November Rain

Efter knappa två år i Singapore, har vi fått se en ny sida, November Rain-sidan. Det är ingen sida vi gillar. Det har nu nämligen regnat i snart två dygn. Oavbrutet. Det har inte spö-regnat. Nej det strilar liksom ned. Hela tiden. Inte så kul när vi har fin besök. Då vill man ju inte sitta hemma och häcka. Nej, nu måste vi komma på lite andra aktiviteter. Dem vanliga turistattraktionerna känns fel. Har bara svårt att komma på något kul? Någon som har några bra tips? Ska gärna uppskattas av en mormor, dess barnbarn och så lilla jag.

Foie Gras Dumpling

Så har vi varit och svullat dumpling igen. På Fullerton Hotel. Börjar verkligen gilla detta. Idag fick jag äta en ny sorts dumpling. Foie Gras Dumpling. Den var faktiskt riktigt riktigt god.

Annars har vi hängt på Sentosa. För att vara i Singapore så har vi verkligen gått och gått. Ur skönt väder. Svalt (Bara 25 grader) o blåsigt. Har nästan fått turistfötter. D v s sjukt onda och svullna fötter.

Nu måste jag sova. Har ätit STORA mängder godis och druckit en och annan campari jos. Det sliter. Men mysigt är det. En vecka kvar med mamma. Det gillar vi.

Whisky o Digestivekex

2011 går för min del i whiskyns och digestivekexets tecken. Jag har blivit besatt. Äter typ ett paket om dagen. Nästan i alla fall. Dricker inte fullt så mycket whisky. Även om Stengha besattheten har gjort att vi druckit upp två flaskor i år. I år. Maken är stolt. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det. Kanske lite skam, kanske lite tonårsfniss. Nu är whiskyn dessvärre slut. Som tur är kommer mamma i kväll och då hoppas jag på en ny flaska whisky och smågodis. Sen är helgen räddad. Och hela nästa vecka med för den delen.

Inte så glammig

Så har jag just kommit hem från min bokklubb med bok... Denna gång fick Mr gast följa med. Förra gången vi lämnade honom själv med Pärlan, skrek han så att alla de andra barnen vaknade. Inte helt ok. Men nu fick han skrika sig igenom sin första bokklubb.

Boken som diskuterades var Utrensningen av Sofi Oksanen. Den var mycket tyngre och inte alls lika glammig som Tanamera. Det gjorde att jag inte var helt förtjust. Nu har jag snöat in på gubbsnusk och har alltså svårt att läsa lite mer seriös litteratur. Utrensningen är en seriös bok. Mycket seriös bok. Men också en fantastisk skildring av Estland. En bra beskrivning av hur rädda de var och vad som kan hända med en rädd människa. Och då menar jag en mycket rädd människa.

Bild lånad av: bokia.se

Så kom den... vadförlusten...

Det här verkar inte vara min vecka. Har just gått och blivit skyldig min man ett stycke klocka. Kanske minns ni att jag och maken hade ett vad (det är hur gammalt som helst. Typ nästan två år...). Att den som krokar bilen först ska köpa något dyrt till den andre. Jag skulle få en handväska om maken krockade bilen först. Och maken skulle få en klocka om det var jag som smällde först,

Nu har det alltså hänt. Jag har krockat bilen. Min första tanke var så klart att mörka. Ingen märker en liten buckla. Precis då när jag krockat med en rätt rejäl stolpe, såg jag inte ens bucklan. Det berodde inte på att den var så liten utan på att jag inte hade koll på vart jag krockade bilen. Bucklan är rejäl och den syns.

Men nu har jag berättat och förlusten av vadet ett faktum och min rejäla skuld till maken likaså. Inte vill ha någon enkel liten klocka ... nej han ska ha en dyr sak. Finns det inte någon maxgräns på vad? Ska de verkligen få löpa hur länge som helst?

Lucky Eight

Tror att jag minsann har gått och blivit lite lätt singaporeansk. Kanske inte så konstigt när vi bott här i snart två år. Men jag blev allt lite förvånad. Överrumplad. Inte trodde jag att jag skulle påverkas. Att jag skulle tycka om samma saker som dem. Men så är det. Ja så är det.

