Tre Killar Tre Killar Från ....

På rad. Alla gör nästan samma sak...

Varför vill alltid den minsta göra som de större?? Försöker potträna Mr Mellan. Det går så där. Bara en 7 - 8 olyckor första timmen vi prövade. Jag ville ge upp, men det ville inte han. Har blivit lovad en stor lastbil, när han fixar detta. Den verkar locka rejält. Jag och pärlan torkar och tvättar dagarna i enda.

Idag var vi alla fall ute ett litet tag på förmiddagen och det var dags för kisspaus. G skulle visa O hur man kissar i gräset. Efter lite trixande gick det. Men då glider Mr Liten upp, ställer sig bredvid drar upp tröjan till öronen och är grymt nöjd. Han kan också kissa. Så nu går han fram till alla rabatter, drar upp tröjan och ser glad ut. Lovar att han kommer vara torr innan Mr Mellan.

Tänk imorgon är det redan nyårsafton. Helt overkligt. Säger som så många andra - tiden rusar. Vi laddar. Har handlat gott kött och letat vin i gömmorna. Beställt hummer. Levande.... undrar just om jag delegera koket. Vill verkligen inte ta i dem när de lever.... Hoppas ni alla får en kalas kväll.

Vin eller välling??

Om man är tre år gammal är allt så logiskt. Som t ex att alla 3-åringar dricker välling och alla vuxna dricker vin. Så är det varje dag. Vuxna dricker vin och barn välling. Jag önskar att jag vore mer vuxen. Mer vin till mig...

När han inte säger sådana här klokheter så är han rejält speedad... typ så här... om en vecka är det slut på skollovet... om sanningen ska fram så längtar jag tills dess.... 

Hongkong i ord och bild

Dagen i riktiga Hongkong var sjukt lyckad. Vi hann med hur mycket som helst - nämligen att åka taxi, åka bergbanan, åka båt, gå och gå, äta glass på flotta The Peninsula (Vi fick gärna äta glass där om vi satt längst bak i deras matsal...). Barnen övade på att sitta som ljus. Det höll i tio minuter sen var det bara flykt  som gällde. Sen var det dags för mera båt och för spårvagn.  Därefter sov vi sjukt gott alla. Ja som ni kanske förstår ÄLSKAR mina barn diverse olika transportfordon. Själv ÄLSKAR jag Hongkong. Det är grymt.

På The Peak

S - Nästmest fotograferad efter Musse. Alla kineser älskar att bli fotograferad med honom.... 

På Bergbanan. Koncentrerad. 

På båten. Nöjd. 

På flotta The Peninsula. Kladdig. Men sitter som ett Ljus....

Fina Fina HK. 

Disneyland i bilder och några ord

Ett axplock av Mussefieringen

Det var som sagt kalashärligt i Hongkong. Disneyland var kul för både stora och små. Musse Pigg var överallt, i maten (pizzan, kakor, våfflor, allt såg ut som Musse), på alla byggnader och på diverse saker.

Det roliga med kineserna är att de verkligen ger sig hän. Vuxna människor i Mimmi- eller Musse-öron eller varför inte mössor som såg ut som Nalle Puh, Kalle Anka, Buzz Lightyear syntes överallt. Köerna till att bli fotograferad med karaktärerna var långa. Riktigt långa och innehöll inte en människa under 20 år, vilket förvånade oss. Vi fick se en kille fria under fotograferingen med Musse och Mimmi. Jag fällde så klart lite tårar.

Lite lätt besviken var jag allt av att inte bli fotograferad med Kalle. Det var ju MIN dröm. Men vi hittade honom inte. G ville inget hellre än att bli fotograferad med Pluto. Det klarade vi som tur var av. O ville bara åka tåg, vilket inte förvånade någon. Det klarade vi också av. S ville mest vara med och det fick han.

G m Pluto

Alla fina killar i sin jultröjor.  

Det närmsta jag kom Kalle

På tåget - en av fyra gånger

G slåss med en pirat, med ätpinnar

De hade tydligen kul alla....

