Äcklig potträning

Hur många Tn är det egentligen i potttttträning? Känns som många. Men antagligen ska jag nöja mig med två.

I dag har vi satt igång en ofrivillig sådan. Slapp i hjärnan som jag är glömde jag att packa med dagens dos av blöjor i Os ryggsäck i morse. Han fick när den blöja han hade på sig blev för tung, gå med rumpan bar. Han skötte sig fint på dagis och kissade på pottan. Fick lite ångest (ja det ska ju mammor få lite titt som tätt... ) att jag inte tagit tag i det och kände mig manad.

Väl hemma fick han ett par kalsonger och han var stolt. Det här skulle gå bra. Han skulle säga till. Inga problem. Men där någon stans sket det sig minst sagt. För inte sa ungen till. Nej inte alls faktiskt. På mindre än EN ynka timma hann han kissa på sig TRE gånger och bajsa på sig EN gång. Sen blev det för mycket för mig. Jag satte på honom en blöja. Han grät. Jag kände mig lugn.

Livebloggar

Jag har börjat liveblogga. Det har de flesta nog gjort länge. Själv har jag fastnat vid att blogga, det ska jag göra vid skrivbordet. Men nu har jag gått vidare. Nu kan jag alltså blogga lite var som helst. Känns spännande och nästan tokigt. Får se om det påverkar innehållet... Antagligen inte. Jag är ju fortfarande jag fast att jag nu livebloggar... känner mig lite mer modern dock...

Kort spelare

Att ha en liten kortare spelare i Lag Vuxen skapar fördelar. Stora fördelar. Särskilt för S. Och för min rygg. S är nämligen het på det där med att gåträna. Och han är uthållig. Detta gör att man kan gå runt m honom hur länge som helst... Det gör ont. Att då kunna slänga in en betydligt kortare spelare, Pärlan, är grymt. Hon kan gå upprätt o S får träna. Och min rygg vila... Säger då det - en riktigt win-win situation!

På Starbucks händer det

Ibland vill jag ut. Låtsas att jag är fri och bara hitta på egna saker. Jag gillar ju att vara hemma. Men ibland får jag nog av de här fyra väggarna och det mesta som finns där imellan. Då har jag förmånen att kunna smita ut. Smita och göra precis vad jag vill. Behöver inte berätta för någon vad jag ska göra. Behöver inte ha en bra anledning för att få hjälp med de små. Det är lyxigt. Idag var det dags för LYX.

Efter att ha lämnat O på sitt dagis tog bilen mig till Starbucks. Slog mig ned i den mjukaste av deras fåtöljer och drack mycket stora mängder med Soya Latte. Väl insjuken tog jag fram min uppsats, som har vilat lite väl länge och läste och läste den. Vissa delar var riktigt bra. Blev nästan imponerad av mig själv. Andra delar var riktigt kassa. Då fick jag skämmas. Men bäst av allt. Jag fick till en slutsats. En liten summering av typ tio månaders arbete. Jag har kommit fram till något. YES! Och det mina vänner känns mycket mycket tillfredsställande!

Kanske är det inte friskt att kalla tid med uppsatsen lyx. Nej, det lyxiga var att jag fick vara på Starbucks!!!  

The need of extra händer

Har varit nervös i flera dagar. Nervös inför hur det ska gå för mig idag. Var nämligen själv med alla mina barn i flera timmar. Pärlan är ledig och maken hänger på golfbanan. Blir svettig inför bara tanken på att ta dem själv till VivoCity (vårt allra närmsta och största shoppingcenter). Vad skulle jag göra för att få tiden att gå?? Hur skulle jag se till så att ingen rymde? Skulle de äta? Inser att jag behöver öva. Öva på att just ta hand om mina barn själv. Känns ju helt klart märkligt att jag inte kan det. I alla fall tror jag inte det...