Blev helt enkelt lycklig, lite små pirrig, när jag fick reda på att jag skulle åka med taxi 8808. (Man får bilens reg nr när man bokar taxi.) Tänk så många magiska åttor i ett och samma nummer. Kineserna tror på att åttan ger lycka, så det är "Lucky nr Eight" som gäller. Det gäller i alla situationer där det är möjligt. Så gick det också galant att åka. Inte ett endaste rödlyse. Bara grön lyktor... Tänk "Lucky eight" verkar verkligen funka!! Jag kan med andra ord fortsätta glädjas åt åttor....

Magic Schoolbus

Så har det hänt. Min lilla stora kille har börjat åka skolbuss. Skolan har äntligen öppnat igen och alla är vi tacksamma för det. Det nya stället känns bra. Trots att det ligger en bit bort. G är glad att vara tillbaka.

Vi har åkt buss två gånger tillsammans och jag hade nog tänkt mig fler gånger. Men så lät han meddela att han var redo att åka själv. Bara han fick adressen, så att han kunde berätta för busschauffören vart han bodde. Är det inte lite gulligt, att det är det som oroade honom mest??

H-vete också...

Fick stryck i tennisen idag. 1-6, 0-3. Jag har surat sen dess. Än så länge 4 timmar. Och ingen tendens till att humöret är på bättringsvägen. Inte ens världens största soyalatte fixade biffen.

Jag som trodde att min tävlingsinstinkt svalnat. Men så var dock inte alls fallet. Nej det här var inte alls vad jag hade tänkt mig. Nu har alltså mina tenniskompisar gott om mig. De är bättre än mig. Jag som trodde att jag skulle komma långt på erfarenhet och talang. Så mycket var det med det. Får helt enkelt välja mellan att:

1. Träna - så tråkigt.
2. Sura - inte heller så kul. Men rätt så befriande ibland. Kanske inte vad barnen och maken tycker om samma fenomen. Men för mig är det befriande.
3. Sluta spela tennis - Och eftersom jag inte kan hoppa av saker. Inget alternativ egentligen.

Kommer helt enkelt till samma hårda insikt som förra veckan - träning verkar behövas och är enda lösningen.

Om jag vad din hemmafru

Veckans gäster, Es bror och babe, gav oss den helt underbara kokboken - Om jag var din hemmafru.

Eftersom jag är lite bakom, (Ja det hände även när vi bodde i Sverige. Jag har inte koll. Inte på kändisar, bloggar, smink. Sånt som är viktigt. I alla fall när man är hemmafru.) hade jag aldrig hört talas om Lotta Lundbergs blogg eller bok.

Min okunskap gjorde att jag blev grymt förvånad. Fick försöka hålla mig lugn. Vad menade de med denna bok?? Ville de att jag skulle bli deras hemmafru också... Lite nyfiken blev jag dock. Vad var det här för bok? Lite rädd blev jag också, Kommer jag också sluta så här?? Som en mördare... dock en sjukt snygg sådan.

Men nu säger jag bara en sak. Efter att ha hängt med boken en vecka. Köp den. Läs den. Njut. Skratta. Den är helt enkelt underbar!

Varning!!!

Trots att jag är långt ifrån jobb och karriär har jag sökt mig till en karriärcoach. Kan låta mer än märkligt. Men jag kan lova er att det inte är märkligt. Nej det är riktigt bra. Trots att jag ingen karriär har. Tre barn, man, pärla och en hel del gamla bekymmer får därför fylla tiden med coachen.

Jag har lärt mig mycket om mig själv. T ex att jag har svårt för negativa personer. Samt personer som är rigida. Som står på sig och klarar av att hålla sig till sin åsikt. Anledningen till detta tror vi är (för det var då inte jag som kom på det... men det lät mkt rimligt när coachen sa det...) avundsjuka. Jag vill också kunna vara negativ och åsiktsrigid. Så nu ska jag öva. Vill därför sända ut en varning. Om ni uppfattar mig negativ samt svår att övertala så är det för att jag övar. Sen när jag kan... då blir jag ännu värre. Men nu vet ni.

Vass kultur

Just idag är det Thaipusam-firande. Det sa inte mig så mycket för ett år sedan. Nu vet jag desto mer. Det är en hinuduisk-festival som firas så här års i ett dygn, årets första fullmåne. Troende ber om bikt och förlåtelse genom att plåga sig. Plåga sig iform av att sticka saker genom kroppen eller bära tunga saker. De flesta hade ställningar som den på bilden. Olika storlekar. Ju större plåga ju större mängd "intjänad goda meriter".