Slottet 

Hongkong

God fortsättning på er alla! Hemma efter fyra knappa dagar i Hongkong. Har haft det kalas. Vädret var underbart. Har dock fått röd stor fnasläpp av den torra luften. Mer om det imorgon. Först lite kvällssömn!

Tomten har koll

Det finns en stor fördel med att fira jul i en del av världen där inte alla gör det och där alla inte är så julfokuserade. Den fördelen stavas - flexibilitet. Vi tog nämligen i tisdags och bestämde att imorgon är det julafton för oss. Så barnen hängde med tindrade ögon upp sina strumpor på balkongen och lagade gröt att ställa ut till tomten. G konstaterade glatt att det var skönt att inte behöva vänta till på lördag "Jag gillar inte att vänta...". Nej vem gör det??? 

Tropikjul utan skorsten

På morgonen låg lite fuktiga paket på balkongen och gröten var upp äten. Tomten hade levererat. Vi var lite oroliga för att någon skulle bli ledsen, då han gav G ett STORT paket och O o S lite fler mindre paket.  Frågan var vem? Vad är viktigast? Många eller stora?? Vet ju att jag själv alltid gillat stora paket.... Verkade initialt som alla var nöjda. G fällde kommentaren "Tomten har koll" när han såg vad tomten haft med till honom.... Men sen när hans legobygge inte blev klart och de andra kunde leka med sina saker på en gång.. slog orättvisan till. Då ville han ha alla andras leksaker... gick så där... och maken hade glatt gått till jobbet.... ensam är stark eller hur är det?? 

Dagen passerade som den långa transportsträcka det är. Och så kom kvällen och vi åt "kalkonskinkan", tysk jättesill, dansk rödbetsallad, tyska pepperkakor, filipinska köttbullar och australienska korvar. Till detta drack vi singaporiansk öl och sjöng snaps visor, dock ingen snaps. Fick faktiskt lite julstämning. Barnen åt som hästar och var sen redo för att öppna alla paketen under granen. På 17 minuter hade de öppnat inte mindre än 35 paket och maken jag var sitt. Sen konstaterade vi att leksakerna behövde ca 25 batterier av vilka vi hade 2 hemma. Bara till att ila till affären. Vem vill ha ledsna barn på "julafton"? 

Varför valde vi att vara flexibla?? Jo imorgon drar vi till Disneyland HongKong för att fira jul med Musse, Mimmi och Kalle Anka... så om ni tittar noggrant kl tre kanske ni ser oss på julafton.... 

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR PÅ ER ALLA!! 

Hoppas ni får en rofylld och mysig jul!!! 

3 bevis - min hjärna är slut som artist

Den sk julskinkan...

Hmmm det har varit en bra dag.. trots allt... men avslutningen på den här dagen var inte så lyckad. Snarare katastrofal. 

Så här kommer tre bevis för att min hjärna behöver jullov. Kanske tom sjukt långt jullov.

• Körde mot rött och blev påkommen. Polisbilen stod nämligen bredvid. Jag hade lydigt stannat och sen så slog något annat lyse om till grönt (Asså inte mitt??) och då körde jag... inte så lyckat... har jag tur får jag behålla körkortet... annars blir det taxi ett bra tag...  
• Tog bort nätet på julskinkan innan jag kokade den i Coca Cola (grymt recept för övrigt...)! Nu ser den ut som en kyckling. Inte alls som jag tänkt mig. 
• Köpte en julklapp till vår pärla. En kokbok. Hon älskar att laga mat och hon är inte helt smal. Hittade en italiensk kokbok. Kom hem med en Italiensk bantningskokbok.... kändes inte som det blev så bra... vill ju verkligen inte "peaka" henne... 

Innan allt det här hände har jag haft det kalas. Var på Universal Studios med våra goa vänner från förr och blev inlockad på "Transformer 3D-film"... säger bara en sak!! OMFG!! Vilken grej... skrattade eller snarare panikskrattade och skrek om vartannat. 4 minuter kändes LÄNGE!! Men ack vad kul. 

Glögg som aperitif

Dagens fördrink

Tack Johanna för tipset! Idag blev det vit glögg, citron och is och en och annan tysk pepparkaka till fördrink. Det funkade absolut - spelade i samma liga som Martini Bianco o is. Ger mig lundakänslor. Känns bra.