Hur gick det då? Vi hade faktiskt riktigt riktigt mysigt. G tog sitt storebror ansvar och fixade frukost - toast och skinka. Slutade med att O o G åt upp all skinka men vägrade brödet. Jag fick i mig två koppar kaffe och hann tom läsa en artikel i tidningen till frukost. Sen bar det av på utflykt till ett inomhuslekställe. Bedömde det som ett säkert ställe med tre barn. Höga väggar och mycket kuddar. Att det gick bra berodde inte på mig. Nej vi hade sällskap av Os bästis med goda moder. Hon styrde upp oss och fanns till hands när extra händer behövdes. Och det var ofta det... 

Salta stänk

Efter bara tre minuter med en snabbbåt når man sjukt fina öar, med flotta stränder. Vi fick åka med några vänner i deras båt. Det kändes lite svenskt. Att vara utomhus. För det är man ju aldrig här i Singapore. G var överlycklig. O var livrädd. S fick vara hemma. O satsade på fikat och hoppades sen på att få stanna på stranden. När han inte fick det grät han. Ville inte alls åka båt. Inte ens en tur till containerbåtarna fick honom på bättre humör. Kvinnor och barn fick med andra ord sättas i land och männen fick ta en tur med båten på riktigt. Solbrända och slitna äter vi nu stora mängder popcorn. Lördagsmys. 

Jag en liten fluga

Är ju inte så ofta i Gs skola eftersom han åker buss till och från numera. En helt underbar upplevelse för både honom och mig för den delen. Han är kär i busstanten som ger honom klistermärken och sjunger roliga sånger. Säger han att han är hungrig ger hon honom säkert något gott. Jag gillar att jag slipper köra. ''

Men nu ska jag komma till saken. Idag var en dag när jag var i hans skola. Han gillar inte att jag är där. Det är helt enkelt bättre om jag är hemma. Eller varför inte i Os skola om jag måste vara i någon... När jag smyger in hör jag hur han sitter och diskuterar med två tösabitar i sin klass. Allt faller på plats. Klart man inte vill ha mamma på plats när man diskuterar sådana här saker i skolan. Naiva, lilla jag trodde nog att det skulle ta lite längre tid innan det var dags... 

Tös 1 - Om några år då ska jag och Tös 2 gifta oss med dig. 

G - OK 

Tös 2 - men först måste vi bli gamla

G - men jag är redan fyra

Tös 1 - sen när vi blir ännu mera gammal då ska vi få bebis

G - jag har en bebis hemma redan nu

Tös 2 - men vi ska få en egen med dig. 

G- ja ha  

Slips??

G har börjat tycka att maken ska klä sig lite flottare. Verkar som han har lite komplex över att han inte har slips på sig. Igår kväll packade han ned en i väskan och imorse tog han fram en till honom. Han sa inget men maken förstod. Det är helt enkelt finare med slips... men mycket mycket varmare...

Bild lånad av superstock.com

Stolt Svensk

Ibland slås jag av hur mycket svenskt det finns här borta. Våra varumärken dyker upp lite varstans liksom. I bokaffären fanns idag en hel radda m "Swedish crimes"! Längst fram i affären. Bästa skyltläge. Stolt som jag är och efter lite vin (kanske tom lite väk mycket vin...) var jag tvungen att marknadsföra dem... Snackade sönder ngn stackars Singaporean om dess förträfflighet... kanske inte helt oväntat stod jag där helt ensam. Maken?? Ja han tog skydd bakom närmsta hylla.

Koppstrategi

Det finns vattkoppor här på vårt condo. En kär kompis barn har just fått det. Mina barn har inte haft det. Jag vill att de ska få det. Har varit sugen på ett "koppparty"... där mina barn petar på alla kopporna och låter sig bli nysta i ansiktet... helt enkelt få dem besudlade av koppsmitta... Jag har då kontroll på att de ska bli sjuka... sånt gillar jag. Kontroll. MEN jag har efter noggrant övervägande och fyra koppar te och två kexpaket och två livlinor ringda, kommit fram till inte nu. Nu är inget bra läge. Inte alls faktiskt. För snart - riktigt snart. Om inte ens en månad. Ska vi åka till Sverige!!! Då vill vi inte vara sjuka. Då vill vi åka till Sverige. Och inget annat. Får se om vi lyckas lura koppan denna gång.