Förra året såg jag bara bilder i år var det dags för att spana med egna ögon. Tog med mig G och Es bror och babe som är på besök. Resan gick till de tempel där de som vill få välsignelse förberedde sig inför sin 4 km långa procession. Det tar hur lång tid som helst att få på dem ställningen. Vassa nålar skjuts in en och en. Såg rätt rejält läskigt ut. Jag fick allt lite ångest att jag tog dit min 4-åring. Men han verkade mest tycka att de spelade för högt på trummorna. Pinnarna in i kroppen berörde inte honom.

De som blöder sägs inte ha levt rätt inför. De ska nämligen fasta och be i 48 dagar.

Summering det var kul att se det. Det var läskigt. Men också mäktigt. Äntligen lite kultur för mig. Dock en vass sådan.

Nya bevis

Just som jag nästan bestämt mig. Bestämt mig för att lägga ned. Då kom genomslaget. Plötsligt kunde jag. I alla fall ganska många meter. Crawla alltså. Fick till 50 m. Och utan näsklämma och utan simfötter. Ingen bloddoppning. Fusk har jag annars varit sugen på. Men nu gick det alltså utan fusk. Fusk har legat högt upp bland min och min kära simkompis diskussionsämnen. Nu finns det utrymme för annat. Och det är ju trevligt.

Det är fortfarande tråkigt. Och jag fick nysa ut poolen ur näsan hela em. Men jag är ändå stolt att jag inte gav upp.

Att avsluta eller ej??

Har funderat ett tag och absolut inte kommit fram till något vettigt svar. Funderat på om jag måste avsluta projekt som jag påbörjat. Så som jag känner mig själv, verkar det som jag bestämt mig för att jag bara MÅSTE slutföra. Varför vet jag inte? Men det verkar vara mer av en tvångstanke. För jag fattar jag ju att världen inte går under... fast riktigt säker är jag ju inte vara...

Och nu har jag typ två projekt som jag inte gillar alls:

1. Crawla - som ni vet är jag värdelös. Jag har insett att jag måste träna. Men jag vill inte träna. Inte alls faktiskt.
2. Skriva uppsats - Det går så dåligt. Den skulle ha varit inne för en vecka sen och jag har inte skrivit en rad. Inte ens samlat in allt material.

Så nu är frågan. Ska jag utmana mig själv och lägga ned? Eller ska jag kämpa vidare?? Frågan gör som ni ser mig lite galennevrotisk... Vill ju helst äta bullar och läsa tantsnusk...

Vinterkänsla

Undrar just om jag håller på och blir sjuk. Eller om det faktiskt är så att det är kallt. Ja här i Singapore. Kallt. Det är nämligen bara 25,1 grader och klockan är kvart i tio. Efter att ha badat med barnen. Som vägrade att gå upp. Frös jag så mycket att jag var tvungen att stänga av alla aircons och sätta på mig min flygplanströja, dvs den enda långärmade tröjan jag har här - munktröjan. Efter att ha haft den på mig i många timmar och fått i mig många koppar te är jag nu varm. Fick mig en härlig känsla av vinter. På ett lagom sätt. Tror att maken får en mycket smärtsammare invaggning, då han nu sitter på planet till Korea. Där är det - 15 grader. Det är kallt.

Det feta minuset

Hela den här bloggen går ju ut på att ni hemma i Sverige ska bli avundsjuka på mig och min familj. Jag håller helt enkelt på med ett sorts "bloggbrag". Men om sanningen ska fram så är det inte så kul varje dag. Att braga alltså. Eller att bo här.

Idag längtar jag hem. Hem till kalla Sverige. Skulle även längta hem till ett slaskigt och fuktigt Sverige. Hem till alla goa härliga nära och kära som finns där i slasket eller kylan, eller vad det nu är. Saknar särskilt att sätta mig vid ett köksbord hemma hos någon som jag håller kär. Få en kopp kaffe, lite fikabröd och sen snacka lite skit. Det är najz!