Annars har vi hunnit m poolbad och långt häng på Raffles, där barnen fick prova Singapore Sling, och så ett litet kvällsbad. Grymt att hänga m kompisar fr förr!! Och fler dagar blir det;-)))

Gs första Singapore Sling

Kall glögg

Så här i juletider ska man ju passa på och dricka glögg. Har en stor mängd i skåpet, men jag har ett problem, för om sanningen ska fram så är det ingen favorit. Inte alls. Men skåpen ska ju tömmas. Så idag provade vi en ny variant, kall vitvinsglögg, med långväga gäster från Schweden. Ett glas funkade sen blev det kalas äckligt. Sött som ... Sällskapet är toppen, sååå mysigt att ha gamla goa kompisar här;-)

Julgran på plats

Det var inte ett så genomtänkt köpet av julgran. Tog med mig mina 3 barn, barnvagn och en bil full med skräp och åkte till IKEA för att reka om det fanns någon gran kvar. Det gjorde det. Så då uppstod problematiken - hur få hem ett stycke jättegran? Behövde två singaporianska tanter till hjälp och muta barnen för att få in den. Men in kom den. Toppen låg på instrumentbrädan, G blev mosad av granen och de andra två undrade vad som var på gång.

Väl hemma insåg vi att den var typ 40 cm för lång. Så det var till att köpa såg och sen till såga. Länge. Jättelänge. När den väl var i sin lilla fot piggnade barnen till och dekorerade. I alla fall de två som var vakna. Han som redan hade gått och lagt sig får en glad överraskning imorgon bitti. Frågan är om granen kommer vara lika nöjd... 

Fördel egen företagare

Min bebisfot

Det finns vissa rejäla fördelar med att vara egen företagare. Vet egentligen inte riktigt vad skillnaden är mellan att vara egen företagare och hemmafru... men enligt min make är det en STOR skillnad. Så nu övar jag på att säga att jag är egen företagare. Jag är egen företagare ... egen företagare ... egen ...

Okej några slantar har jag lyckats samla in. Det gjorde jag inte riktigt som hemmafru. Okej min skalle får jobba rätt hårt. Men det fick den också göra när jag var hemmafru. Saker som ska jag simma eller spela tennis idag? Sova eller läsa bok? Var jag tvungen att ta beslut kring. Det kändes tungt då... men nu tror jag mig klara både och... 

Men som egen företagare kan jag fortsätta med saker som jag gillar... Så under gårdagens förberedelse inför dagens möte hamnade jag hos tanten som gör pedikyr. Så där satt jag med min dator och jobbade medan mina fötter transformerades till bebisfötter. De hade fått in en ny spännande maskin, som såg ut som en vinkelslip. Den körde hon på min fot länge och då blev den en bebisfot. Magiskt!!   

Julsenil?!?

Den här degen är 100 gånger godare att äta än köpedegen....

Vet att jag absolut inte är ensam. Trots detta är det irriterande när den slår till. Julseniliteten. Den som brukar infinna sig så här ett par veckor innan jul. När det är lite för mycket. Allt ska hända på en och samma gång. Det är likadant varje år. Jag vet inte ärligt om jag vill vara utan den. Den hör ju till.

Kanske vill dock inte min 5-åriga son ha den. Han som fick en bok från bokhyllan av tomten på skolans julfest. Alla andra mammor hade kommit ihåg att ta med sig present till sitt barn. Själv fick jag springa hem och slå in något snabbt. Han blev riktigt besviken när han insåg att vi redan har den... tyckte att tomten  borde ha koll på det... måste vara en senil tomte...

IKEA har sett till så att vi som inte bor i Sverige får desto mer att göra. Nu när de bara säljer sina egna matvaror. Det går t ex inte att köpa pepparkaksdeg längre. Så det var bara till att ställa sig och göra egen. Men innan dess har jag fått avnjuta ett riktigt fint svenskt luciatåg i Singapore i en av stadens kyrkor. Så glad Lucia på er alla.

Julshow 1/2

Långt bak är G, lite längre fram är O. 