Ett nytt intresse

Suget har funnits där. Men varken orken eller energin. Inte alls. Nej jag har velat göra något gått. Men inte kommit dit. Vill hjälpa andra. Men orkar inte. Vet inte hur jag ska göra. Men så plötsligt händer det. Idéerna flödar. Tillsammans kan vi. Jag tror att jag och några kompisar här håller på och startar något stort. En ny välgörenhetsorganisation. You Are Important. Det vi vet nu är att vi vill stödja en skola i Vietnam och ett barnhem i Laos. Det känns mäktigt och kul. Ska erkänna att jag är både mallig och stolt. När jag vet mer ska jag berätta. Jag hoppas ju så klart att ni alla vill vara delaktiga.

Ingen vanlig dag

Idag är ingen vanlig dag. Nej, idag är det en bra dag. Vet inte riktigt varför. Har bara en bra känsla. Igår var också en bra dag. En dag när jag är lite lyckligare. Lite mer Happy.

Kanske beror det på att jag inte är gråhårig. Kanske beror det på att jag fokuserat på att umgås med mina ungar. Bara vara med dem utan att försöka mig på att blogga samtidigt, eller något annat för den delen. Kanske beror det på att jag träffat goa kompisar. På att jag nästan är klar med min uppsats. På att jag kunde simma rätt långt utan att svälja poolen. Inte för att det spelar så stor roll. Det är helt enkelt bäst att njuta. Imorgon kan det ju vara en annan dag...

Bildbevis

Vissa krav på bevis har efterfrågats! Så här har ni mig. Mittibland några koreanska masker.

Mer projektledare än frisör

Det blev en blandning av det mesta... men inget är grått längre och det är jag nöjd med. Fick inte göra för ljust. Det ser så tunt ut då... eller tunnare än vad det är.

En tanke slog mig. Det som EN svensk frisör gör, gör FEM singaporeaner. Frisören agerar mer projektledare än frisör. Han är liksom teamledare för ett helt kompani.

Miss A en liten tjej tar emot mig och tar med mig till stolen.

Mr B hämtar tidningar och te. Grönt te.

Miss A kommer tillbaka och sätter på rocken.

Mr X - Frisören kommer. Han går igenom vad som ska åstadkommas idag. Vi bestämmer vilken färg.

Miss C kommer och färgar mitt hår. Tydligen specialiserad på detta. Mr X övervakar.

Mr B tvättar mitt hår.

Miss A kommer med mera te. Efter tillsägelse från Mr X.

Miss C gör någon form av avancerad och absolut nödvändig inpackning.

Mr B tvättar igen.

Så kommer han igen... frisören Mr X och klipper

Mr B tvättar igen

Miss D fönar och fönar och fönar...

Mr X klipper och kollar, klipper och kollar och sen så är han plötsligt nöjd.

Miss A tar betalt.

Det hela tog två och en halv timma. Och kostade skjortan. Jag? Jag är nöjd. Och efter tre shampooneringar borde mitt hår vara rent. Riktigt j-la rent.

Mitt hår

Nu är det äntligen dags att göra något åt mitt gråa hår. Dags att sudda ut tanten i mig. Schas med det gråa in med något nytt. Helt enkelt.

Men nu är den stora frågan vad? Kan inte bestämma mig. Behöver hjälp.

Så, ska jag:

1. Ta och bli blondin?

2. Behålla den lite mörkbruna råttan?

3. Gå för något annat. Kanske morot eller svart tulpan?

4. Skita i allt och ta en stengha i stället och bara acceptera att jag numera är en tant?

Kommer aldrig nå Mt Everstst topp

Fick konkurrens på dagens lunch. Det var jag, fyra killar och så nu en tjej från Nepal. Har inte träffat någon från Nepal tidigare... så jag var tvungen att fråga en massa... fick reda på lite för mycket. T ex att på vägen upp till Mount Eversts topp ligger det ca 400 lik. Ingen orkar ta ned dem. Det är helt enkelt för tungt. De luktar ju inte. För de är frysta. Men inte så trevligt.