Nej bor man här så är det med Skype den sociala kontakten hålls. Då kan man snacka skit länge utan att bli rånad. Det gillar jag. Därför har jag hållit på med det i helgen. Massor. Det känns lite bättre, men inte bra.

Stengha en masse

Nu har vi kört in oss rejält på Stengha. Mår som vi förtjänar idag. Illa. Huvudvärk. En liter soda och en liter Whisky, Macallan. Tror att man inte ska dricka riktigt så mycket om man nu ska göra som i Tanamera - dricka det varje dag vid varje tillfälle som ges.

Men kul var det. Fyra glada skandinaver (tre helsvenskar och en finlandssvenska...), en flaska sprit och en pool. Ungefär som på gymnasiet... Men ingen hånglade i busken. Inte vad jag såg i alla fall...

Bildning

La tio minuter i eftermiddags på att läsa Carl Bildts blogg och sen så la jag en halvtimme på att läsa The Economist. Nu känns det som jag kan allt. I alla fall om utrikesfrågor. Skönt att det finns genvägar. Jag har ju varken tålamod eller lust att lära mig på riktigt.

En dag utan betraktelser

Ibland händer det. Det finns inget som har hänt under dagen som jag kan blogga om. Ingen händelse som påverkat mig mer än någon annan. Det är en märklig känsla. Den får mig att känna att mitt liv är lite små grått. Lite mer mellanmjölk liksom.

Så här sitter jag nu framför datorn. Det är kväll. Två barn sover. Det minsta skriker som f-n. Maken går och bär på honom. Tror att han vill att jag ska komma ut och ta över. Vet inte riktigt hur jag ska göra. Tar beslut om att sitta kvar här vid datorn. De behöver ju liksom lära känna varandra lite mer. Jag har ju burit på honom en hel del idag. Får ändå dåligt samvete. Men så kommer jag på det. Bloggen är ju som mitt arbete. Det enda som jag gör varje dag. Då kan jag sitta här ett tag till... kanske kan jag surfa in på någonannan sida. Det lär ju inte maken märka... han är ju sjukt upptagen med gasten...

IQ test

Det är ju trots allt nytt år med nya möjligheter. Detta fick mig att ta tag i lite saker. Som t ex att gå igenom den stora gooodiebagen som vi fick när S föddes. Den visade sig innehålla hur mycket som helst. Det mesta kunde jag slänga med gott samvete. Men en grej fick mig att få ångest att jag inte läst. Boken som berättar hur jag ska få mitt barn att göra bra ifrån sig på IQ-testet. Tänk att jag inte läst den tidigare. Nu har S gått miste om 7 månaders IQ-test träning. Hur ska detta sluta??

Tips på aktiviteter för de yngre barnen är t ex:

- Gå och handla med dem

- Ge dem bra föda

- Ge ditt barn både nya och gamla leksaker

- Härma ditt barn när de gör roliga läten

De känns ju inte för chockerande. Kanske ligger vi inte så långt efter ändå. Men när det på slutet går att läsa att jag ska 5 till 15 min emellan alla aktiviteter, då barnet behöver vila blir jag skeptisk. Jag frågar mig, gör jag sakerna på rätt sätt? Känns inte som S behöver vila e att ha följt med och handlat. Han somnade ju under tiden... Men det är kanske just det som är felet... han ska vara vaken och aktiveras...

Inte ensam...

Skönt att läsa att det här med killar och klänning väcker känslor även i Sverige. Inte bara Singan som inte vet hur det ska hantera det hela... Idag blev det Universal Studios i klänning och tights för G. Det gick utmärkt!

7 månader och ...

När G var sju månader började jag jobba. (Det råkar faktiskt vara så att jag har gjort det. Jobba alltså. En gång i tiden var det så. Men det var länge sen. Mycket länge sen.) Då tyckte jag att han var stor. Alltså G. Han kunde sitta själv. Äta själv. I min värld var han fullfjädrad. På riktigt kunde han nog det bara nästan.

Lilla S, som blir 7 månader idag, äter fortfarande inte fastföda (asså - ingen solid... mest flaska och lite mig...). Han sitter bara i babysittern. Inte alls själv. Försöker han blir han en dubbelmacka... Han har i och för sig fått två tänder. Det fick G först vid 9 månader. Alltid något!

