Se upp Stinky

Här kommer en rapport från hytt 6128 mot Åbo. Tre barn sover! Typiskt bra grej! En make/pappa påvift! Troligtvis i baren. Eller bastun. Själv ligger jag i min säng, kabyss eller vad det nu heter o ser hur sjukt vackert det är utanför. Typiskt trevlig syn!

Imorgon väntar Mumindalen, så håll dig undan Stinky. Nu kommer G!

Sommarlov

Så är vi framme i ett sommarfint Trosa. Det finns mycket att göra i trädgården, någon blomväxt har liksom besegrat gräset!!

Sjukligt huslig

Någon gång ibland händer det! Det vill säga att jag gör entré i köket med ambitionen att skapa något! På projektplanet är det mesta kul, men så ska jag till att genomföra. Just där brukar jag tappa lusten och ångra att jag kom på iden.
Idag hade jag tänkt skapa en Sverigebakelse. Kändes som det skulle bli snyggt... Men kristyren ser mest ut son en gammal äggula ... Och jag är besviken... Får hoppas att G o O gillar dem. De ska nämligen bjuda sina klasskompisar. Om jag säljer in dem som IKEA-bakelser, borde det funka!! Allt från IKEA är nämligen toppen i den här familjen.

Midsommarafton innebär terminens sista dag o resa hem till Sverige!! Det ska bli mer än underbart!

Ha en kalas midsommar!!

Mycket mycket snabbare än jag...

Tror att jag var NIO år när jag kunde läsa. På den tiden tyckte jag att det där med bokstäver var ytterst onödigt. Viss mognad har skett på den fronten. Siffror det var mer min grej. Men så kom min fröken på - vi ger ungen lästal. Ni vet, Anna har fyrtiofyra äpplen och får tre päron av Britta. Hur många frukter har hon då? Då blev jag liksom tvungen att lära mig. För räkna det tyckte jag var kul och ville fortsätta med. Så lurade de mig. 

G verka tycka att det är kul att läsa. Kanske beror det på att hans ett år äldre klasskompisar gör det. Då vill ju han med kunna. Nu har han fått någon sorts smart bok med sig, som hans fröken ger honom. Han övar på ett läte i taget, igår var det AT och idag är det IN. Nu är mitt problem är att jag inte vet vad alla orden betyder... t ex DIN. Känns mest som ett svenskt ord... 

Äntligen på Plats

Flera veckors jobb är nu klart. together for charity har nu fått en alldeles jättefin hemsida. Själv har jag inte gjort så mycket mer än hejjat på och haft alldeles för mycket ideer.

Gå in och titta vet ja och varför inte ge bort ett gåvokort (en donation) istället för en flaska vin, choklad eller blommor när du går bort på middag. En mycket uppskattad present.

Då var det dags igen....

Lille skrutt har fått problem med sin mage igen. Jag blir galen. Det känns som att i hela hans liv har han haft problem med magen. Är han inte allergisk mot något lyckas något praktpucko ge honom besudlad mat. Ungen har gått och fått sin ANDRA magbakterie på mindre än ett halvår. Feber och kramper igen. Så irriterad och så förbannad.

Praktpuckot är varken jag eller maken utan den som i normala fall lagar underbar mat här hemma. Just nu smakar allt blä och jag är sur som en ättika. Antagligen är jag inte helt rättvis det fattar jag innerst inne, MEN just nu får hon ta all skit. Jag tror och hoppas att hon inte riktigt fattar hur mycket hon just nu är syndabocken...

Känns som vår Sverige-resa på fredag kommer mycket mycket lämpligt!!!!! 

Att åka tåg och känslan att nästan vara singaporean

En av mina farbröder bor också i Singapore. Han gillar tåg sjukt mycket. Nästan lika mycket som O. Om ett par veckor kommer den centrala tågstationen i Singapore att läggas ned. Marken är för värdefull. Den singaporeanska staten vill bygga något dyrt där istället. Så det gällde att passa på att åka därifrån.

Min tågtokige farbror och jag tog därför klockan åtta imorse tåget till Malaysia, för att känna på hur det var att åka från den centrala gamla fina byggnaden. Det var ett litet svajjigt tåg. Det vinglade sig fram. Antagligen har ingen renoverat spåren på länge. Och det kändes vill jag lova. När vi kom till gränsstationen i Singapore kände vi att vi hade fått nog. Började längta hem igen. Efter en del lögner lyckades vi komma av tåget. Lögner om att mina barn inte var helt friska gjorde det möjligt och vi fick gå en bakväg, genom rökrummet, för att stanna i Singapore. Dock med en tullkille som ledsagare som höll ett stadigt tag om våra pass. Dem fick vi tillbaka när vi var åter i Singapore. 