Så nu har jag bestämt mig. Jag ska inte bestiga Mount Everst. Känns skönt och tryggt att veta. I alla fall för mig.

Jag och en massa killar...

Är ovan att umgås med bara personer från den manliga sidan av befolkningen. Men så plötsligt händer det. Idag var en sån där plötsligtdag. Tre kompisar från Lundatiden är på besök i Singan. Två bor hos oss. De är killar. Det tyckte både jag och barnen var spännande. Vi som mest umgås med tjejer mest hela dagarna. O hade stor show. Visade hur man kan äta och blunda samtidigt. G snackade ihjäl dem. Berättade allt han vet. Och lite till.

Vi fick helt enkelt smita ut för att kunna snacka lite. Jag satte på mig min haremsklänning och kände mig nästan ungdomlig. Sen bar det av till en favorit. Indochine. En grym asiatisk restaurang. Efter drog vi vidare till Singapores högsta rooftopbar, 1 Altitude. Där drack vi drinkar, kollade in åskväder, fick svindel och sen åkte vi ned... Jag åkte hem. Plötsligt var jag inte 22 längre. Nej jag blev trött och insåg att jag har tre barn och har passerat 35... Hem m dig Charlotte, skrek en massa celler i min kropp. Och här är jag nu. Stolt men inte nöjd...

Nästa Stjärna?

Efter veckor, kanske till och med månader av funderingar och regn var det så äntligen dags för G att få göra entré i tennisvärlden. Han hade nämligen sin alldeles första tennislektion idag. Tror att det blir för fler för han hade kul. Riktigt kul. Inte för att han träffade bollen så ofta. Men han var glad och gjorde lite lätt som han själv tyckte var bra. Tränaren var inte lika imponerad. Men den stolta moderna applåderade glatt.

Lille O ville vara med, men måste dessvärre växa till sig. Han fick springa runt och äta kex. Inte helt nöjd. Men ganska.

Bilden är tagen innan. Efter var de sjukt svettiga och röda...

Lycka

10.42 piper det till i min mobil, ett litet "gaa-tjing". Jag har fått ett sms. Det händer ju ganska så ofta. Men i detta stod det riktigt fina grejer. En sak som fick mina ögon att tåras. Mitt hjärta att bli alldeles varmt och lyckligt. Vad är det som väcker sådana känslor hos mig?? Jo,

"Jag hittade en mjölkfri choklad. Köpte en kaka till dig. Kram J".

Fatta vilken go kompis jag har. Som fattar att det här var just vad jag behövde. Nu har jag svullat i mig tre rader av denna dyrgrip. Den är helt magiskt god. Jag mår som en prinsessa. Tillfreds och glad. Äntligen lite chokladkalorier i min kropp!! Och i kväll efter middagen ska jag dricka te, äta choklad (YES!!!) och läsa en hel hög med svenska glansiga tidningar. Sjukt lyxigt! Måste vara Singapores lyckligaste i detta nu!!!

Från stolt till mycket mindre stolt

Verkar som att jag är bäst på att vila mig i form... efter att ha typ en månads uppehåll, fick jag idag till det riktigt bra idag. Tror att det var första gången som jag inte hade dödsångest under större delen av lektionen. Kanske bara i 5 min... Antagligen underlättar det. Typ massor.

Stolt som en tupp över att jag kommer bli den nästa Therese Ahlsammar kraschlandar jag i skam. Skam över att jag är en risig moder. S som inte har rört på sig särskilt mycket bestämde sig idag för att ta sig ur vår säng, där han sovmiddag. Hör bara att han skriker och hittar honom på golvet. Har ingen aning om vad som hänt. Men han tystnar efter ett litet tag. Han verkar normal. Jag hoppas att han förblir det. Men jag kommer nog väcka honom någongång i natt för att kolla honom. Ush vad jag känner mig dålig och risig. Borde ha vetat bättre...

I ett hus...

Smetade in ansiktet med lite smink, satte på mig en lite finare klänning, skärpet matchade skorna och väskan, klänning. Kände mig rätt så corporate, som min kära make skulle säga.