Som vi har längtat och trånat. Funderat på hur det skulle gå. Skulle de, eller skulle de inte? Ja sjunga och delta alltså. Idag var det dags för "Christmas Sing-a-long" i skolan. Förra året vägrade O vara med. Ville inte alls. Satt och surade i mitt knä. G var skymd av en halvalkholiserad fröken. Inte så lyckat med andra ord.

Men i år var det kul. Båda barnen var med i samma show. När O kom in skrattade han och verkade riktigt uppåt. Han satt och vägde på stolen och sjöng inte så mycket. Men han var med och han var glad. Det får jag vara nöjd med. G han sjöng och stod i, i de flesta sångerna. I bland försvann han in i något annat, gäspade lite och sen var han tillbaka. Mest imponerad var jag av de tre mandarin-sångerna som de framförde. Jag fattade inte ett ord... 

På måndag är det repris. Då ska Os klass vara lite mer i fokus... får se hur det går. 

Firade framgången med en lunch på Poloklubben med mina föräldrar. Sen lite bad och imorgon drar vi till Melakka och lite kultur. Ha en kalas helg!  

Jultatuering

Julfest med alla klasskompisar hör till julen i den här delen av världen. Tomten kommer med paket. Alla mammor som har ett minne har köpt en bok och skrivit sitt barns namn på den och sen lagt den i tomtens säck. Eller så heter man Charlotte, då har man inget minne, då får man ta en gammal bok i bokhyllan och slå in den. Det var inte så populärt när G öppnade och kände igen boken - Men mamma den här boken har vi ju redan....

Men det bästa vara att tomten var god. Han delade ut jultatueringar. G satte den några cm under hakan och sen ville han ta av sig t-shirten, så att alla skulle kunna se den ordentligt. Där någonstans satte hans mamma, den utan minne stopp. T-shitern skulle vara på. 

Måste ha

Tror att jag vet vad som krävs för att jag ska känna mig lite starkare, lite snyggare och lite gladare... Tror svaret är att jag behöver svettas lite mer... och för att lyckas med det krävs en PT. Så en PT ska ändra allt. Låter kanske lite naivt, men efter att ha läst bloggar om hur härligt det är att ha en PT - känns det givet att PTn är lösningen. Måste börja leta... PT.

Träningsbloggar måste vara det nästbästa för motivationen. Måste kanske läsa dem ännu mera. Och ännu oftare. Läser just nu dem här två - Maratonmorsan och Olga Rönnberg 

Läten, ljud och ord

Den här allra minsta krabaten är på hugget just nu. Låter mig inte vara ifred en endaste sekund. Jag har ju viss vana av barn i 1,5 års åldern, men vissa saker har jag glömt... antagligen mest förträngt... 

Men det roliga med honom nu är att det börjar låta om honom. Läten som jag faktiskt förstår ... så idag plockade han en "nananaa" ur kylskåpet och smet iväg. Han återfanns i denna stol tuggandes på skalet. Sjukt nöjd. Sägandes just "NaNaNaaa" hundra gånger. 

Så nu ska han in och slåss om det knappa sändningsutrymmet. De lite äldre killarna slåss redan som det är... Så bäst att önska lille S lycka till!  

I hopp om att se vår hjälte

Rätt laddade...

Så var det dags för maken att ge sig på Marathon. Singapores svettiga kletiga marathon. Start 05.00. Uppstigning 2.40. Sjukt tidigt. Sjukt!

Hejjaklacken var redo från 08.00. Men var inte helt rätt på det. Stod länge ovetandes och hejjade på halv-marathon löparna. Där dök han så klart inte upp. Det var först när en av löparna frågade hur långt de sprungit som det blev klart. Hon fattade inget när jag sa 37 km. Det var då jag insåg vårt misstag... Vi hejjade på fel gäng.

Stolt o Nöjd = Berättigat 

Vi drog till målgång och hoppades hitta honom där. Det gjorde vi inte, men vi träffade typ 57 999 andra löpare... Till slut gav vi upp och drog till Mc D för att få upp orken igen... Och där kom han vår hjälte - sjukt svettig, men så nöjd. Jag är såklart stolt. Stark jobbat maken min. STARKT!!!