De flesta singaporeaner gillar inte Malaysia. Tycker att det är läskigt och tjuvaktigt. Jag fick den känslan idag också. Känslan av att jag gärna slipper att bli rånad. Då blev jag en lögnare istället. Hoppas ni fattar vad jag försöker säga. Det är knappt jag själv förstår. Måste helt enkelt sova! God Natt!

Stationen utifrån

Och så innifrån

Onkelkonkel och tåget

Sätet i första klass som vi SÅ klart åkte ;-) 

PA Systemet matchade inte riktigt... 

Dali, Pizzan och Draken

Kultursnobb. Hade kanske kunnat vara jag idag. Lyckades nämligen få med mig hela familjen på Dali-utställning. Och den var underbar. Jag blev alldeles frälst. Lycka. Vilka färger. Det var inte de knasigaste tavlorna. Utan varma härliga akvareller. Tror inte att jag har sett några tidigare. Barnen uppskattade det inte riktigt lika mycket. Lustiga-huset speglarna fick dem att skratta. Alltid något. Annars satsade de mest på att tävla i grenen "Vem springer ned flest halv-sura kineser på en minut"! Om någon är intresserad så vann G. Överlägset. 

Efter kulturchocken blev det pizza med bad i fontän. Kläderna blev blöta och tillslut tog ombyterna slut och O fick åka hem som drake. 

Lycka hos frisören

Ligger i hårtvätten o njuter av Roxette, "It must have been löw"! De e grejer det! Känner mig ung o pigg, fast det är det sista jag är!!!

Plats i plasten

Står just o sätter ett par tulpaner i en vas. Det är inte särskilt ofta det händer. Det är långt till Holland härifrån... Undrar om det är därför som tulpanen är inslagen i ett litet plastband. Så den inte ska frysa. Eller är det för att den ska hållas på plats? Fult är det ialla fall!!!

Bye bye dyra handväska

Jag har gjort det igen, krockat bilen. Den här gången var det rejält. Stolpen som jag med full fart backade in i var hård. O gastade att han ville åka en annan väg och den schyssta curlande morsan ställde så klart upp. Tacken för det är att jag nu verkligen måste köpa en dyr klocka till maken. (vi har en deal, den som först krockar bilen köper en klocka el handväska till den andre...) Första bucklan kvittade jag mot makens första, men den här gången kommer jag inte undan...

Någon som vill låna ut pengar? Annars får jag börja panta burkar. Lär dock inte ge så mycket då det inte är någon pant här på dem. Sälja lite barnsaker?

Hjärtattack nästa

Att vara själv med mina tre barn är läskigt. Jag vet fortfarande inte om jag kan. Men att vara själv med mina tre barn i poolen och själv inte vara tillåten att gå i ger mig en början på hjärtattack.

Alla tre håller just nu på, på en och samma gång och lär sig nya saker. G tar sats för att simma över poolen. Typ 20 meter. Ibland orkar han ibland orkar han inte. Idag orkade han inte. Ropar "mamma hjälp mig!!" Som tur är finns min kompis i badkläder till hands som hoppar i.

O han gör liknande övning i lilla poolen. Bara 5 m bred. Han fixar det ibland ibland inte. Idag fick den mycket vältränade simläraren göra ett stilfullt dyk och rädda honom.

S hatar allt vad flytetyg heter. Sitter gärna högst upp på trappan och leker. Men sjunker rejält när han kryper i felriktning. Han kunde jag i alla fall rädda själv...

Som ni förstår var det inte helt avslappnat att hänga vid poolen. Imorgon går vi nog någon annan stans. Eller så kräver även morgondagen en utmaning!

Det ska börja tidigt

Han den där lilla killen. Ettåringen alltså. Han sabbar grejer. Nu har han gett sig på gitarren. Gs julklapp. Den enda som han önskade sig av tomten. Han skrattar och dunkar den i golvet. Rycker lite i strängarna. Dunkar den i golvet. Skrattar och så håller det på. Tills G får panik. Vill inte att lillbrorsan ska bete sig som en blandning av en avdankad gitarist och en två-åring i djupaste trots. Ettåringen fortsätter att garva trots att han inte längre har gitarren. Han kan nämligen gå. Alldeles själv. Massa steg blir det.

Jag har inte fattat hur jag vrider och vänder på bilderna, därför får jag be er att vända på ert lilla huvud. TACK!