Varför kan man då undrar gör en person som till vardags slipper detta besvär sig det en dag som denna? Jo det var åter igen dags för ett möte i CBD (Central Busniess District. Förkortningar är som sagt a och o i detta land...). Står och väntar på mannen som ska göra mig lite klokare och är lite nervös... Vad gör jag då? Jo jag sjunger "I ett hus vid skogens slut..." för mig själv. Jag har VARIT hemma ALLDELES för länge... Skrämmande när barnsångerna inte bara lugnar mina barn utan även mig själv...

Två år

Maken har redan passerat och jag och barnen är snart där... dagen då vi bott här i två år. FATTA TVÅ ÅR.... Det känns galet att tiden går så fort. Viss har det hänt en massa. Så jag borde förstå att vi bott här i just två år.... men det gör jag icke. Det känns som tiden här är till låns. Att det är en bubbla. En låtsasvärld. Inte alls på riktigt. Inte alls en massa jante. Faktiskt nästan ingen alls.

På några sätt märks det att vi har bott i två år. Lite av svenskheten har ersatts med lite singaporeanska vanor. Nämligen:

• Fritid spenderas inte i skogen utan i ett shoppingcenter. Svalt och skönt.
• Vi tar med pärlan på semester. Utan henne blir det kaos.
• Vi tar alltid taxi eller bilen om vi ska någonstans. Här gås ingenstans. Gå = stor mängd svett.
• Har ingen aning om hur det gått i Mello. Trots att det blev klart för säkert tio timmar sedan...
• Vi dricker kallt grönt te istället för coca cola...

Ont i Magen

Ju mer jag läser om jordbävning, tsunami, radioaktiva läckage, kanske härdsmälta och ännu flera jordbävningar får jag ont i magen. Dessutom har två persontåg och en båt har försvunnit. Helt obegripligt. Vilken katastrof som de stackars japanerna har råkat ut för. En sådan katastrof är långt mer än nog. Nu håller jag tummarna för att eländet tar slut och japanerna kan få påbörja den långa återuppbyggnaden.

Just Nu

Det blev ingen sömn. Inte än i alla fall... För just nu har vi en liten kille som kryptränar i vår säng och en annan som är hur sur som helst över att stjärtfenan på hans Quantas-flygplan har trillat av.... jag letar efter magsik tejp som kan fixa biffen. Snart kanske vi kan sova...

Betydligt bättre val

Biodate med maken är ju alltid bra, men med denna film blev det än bättre... Kings Speech - Vilken film! Jag är så glad att jag har sett den. Den var inget annat än FANTASTISK. Snart somnar jag med ett varmt hjärta och ett rejält leende på läpparna. Äntligen blev något rätt idag...

Fel Val

Tänkte att nötter kunde vara ett bra substitut för chokladen. Men ser du - där tänkte jag fel. Mår jätteilla nu. Nästan kräkfärdig. Fast det hade jag kanske också gjort om jag ätit ett halv kilo choklad till lunch... hmmm

Akuta tvångstankar

Är SÅ sjukt sugen på choklad. Besattsugen skulle kunna vara ett ord. Helt enkelt riktigt riktigt sugen och så får jag inte äta. Inte för att jag är rädd för att bli fet. Det är jag i o f sig också, utan p g a min lilla sötnos. Han som äter på mig fortfarande. Han får nämligen ont i magen av mjölkprodukter. En endaste liten chokladbit verkar dessvärre skada honom. Då kan han inte sova för han får så ont i magen. Nej jag vill ju inte skada honom. Det känns liksom fel. Riktigt fel.

Fast jag är bra sugen. Det är så illa att jag känner hur det luktar choklad lite överallt... Bilden får mig att dreggla... hinkvis...

Niza Kidnappad

Det ofattbara, att få sitt barn kidnappat, hände i förra veckan en väns vän till mig.

Onsdagen den 2 mars blev Niza Engdahl kidnappad från sin skola i Hua Hin i Thailand. Hennes thailänska mamma, som inte har vårdnaden om henne hämtade henne på skolan. Niza är sedan dess försvunnen. Niza talar och förstår svenska. Det senaste tipset som finns är att någon eventuellt skulle ha sett henne i Pattaya.

