvete. Och shoppa med gott samvete är hur många gånger som helst roligare än att shoppa med dåligt sådant.

Det är nämligen så att en ytterst smart och kreativ kompis har en regel som jag har bestämt mig för att sno rakt av. För varje ny inhandlad sak ska en gammal ut ur garderoben. Det blir liksom en klänning för klänning, en kjol för en kjol... etc. Undantag finns så klart. När ambivalensen slår till. Det som sorteras ut går till välgörandeändåmål och vips så blev shopping lika med välgörenhet. Hur smart som helst.

Jobbar hårt

Sitter här o svettas. Vill vara lugn. Vill inte bry mig. MEN det går inte. G o O har vattenlek. Jag får panik på att det är vatten ÖVERALLT. Kan inte ens se fördelen med att de har stått där i en halvtimma och är nöjda. Jag kan alltså dricka morgonkaffe o läsa tidningen. Maken kan sova. Alla är med andra ord nöjda. UTOM kontrollfreaket i mig... Det här känns illa. Måste ta tag i detta!!! Men hur?? KBT?

Våra sjukdomar

Koppan har inte intagit hemmet än. Rätt nöjd med det måste jag erkänna. Även mitt trauma-eksem har fått lämna in. Det finns inte längre. Tog mig äntligen (har ju bara ... haft det i typ fyra månader....) till läkaren och fick en kräm. Inte vilken kräm som helst utan RÄTT kräm. Har försökt med massa olika tidigare ... Och nu tre timmar senare är det nästan helt borta. Magi!!

Koppan in da house???

G vaknade med feber. Inte så mycket. Sjukt snack sugen - munnen har gått i ett om han inte har sovit. Men har nästan vägrat äta under dagen. Har ätit ett äpple, två sushibitar utan fisk, dvs två risbollar och så en glass. Var lugn tills jag kom på att han kanske har vattkoppor. Det ska ju börja med feber och sen så kommer de - kopporna. Så vi får se hur det är imorgon. Kanske kopppojke, kanske inte. Lite spännande och lite läskigt....

Ännu mera Terrible Two

Han - den där lilla tvååringen - är galen. Han är helt sjuk. Undrar just vem han brås på?? Han hittar på hyss mest hela tiden. Typ stoppar munnen full av mat. Spottar ut den. Asgarvar samtidigt. Puttar kompisar. Asgarvar samtidigt. Tar med sig leksaksvagnen upp i klätterställningen och skickar ned den för rutschkanan. Asgarvar samtidigt. Knuffar storebrorsan. Asgarvar samtidigt. Kastar diverse leksaker. Asgarvar samtidigt. Listan är två kilometer längre på saker han gör. Men som ett litet axprov...

Vad göra? Just nu läser jag Anna Wahlgren, lyssnar på Knattetanter och slitter av mig de få tussar jag har kvar av mitt hår... Hur ska jag få ett slut på detta???