Slagen av Paddan

Dagen då tekniken är bättre sällskap än vad jag är här nu. Rejält. Även två-åringen vill nu hellre spela på iPaddan än att jag läser en kvällssaga. Antar att jag ska se det som en del av frigörelseprocessen...

Ett helt ÅR

Tänk min lilla bebis är ingen bebis längre. Han är numera en stolt 1-åring och jag får kämpa med att inse och acceptera detta. Svår match.

Han har blivit kungligt firad av sina Singapore kompisar, eller var det mera storebrödernas kompisar? Alla andra barnen var betydligt äldre typ tre till sju år. Själv har han inga jämnåriga kompisar. Inga som jag känner till i alla fall...

Så vi tog och bjöd på "Cake and Champagne", sjukt trevligt koncept som vi snott av kompisar. Så han firades men en liten eftermiddagsfylla och sockerchock. Bad och vattenballonger till störst glädje för barnen. Pinjtan var sjukt svår att bryta sig in i. Krävde tålamod och list. Barnen gav upp, tyckte det var trist, trots att de visste att det var godis i... säger ganska mycket om hur långdragen processen var. Till slut tog maken och pucklade på den. Då gav den vika...

Gs familj

Stolt visar han upp sin nygjorda teckning. Den visar hans familj. När jag räknar alla på bilden får jag inte ihop det. Att pärlan är med fattar jag efter ett tag. Lite gulligt o lite skrämmande att han ser på henne som en del av familjen.

Men vem är den sjunde (?!) lilla individen? frågar jag G till slut! Svaret är rakt o så självklart,
- Det är vår nya bebis som vi ska få när S är två år.

Påtalar att det inte blir någon mer bebis. Då blir han SÅ ledsen,
- Jag vill ha en till bebis!!
- då får du fixa dem själv!! Jag är klar!
- men snälla mamma! Bara en till...

Hos plastikkirurgen en fortsättning

Jag hänger ju där en del. Hos plastikkirurgen. Det är som vanligt en spännande och rätt rolig upplevelse. På schemat stod att ta bort två äckliga födelsemärken på magen. Konstig kant och flera färger. Ett riktigt No No om man får tro plastisen.

Fick först jag ta av mig alla metallföremål, då väldigt elektriska föremål skulle användas. Annars skulle jag bränna mig. Inget svårt val. Alla metallföremål åkte av. Sen hamnade jag på operationsbritsen med en spegel i handen, så jag kunde se vad han gjorde. Den släppte jag när bedövningssprutan kom fram. Det räckte för mig. Kände inget behov av att se mer. Då kommer han plötsligt på att jag måste vara lite mer anständigt. Så fram med handduk och täcka lite mer av den redan täckta överdelen. "Jag vill ju kunna koncentrera mig ordentligt" kommer sedan ur den ständigt snackandes plastikkirurgen. Vet inte hur jag ska tolka detta... kan han inte koncentrera sig för han kommer fundera på vilka ingrepp som går att göra med min miserabla överkropp? Mer försäljning liksom. Eller??

Sen är han klar. Ger mig två kindpussar och drar för att operera en man... undrar just vad som skulle göras? När jag sitter där i besöksrummet funderar jag alltid på vad de andra ska göra... låter fantasin flöda.. rätt roligt blir det om någon undrar.

Kaos

Skulle ta hand om barnen alldeles själv i flera timmar innan skolan. Det hela var välförberett. Pärlan hade fixat frukost och Gs lunchlåda. Maken är i Köpenhamn och Pärlan var för att fixa visa till Schengen... vi ska visa henne den riktiga världen i sommar.  

Den första timman gick bra. Alla barnen var klädda, tänderna borstade och O pott-tränade utan någon lycka. Kände mig nästan framgångsrik. Men så en minut innan vi skulle gå till Gs skolbuss la S dagens första spya. Kort därefter misslyckades potträningen... så där stod jag, stressad för att hinna till skolbussen med hela huset fyllt av olika illaluktande kroppsväskor. G hann med bussen men O kom aldrig till dagis. Den gubben gick inte. Och han som hade idrottsdag och allt. Övat i veckor på att hoppa som en känguru, och nu utan någon nytta. Jag skulle ha druckit te med de brittiska expat-fruarna som har sina barn där. S skulle ha tindrat med sina ögon... Istället blev det till att vara hemma och slöa.

Jag lär mig...

Det går inte så fort och det händer inte så ofta, att jag lär mig av mina misstag. Men att ha drickan på samma nivå som datorn känns fel, trots att sällskapen bredvid kollar konstigt. Datorn ska i alla fall vara torr en vecka...