Pappan har varit i kontakt med både svensk och thailändsk media. Hittills har ingen valt att skriva om det eller att hjälpa till. Varför är för mig obegripligt. Snälla hjälp till och sprid detta, så att Niza kan få komma hem till sina 3 syskon, sin pappa och sin bonusmamma.

Det är upprättat en facebook sida för att så många som kan kan hjälpa till: http://www.facebook.com/pages/Niza-Engdahl-Kidnapped/192593207429785

Vad gör man när barnen sover??

I snart nio månader har våra kväller varit lite lätt kaosartade! Inte riktigt någon ordning på torpet. Få av barnen vill sova. G brukar i o f somna. Men det tar sin lilla tid att få honom i sängen.

Så tog vi bort em-sömnen för 2-åringen. Han somnar då vid halv sju. Tid finns till att lägga de andra och plötsligt har vi nu i dryg vecka haft tre barn sovandes innan halv åtta. För mig känns det som världsklass. Alldeles underbart. Frågan är nu bara vad ska man göra med all denna tid?

Nikoi ÄR beroendeframkallande

Trots en massa sjukdom ÄLSKAR vi Nikoi. Vi vill bara åka tillbaka.

Varför kanske ngn frågar sig? Då ska denne någon få veta...

1. Det är vackert som s-t-n
2. Alla som jobbar där älskar barn
3. Maten är riktigt god, varierande och enkel
4. Champagne innan lunch är bra och riktigt gott
5. Höra vågbrus hela dagarna och nätterna är meditativt
6. Snorkling var finfin. Direkt från stranden gör den inte sämre direkt...

Två andra STORA plus var att

1. Resa med kompisar. Det gjorde oss alla lite gladare. Lite mer fnissiga och fulla av hyss.... Lite mer stangha...
2. Pärlan såg till att vi kunde fortsätta med man-man försvar och slapp köra det klassiska och lite tyngre zon-försvaret. Kan faktiskt bli fler resor m pärlan...

Frågan är om det blir fler resor till Nikoi? Förra gången fick G öroninflammation och denna gång totalt igengeggning av huvudet... öroninfl, halsfluss och bihåleinflammation... Vad innebär tredje gången gillt?? Blir det värre eller blir det bättre??

Vårt luftiga vardagsrum... till vänster herr cirkuskonstnär

Njuter av lite bokläsning... sjukt konstig bok bara...

eller är det att jag läste efter förmiddagschampagnen???

Tre killar. Mina tre rätt stora killar, men ack så fina killar...

ja jag vet jag är inte helt objektiv...

Hemma

Undrar om jag är konstig, som tycker att det är härligt att komma hem efter en resa till paradiset. Nikoi är kärlek. Riktigt mycket kärlek för den delen. Om ni vill sukta. Så kommer bilder... snart... men idag pallade jag inte att fixa med det... annat har liksom tagit min tid...

Os lilla feber spred sig till hans bröder. G fick tokhög feber sista kvällen. Fick åka direkt från båten till sjukan med honom. Då var han riktigt riktigt sjuk. Så sjuk har han då inte varit förut. Nu har vi timslånga strider om hur antibiotikan ska tas. Eller rättare sagt att den ska tas. Han får sån panik vid bara tanken på att ta den, så att han lyckas kräkas... Han är alltså envisare än jag. Tips tas mer än gärna emot... Hur ska jag lyckas? Är våld ända lösningen???

From Heaven to Hell??

Upptäckte just i packandet att våra singaporeanska uppehållstillstånd går ut den 6 mars. Det är är på söndag. Det är alltså väldigt snart. Och vi har inga nya på gång... Har helt glömt detta. Så nu får vi se om de släpper in oss efter vår lilla resa till paradiset. Om vi inte hörs av på ett tag så sitter vi kanske i något fängelse någonstans... bara så att ni vet. Det blir helt enkelt Heaven to Hell... i rask takt!

Återkomsten

I morgon ska vi äntligen åka tillbaka till Nikoi - vårt absoluta favoritställe. Vi hänger på magiska bubbel-bloggerskan och hennes familj. Det ska bli skoj. Hennes barn och mina två äldsta är i princip lika gamla o gillar varandra massor.