Tänk redan vid sju månader är det en enorm skillnad (kanske lite starkt ord med enorm... men ni fattar ... det är en skillnad...) i hur man hanterar den sista och första minstingen. Undrar vem som kommer lida mest. Den som fick bli stor eller den som fick förbli liten?

Regndans

Idag regnar det. Inte tropiskt massor. Utan mer ett stril. Men nu har det pågått i typ åtta timmar. Lite trist. Särskilt för hitresta. Ännu mera särskilt för hitresta personer som redan haft en regnig Thailandsresa... Hade det varit jag som varit med om detta, hade jag nitat någon. Det vet min föräldrar och syskon om. De har dessvärre fått uppleva det. Jag sur som ättika på misslyckad solsemester. Desperat efter solen.

Så för att det inte skulle bli så idag. Har våra barn dansat regndansen och sjungit antiregnsången. Jag tyckte de var grymma. Inte lika säker på att de andra lunchgästerna på Raffles tyckte likadant... Lyckades de? Nej inte det minsta. Det regnar fortfarande.

Vi har det så himlans mysigt med våra polers. Idag har vi tvingat med dem till stans bästa beach club. Hängde där i typ fyra timmar. Har bränt mig. Det lyckades jag inte med i Australien. Trots ozonhål. Känns bra. Äntligen lite färg.

Barnen har det verkligen kalas ihop. Det är så kul och se. Det värmer så mycket att se att de leker och fnissar. Och det massor. Mer av sånt i morgon. Hoppas jag!

I Tanameras fotspår

Under julhelgen har jag läst färdigt en helt fantastisk bok - Tanamera. Den handlar om Singapore på 30 - 50-talet. Följer en skön kille som är född med en rejäl guldsked i mun. Känns som en manlig Stolthet o Fördom. Jag blev kär och fast i boken. Kunde inte riktigt lämna den i från mig.

Jag fick lära mig så mycket viktiga saker. Som vad man ska dricka här. Man ska nämligen dricka, Stengha eller Pink Gin. Stengha är whiskey med sodavatten och Pink Gin är gin med angostura bitter. Jag har valt att satsa på Stengha. Känner på mig att det är min grej. Tror att det ska bli minst ett par om dagen.

Jag har börjat bra. Igår kom nämligen årets första besök. Våra semipolska vänner och med dem kändes Stengha mer än rätt. Så nu övar jag. Så jag ska klara att dricka själv när de åkt... Dekadent? Ja, men mest härligt!!

Vuxen

Idag har jag varit vuxen. I alla fall för ett litet litet tag. Att vara vuxen för mig är att klä sig snyggt och gå till jobbet. Det är något jag saknar massor. I alla fall vissa dagar. Särskilt dagar när barnen gnäller och jag är minst lika gnällig.

Idag satte jag lite klet i ansiktet och satte på mig lite snyggare kläder, för att bege mig till bussen. Samma tid som alla andra går till jobbet. Resan tog mig till ett av mina uppsatsintervjuoffer. Kände mig dock lite lätt udda. Jag var den enda som inte lyssnade på sin iPhone och läste tidningen samtidigt. Jag hade inget med mig att göra. Lite obehagligt. Jag hade inte heller typ 10 cm höga klackar. Hade bara ett par ballerinaskor. Inte alls så mycket power som de andra babsen. Insåg alla andra att jag var på låtsas, eller verkade jag vuxen? Frågan som jag aldrig får veta svaret på. Jag kan bara hoppas att jag lyckades. Lyckades i alla fall lura mig själv. Tyvärr var det ett kort tag, för resan tog bara tio minuter.

Het bantningskur

Idag går det att läsa i Straits att flera skönhetssalonger erbjuder trimming av flabbig mage. Ja det kanske inte är något nytt. Men terapin de använder känns ny. I alla fall inget jag hört om. Det dem gör är att rätt och slätt tända en brasa på din mage. En helt vanlig eld. Från en massa alkohol.

Kände mig tvungen att läsa lite mer. Det hela var så klart helt logisk. I alla fall om man är en kines. Kineserna tror nämligen att kroppen styrs av de fem elementen, vatten, eld, jord, trä och metall, där vatten och eld ska balansera varandra. Så är man fet har man för mycket vatten. Man kan då genom att elda bli av med vattnet. De ska liksom på något sätt förbättra matsmältningen.... Ingen stans i artikeln står det hur mycket man kan gå ned. Däremot undrar journalisten om det är en säker metod. Det kan jag också undra! Tycker att det verkar skumt. Riktigt skumt och lite galet också för den delen...