Punktmarkering

Att ha en liten krabat på snart ett år kräver en hel del. Det kräver att jag är på hugget. Att fika och ta hand om honom funkar inte. Nej då går växter i golvet och högtalare välts. Han är snabb som f-n och pillar på det mesta. Jag har inte koll alls på läget. Hinner inte med. Glömmer att han kräver mig till 100 %, no more no less. Det är bara att glömma det där med fika. Det är punktmakering som gäller. Inget annat.

Allt klättrande och pillande tar även kål på små killar

Jättedåligt inköp

G kan inte cykla. Han fyller 5 år om knappt fyra månader. Det stressar mig massor. Vill verkligen att han ska kunna. Ser framför mig hur han cyklar i Trosa. Jag joggar sakta bredvid. Det ska bli vårt sätt att umgås. Men nu är det bara så att han är helt ointresserad. Den cykel som han haft i drygt två år har han använt tio gånger. Max! Han vägrar.

Men nu kände jag mig manad med att ta tag i detta. En balanscykel skulle göra det så mycket roligare. Så jag iväg och köpte en. Lite väl dyr. Ja, nöden har ingen lag. Han bara titta på den och sa "O kan få den. Jag vill inte cykla". Så var det med det. Nu står den oanvänd i vår hall. Och jag känner mig lite väl hetsig. Som vanligt...

SORG

Om 3 timmar och 47 minuter lämnar den familj som vi spenderat mest tid med här Singapore. De kommer inte tillbaka. I alla fall inte för att bo här. Det är sjukt sorgligt. Os bästis flyttar ifrån honom. De har umgåtts i stort sett varje dag i drygt två år. Gått på samma dagis. Lekt efter dagis. Åkt till dagis tillsammans. Det betyder att jag också har träffat hennes mamma varje dag i två år. I morgon kommer jag känna mig halv. Något kommer fattas mig. Idag är jag mest ledsen. Tårarna blommar upp i mina ögon mest hela tiden. Tycker synd om O och om mig själv. Försökte pigga upp mig med att åka till IKEA, men det hjälpte inte. Då började jag lipa igen. Tänkte på alla gånger vi varit där tillsammans. 

Det här är verkligen baksidan av detta liv. Folk flyttar ifrån en. Och under några veckor nu kommer det ske en massa. Visst kommer vi ses igen. MEN det blir inte samma sak. Inte alls. 

Its alive

Kort och gott. Efter att ha varit på torken i ett dygn verkar datorn ha återuppstått. Jag har nu gjort en backup... känner mig nästan smart och framgångsrik... får se hur länge det håller i sig... har inga jätteförhoppningar...

Mor på riktigt

Just nu har jag hand om 5 barn. Två barn är här och leker utan sina mammor. Det känns stort och moget. Känner mig lite som en bullmamma. Som en mamma på riktigt på något sätt. När jag har hand om och ansvar för mina egna barn är det ju som alltid. Då känner jag mig inte så mogen... men nu med två bonusbarn då händer det. Då blir jag mamma på riktigt. Då måste jag skärpa mig. Visa att jag har barnasinnet kvar...

Tur att jag fick lite bullar av en stickkompis igår... Bilden blir liksom lite mer fullända då. Och ännu mera tur att pärlan är här och hjälper till... så jag kanske ändå inte riktigt är en bullmamma på riktigt.... men mutlitasking... bullmamma och bloggare på en och samma gång...

Neeeeeeeeeej

Hällde just ett glad vatten i min dator. Schmupfs sa det och sen blev det svart. död. Så klantigt. Så irriterande. Så jag vet inte vad... Back up... det var det länge sedan jag höll på med... ännu mera klantigt och irriterande!!!!

Den har nu varit på torken i två timmar. Den verkar inte må bättre. Tror att den och jag ska åka och hälsa på MacEvangelisten. Om någon kan rädda datorn måste det ju vara han...

Säsongsavslutning

Bara så att alla ska veta att det inte är synd om mig. Inte det minsta så ska jag berätta att jag har fått avnjuta säsongsavslutning i Ss mammagrupp på en härlig italiensk restaurang. Det var svettig. Det var gott och det var trevligt. Jag har just lovat mig själv att jag ska delta i höst. Seb var glad som en liten lax att få hänga med sina kompisar. Han gillar barn i sin storlek. Men hans hemska mamma låter honom inte.. nej hon verkar ha stora behov att förverkliga sig själv... dåligt värre. Men sån är jag!