Den här gången tar vi med oss pärlan. Känns grymt lyxigt att åka på semester med henne. Ända lilla minuset är att O har feber. Inte så hög. Men han är inte frisk. Tar med stora mängder ipren och sen håller vi tummarna för att det kommer gå bra. Åter i verkligheten på tisdag.

Äntligen riktigt skvaller

Vet ni? Kajsa B har gått och lämnat Måns H för en tjej. Det tycker jag var kul. Hon med antagligen.

Beautiful Blogger Award

Jag har gått och fått en Beautiful Blogger Awars av Mrs B. Stort Tack för det!

Det innebär att jag ska berätta fem saker om mig som inte så många känner till. Det är ju inte så lätt - jag som snackar så himlans mycket. Sen ska jag skicka vidare till fem fantastiska bloggare.

Ja vad vet man inte om mig? Jag är:

1 - Är besatt av harshibashi-litteratur, som min kära man skulle säga. Böcker som "Självkänsla Nu" etc.

2 - Har vunnit elitserie i basket tre år i rad. Dock för småttingar i Stockholm. Men alltid ngt.

3 - Kan inte ha klocka för då tävlar jag ihjäl mig själv. "Typ kan jag hacka den här gurkan på 30 sek". Allt blir helt enkelt en tävling.

4 - Kan inget om varken musik, film eller kändisar. Om jag skulle utge mig för det, så spelar bara med. Försöker bara vara insatt...

5 - Har jobbat på Viktväktarna i massor av år. Grymt bra ställe.

De FEM bloggar jag vill ge Awardet till: Singelsussi, Jenni , Maria, Lejonens Stad och Carl Bildt

Traumatiserat Eksem??

Har ett kli mellan två fingrar. Det kliar hur mycket som helst. Jag har klagat en del. Maken gillar inte att jag klagar. Så han föreslår lite då och då att jag ska gå och kolla upp det. Tycker själv att det känns oerhört mesigt att gå och visa upp ett litet rött kliande område på 1 x 1 cm. Så eftersom jag är lite av en "google-läkare" har jag idag tagit tag i detta. Det jag finner då är att jag verkar ha ett traumatiserat eksem. Låter sjukt konstigt tycker jag! Kanske ändå ska gå till läkaren. Vem vill gå runt och bära på ett trauma??

Varför jag diggar FB

En FB-förfrågan trillade just in från en gammal kompis. En kompis som jag har gillat massor och fortfarande gillar massor. En som jag har haft så mycket kul med. En som finns i mina tankar ofta. Men inte gör jag något åt det. Inget för att ta kontakt. Men nu tack vare FB, kan jag kolla i det där härliga ansiktet, som gör mig så glad. Och kanske tom skicka ett litet meddelande. Allt blir bra tack vare FB. Heja FB. Jag är fortfarande glad och det var faktiskt kanske TIO minuter sen jag såg förfrågan.... Det är ett billigt lyckopiller vill jag lova!!

Vägen till barnens hjärta...

En sak som jag typ dagligen förundras över är varför de vuxna som mina barn möter under sina dagar, som "bus auntyn" (tanten som sitter med barnen i bussen...), simläraren, dansläraren, skolfröknar etc måste muta barnen. Vissa ger klistermärken eller stämplar. Men dagligen får de mutor i form av godis, kakor och annat sötsliskigt. Det gör mig sur. Det tar helt enkelt fram den lite mer trista "bitterfittan" i mig. Jag vill ju inte varje dag behöva säga - "Nej du får inte äta idag, du får vänta tills på lördag". Eller låta ungen äta godis o kakor dagligen. Bilden visar vad G kom hem med idag. Lite i överkant för mig...

Säger bara ska ni muta - fortsätt med klistermärken eller stämplar! Skippa godiset! Men framförallt, satsa på att utveckla era verksamheter så att ungarna vill gå utan att bli mutade.

Där fick ni ett riktigt surt kärringinlägg. Tack o god kväll!