Fredagsmys = Popcorn = Smärta = Tjuren Ferdinand

Som så många andra familjer håller vi på med fredagsmys. Myset innebär att vi äter popcorn, dricker drinkar och kollar på film. När det så var igår dags för detta mys, uppstod ett mindre kaos. 

Jag öppnade microvågspopcornpåsen, ut flög ett popcornkorn, varmt var det. Det fastnade på min hud, där någonstans mellan hakan och bysten. (Vad den kroppsdelen nu heter???) Jag tyckte mig ha kontroll över situationen och borstade bort det. Där gick det fel. Kornet åkte ned i min bh och brände sönder mig. Det tog ett litet tag, sen skrek jag, slet upp klänningen och bhn och fäktade som en galningen. Typ lika lilla som tjuren Ferdinand. Pärlan som stod precis bredvid fattade inget. Hon såg helt skräckslagen ut och det med all rätta. Nu har jag en grymt stor blåsa... precis ovan på hjärtat... 

Ta komando

Jag håller just nu på och lär mig saker om mig själv. Vissa saker är helt uppenbara, även för mig... som att jag är sjukt hetsig... Andra saker hade jag inte alls koll på... som att jag är feg och rätt sällan inte säger vad jag vill och tycker... så just nu håller på och övar... Livet blir så mycket bättre och roligare om jag säger vad jag vill. Till att börja med ökar ju sannolikheten att det blir som jag vill om jag säger vad jag vill... och för det andra så är det rätt så skönt att säga vad jag vill och inte gå och hoppas att den andre ska fatta...

Så jag säger som mina goa göteborska kompis har lärt mig "Jag övar"...

Vart är tålamodet??

Jag är väll inte direkt superkänd för mitt tålamod. Faktum är att jag undrar om jag över huvudtaget har en endaste cell i min kropp som tycker att tålamod är en bra grej. Nej går det lite långsamt börjar det krypa i min kropp. För att inte bli galen och bara skrika rakt ut något otrevligt måste jag andas. Oj vad jag andas. Till flera miljoner. Massa gånger per dag.

Jag har under drygt fem år varit mamma. En roll som jag som oftast trivs grymt bra med. Känner mig vissa dagar till och med privilegierad. Men när det kommer till att jag ska lära ut något och barnet ifråga ska lyssna och lära sig, då får jag problem. Stora problem. Det går inte alls så fort som jag tänkt mig. Jag blir frustrerad och femåring känner sig nog inte så smart. När han har värsta arga morsa som lärare som gastar och beter sig. Nej nu är det dags att hitta tålamodet.

Någon som har något tips på vart det kan köpas? Takashimaya? Giant? Eller är det så illa att jag måste jobba med mig själv.....?

1a Advent i Singapore

Julrakten och apelsintomten

Ja det är första advent även i Singapore. Och det har firats för oss numer traditionsenligt sätt. Nämligen med ett besök på British Club och svenska barnens julfest.

Vi har alltså hetsätit lussekatter, gjort kreativa juldekorationer, ätit skinka och köttbullar, druckit glögg, dansat ned granen och blivit livrädd för tomten. Det var mest O som var rädd för tomten. Tyckte att han var alldeles för lik Mårran och var alltså jätteläskig. Han satt klistrad i min famn. Men godiset som tomten delade ut det skulle han ha. Så det var bara för den arma mamman att smyga fram och sno åt sig en påse.

Annars så marknadsförde vi together och vår julinsamling. Fick in 1400 sgd. Grymt massa pengar. Så det var kul.

LV vs Chanel

Löning och julshoppingstider påverkar ju så klart lite. Men det är ofta galet att försöka sig på shopping på Orchard på lördagar. Hela Singapore vill göra samma sak... Resultat trängsel. Nästan klaustroträngsel.

Men efter som jag o maken inte har så långt minne eller inte tänker efter så värst mycket, tog vi med oss två stycken trötta, småsjuka o hungriga barn till detta kaos.... Det var spännande och tålamodsprövande... Mission NOT accomplished, MEN vi fick lära oss att det var typ dubbelt så många som köade till Chanel som till LV butiken. Undrar just vad jag ska göra med den kunskapen...? Får nog ha den i åtanke när jag snackar m tomten i år... Men ärligt köa till en butik- e det friskt???