Vad är Lycka?

Ja vad är lycka?

För en 4-åring är det ABSOLUT att få följa med pappa till jobbet. När det kom på tal i morse var han påklädd, hade borstat tänderna själv, ätit frukost inom 2 minuter. Detta tar normalt en timme och kryddat men en rätt rejäl dos av tjat. Sen pratade han oavbrutet. Det fortsatte han tydligen med på jobbet. När jag hämtade honom två timmar senare hade han ätit upp alla kontorets kakor. Det fick honom inte att prata mindre direkt... Vi kan väll säga att han tror att det här att jobba är kanon - man äter ju bara lite kakor...

För en 2-åring är det när han får sin napp. Då ler han och skrattar som ett morbidt monster. Moahamohamoha...

För en 7-månaders är det banan. Ja då blir han lycklig och jag blir nöjd för han äter solid (ja nu vet även jag vad det är...) igen.

Funderar just nu på vad som gör mig lycklig. Nog krävs det rätt mycket mer än för dessa tre killar. Fast jag blir bra lycklig när jag får dricka en soya latte. För det går typ inte att få tag på. Och mjölk det var det just typ 7 månader sedan jag senast drack... Ha ibland är jag mer anspråkslös än jag kunde tro!

Rond tolv

Kanske inte riktigt så många gånger har vi fått nya och mindre bra besked från Gs skola. Men många är det och trött är jag på dem. Idag kom nästa besked. Terminen kommer inte börja som tidigare utlovats den 10 januari utan tidigast den 24 januari. Inte en mening om att de beklagar detta. Bara att vi kommer bli klara med de nya lokalerna ungefär då. Jag blir så klart sur och kinkig. Undrar just om stackars G kommer överleva två veckor till med sin mor. Eller om hans mor kommer överleva.

Antar att det är dags att ta tag i det här. Kanske t o m börja leta efter ny skola. Hade jag varit smart (!!??!!), Hade jag gjort det för ett år sedan... Men nu litar jag inte på dem. De har inga fördelar. Inte för mig i alla fall. För G finns det så klart massor... typ att han älskar sin fröken, de andra barnen och inte vill gå i någon annan skola...

Men först måste jag nog ta mig ett glas stärkande. Kanske vin, kanske något tom något starkare. Vill ju inte vara surbitchen nr 1 när maken kommer hem... Det där lät bättre och coolare än vad jag är ... det blir lite klassisk hetsätning istället. Typ kakor, nötter och lite godis... inte för att jag kommer må bättre ... utan mest för att jag MÅSTE!!

Att inte vara ensam

Kan inte säga annat än att jag bli lycklig när jag läser att smarta och framgångsrika personer inte heller har koll på hur man använder ord. Jag är som många vet lite lätt förvirrad och blandar ihop ord hejvillt! Ofta får jag skapa nya ord för att jag inte kommer på det riktiga. Men så här förvirrad hoppas jag inte är jag blir... verkligen inte!!

Sitter och läser ikapp lite nyheter på nätet och fastnade för rubiken "Årets citat i näringslivet". Att den skulle bjuda på årets längsta garv trodde jag inte. Men så var det. Tydligen har fd justitieministern i Frankrike (dessvärre en kvinna...) och numera EU-parlamentariker sagt - "Att med så lite oralsex i landet borde investerarna inte förvänta sig så mycket avkastning".

Hon har tydligen blandat ihop orden inflation och oralsex. Det är ju lätt hänt... eller inte?? Börjar just undra vad hon tänkte på när hon sa detta... kanske senaste ministermötet med Mr President... fy på mig... inte fina tankar... fast ganska så underhållande.

En dag i Perth...

Efter att ha läst första meningen i guideboken, "it's hard to get excited about Perth" så hade vi låga förväntningar. Men att komma dit en nyårsdag, när ALLT är stängt, förutom affärer som typ finns på Drottninggatan nära slottet, var inte bra. Det var typ en misär. Så trist. Stackars mig... eller inte alls. Vi har haft en super resa och i morgon ska vi åka hem och det ska bli skönt.