Inte riktigt min dag

Tänk att under en och samma dag leta efter sin bil i över en timme i ett gigantiskt, asavarmt garage innan den dyker upp. Och sen åka till tryckeriet och där upptäcka att usb-minnet som var med, inte var rätt formaterat. Bara till att åka hem igen och hämta nytt minne och tillbaka en timme senare. Varför händer bara sånt här när man inte har tid??? Summerar - inte riktigt min dag. Men som ruggig tur är finns det en ny runt hörnet...

Glad el trött??

Efter att ha läst Munk-boken så har jag fått en liten tankeställare. Där står det att man ska ta och njuta av livet och det där har jag funderat på. I vilka situationer är det jag inte gör det? Och då kom jag på det?? När jag sedan fem år och knappt två månader går på kalas, så tänker jag alltid på morgondagen. Det resulterar i att jag inte har så kul. Nej jag hämmar mig själv. Njuter inte fullt ut. Längtar typ mest hem...

Men nu är det dags för andra bullar. Så igår då NJÖT jag. Vi hade en Beaujolais Noveau middag och jag drack alldeles för mycket vin, plockade inte i ordning hela tiden, och kände inget behov av att gå hem. Det slutade med att maken plockade i ordning medan jag och en kompis hade en rolig diskussion och drack en och annan slatt.... Kände mig typ busig... tänk att duktiga jag inte är så duktig...

Så hur var det idag då?? Var jag trött och sliten? Var det värt det??
Jo jag gick upp 5.56 och lekte till 8.52 med mina barn. Då väckte de maken med dammsugaren (inte mitt påhitt... men kul ändå...) och sen har vi varit på Titanic-utställning och haft en riktigt bra dag. Jag har inte varit särskilt trött. Men har varit glad. Så JA det var värt det och ja jag kommer göra det igen.

High Five

Han den där lilla saken som för övrigt fortfarande är sjuk har fått dille på att göra High Five. I alla möjliga situationer ska den göras. Under måltiden, när jag kommer hem, när man dansar eller som i natt när vi fyllt på dosen av medicin i lilla kroppen. När allt det trista var gjort fick både jag och maken oss en femma innan han somnade. Vi fick oss också ett rejält skratt....

(Jag tog visst ut saken i förskott. Den magiska medicinen var inte så magisk. Men med hjälp av tålamod och ännu flera mediciner verkar han sakta sakta bli bättre....)

Magiskt pencillin

Allra minsta lilla skrutten är sjuk. Alldeles hängig blev han igår em. En veckas förkylning hade satt sina spår. Det bara rann och kletade om ungen och han ville bara hänga som en asatung sandsäck på min axel. Inte ville han äta. Inte vill han dricka. Inte kunde han sova. Livet var lite trist och jobbigt minst sagt. Men så tog vi oss till läkaren och så fick han det magiska penicillinet mot öroninflammationen, som han visst hade. Två timmar senare äter han middag, springer runt och känns rätt go och glad. Är det inte fantastiskt?? 

Jag som har lite existentiella funderingar - med tanke på helgens resa - blir numera rörd och ytterst tacksam över att jag har förmånen att kunna ge mitt barn denna magiska medicin.    

Hemma!!!

Vilken resa. Vilka upplevelser. Hjärnan går på högvarv och själva kroppen är helt slut. Det har varit fyra späckade dagar, fyllda med intryck. Vi har lärt oss att det är bra att komma till ett barnhem. Att det är den enda vägen ur fattigdom och svält för många barn. Livet  i de små byarna är fattigt och rätt så eländigt.

Vi träffade en liten flicka på åtta år - Noy - som verkligen fick mitt hjärta att gråta. Hennes pappa gick bort för länge sedan. När Andrew, som är vår kontaktperson i Laos, träffade henne för ett halvår sedan hade hennes mamma just lämnat henne. Hon fick ta hand om sin femåriga syster och sin tvååriga bror. Alldeles själv. För mormor och mostern som skulle ta hand om dem bara söp. Bytte maten som syskonen skulle få mot öl. Ett sånt elände att det inte går att beskriva. Hennes ögon var så fyllda med smärta att det inte gick att göra annat än att gråta.

Det är helt underbart att vara hemma. Men jag inser att jag har en hel del att lära. Livet kan vara bra med så mycket mindre.

På vår facebooksida, (Together for Charity) finns det bilder och lite text om resan. Om ett tag finns det lite utförligare saker på hemsidan.

Snart...

Bär det av till barnhemmet i Laos. Nervös och spänd är vad jag är. Har inte blivit galen än av malaria-tabletterna. Inte vad jag märkt. So long!

Galen el Malaria. Vad välja??

På torsdag ska jag åka till Laos och Luang Prabang för att besöka de barnhem som together for charity samarbetar med. Det ska bli mycket spännande.

Jag har blivit ombedd att äta malariatabletter. Nu när jag läst på förpackningen blir jag nervös. Mycket nervös. Verkar som vad sim helst kan hända, kräkas, mardrömmar, hallucinationer, huvudvärk, ledstel...

När jag berättade detta för maken för att få stöd och för att han skulle säga "äsch så illa blir det aldrig..." blev jag ännu nervösare. Han kontrade med att någon utbytesstudent i HK hade knaprat dessa tabletter när hon var i Kambodja och blivit tokig. Hon kidnappade ett litet barn som hon tyckte synd om, men blev tagen av polisen... innan de kom fram till att det var tabletterna som var problemet ville polisen skicka henne till en "witch-doctor..." Hmmm

Låter inte som en sak jag själv vill göra... Men vem vet vad som kan hända....

Rawa - da shit!!!

Båtarna är Sultanens Specials Forces båtar ....

Herregud vilken underbar helg vi har haft!!
Halv sex i lördags morse hoppade vi in i bilen, som var fylld av packning och grym matsäck. Halv tio klev vi i land på fantastiska Rawa.
Sen dess har vi under 50 timmar solat, badat, ätit god mat, spanat på Sultanen av JB (en malysisk provins) letat och hittat Nemo, padlat kanot och en hel masa mer. Vi har med andra ord haft det mer än bra! Kan inte annat än säga att livet är bra lyxigt!!!

Jag är ett flum

Har blivit helt besatt av den här boken. Den har fått mig lite knasig. Kanske rätt rejält knasig. Den har fått mig att vilja bli lugn som en filbunke. Jag som alltid varit slav under mottot "fort och fel", vill nu vara lugn och harmonisk. Märkligt!

Men ännu mera märkligt blir det när jag nu funderar på att bli vegetarian, börja meditera och varför inte yoga. Får se hur länge det håller i sig och vart det slutar... Vem vet?? Men boken är bra.

Nu väntar sängen för imorgon i ottan går bilen till Malaysia o ön Rawa. Ska vara flott o paradisiskt. Åter på måndag. Ha en kalas helg!
>

Höst i Svedala

Så sitter jag här på Arlanda på väg mot Singapore och min fina familj. Det är med blandade känslor jag åker tillbaka. Det har varit alldeles underbart att träffa så många goa människor som jag tycker så mycket om.

Extra mysigt har det varit att hänga med två av mina gudbarn utan att ha sina egna runt omkring. Jag har kunnat fokusera på dem ordentligt. Och det har varit kalas.

Men ack vad mysigt det ska bli att kramas, leka och kanske tom byta bajs på mina fina barn. Om 18 timmar ses vi... Ska bara flyga lite först...

Taaack

Tänk så har jag gått och blivit ett helt år äldre. Helt ok att bli ett år äldre. Fick en mysig dag m barnen o svärföräldrarna innan jag satte mig på planet till Sverige. Det blev tårta (som G tyckte var för liten...), besök på Istana (där Presidenten o Premiärministern bor) och dusch i spöregn (inte helt planerat)...

Är nu på snabbvisit i Sverige, inte av någon rolig anledning, men det är sååå mysigt att vara här.

Stort tack alla ni som uppvaktade mig. Kungligt kul att bli så ihågkommen. Taaack!!

Robotarm

Så var gipset borta. Ersattes av en robotarm. När vi idag träffade läkaren som tog bort skruvarna, så lät han meddela att armen inte var så skadad. Nej det var nog kanske så att det bara var ett blåmärke. Riktigt skönt, så nu är gipset ersatt av en svart skena. Och den ska han bara ha så länge han känner att det kanske gör ont i armen...

Så eftermiddagen kunde spenderas i poolen. Underbart.

För möjlighetsorienterad

Nu när lugnet har lagt sig och vi är hemma igen efter en bra semester, så slås jag av en tanke - är jag och min kära make för möjlighetsorienterade. Så mycket att det är skadligt.

Så här tänker jag, är det ok att sätta sig på ett plan till Thailand när man kommit hem en timme innan efter att ha suttit tre timmar på akuten med sin äldsta sons trasiga arm? Eller att åka till Kambodja när ens mellan son (då yngsta son) skrivits ut tre timmar tidigare efter sin första plastikoperation (trasig läpp..)?
Det finns med största sannolikhet många flera exempel... men just nu kommer jag inte på några...

Ja vad säger ni - är det ok eller inte?? Eller är det kanske dags att ta det lite lugnt???

Livet på en pinne

Vi har det riktigt bra, trots inledningen med bruten arm och sömnbrist.

Hotellet är underbart, sightseeing passar både mig och barnen, maten är fantastisk och alla bara ler, vad än barnen gör. Thailand at its best helt enkelt.

Så hittills har vi hunnit se elefanter spela fotboll och måla, apor som cyklar samt klappa tigrar. En dryg timmes elefantritt, gav mig träningsvärk. Tempel mer eller mindre guldiga, finns typ överallt ... Chiang Mai kan rekommenderas!!

Skada igen...

Med skotern i full fart rakt in i en betongmur. Ja så inleddes nästa omgång m gips. Bara en spricka. Han klagade inte så mycket. Visst hade han ont, men han somnade snällt på kvällen. Beslut togs att det inte var någon fara och vi åkte inte in.

MEN när han vaknade kl halv två och hade sjukt ont, då kallade sjukhuset. Så jag och G drog in och tre timmar var vi hemma igen med ett gips och en konstaterad spricka. Nästan två timmar innan vi var tvungna att åka hemifrån för att hinna till flyget. Så här är vi nu, lite trötta o lite skadade men på väg mot Thailand.

Det är inte alls synd om mig

Om någon där ute i kalla Norden undrar så är det inte alls synd om mig. Inte det minsta. Nej för nu ska jag gå och bli lite globetrotter. Saknar Singan redan. Denna helg är det Thailand med familjen som gäller. Närmare bestämt Chiang Mai. Grönt och regnigt lär det vara. Ungefär som här. Fast lite fler elefanter...

Sen ska jag till Svedala en liten kortis. Därefter är det Malaysia och paradisön Rawa som gäller och så kommer det en helg till och då ska jag till Laos och hälsa på barnhemmet som together for charity arbetar med.

Så nu ni lär det bli tunt med bloggande. Nu ska jag nämligen ta och vara lite upptagen. Och uppleva en massa. Får jag ta på ett wifi så får ni veta av mig. Annars får ni det lite lugnt ett tag.

So long!!

Mot "congested" hud

Fick en mask av en kompis. En koreansk mask. Med hjälp av den ska jag slippa gå till plastisen o få hudterapi... Jag kunde bara förstå bilderna på baksidan. Inte texten. Inte alls, så undrar just om det blir rätt... Det vet jag kanske imorgon... När bebishuden sticker fram... 

Ett stycke drakkalas genomfört

Känns som den här veckan enbart har innehållit förberedelser av ett stycke drakkalas. Som tur var fick vi en bra belöning idag. Lyckat kalas och inget regn. Inget regn kändes mest märkligt, det har ju typ regnat varje dag i en dryg månad, men inte i dag... Kändes nästan som vi skickat upp lite silversulfat och fått molnen att regna av sig... det är ju så man gör i den här delen av världen. Varför vara offer för dåligt väder, när det går att ändra??

Inledde dagen med att dekorera de 100 muffinsen som jag och barnen bakat tidigare i veckan tillsammans med barnen. 100 muffins var ganska så rejält för många... men vi var liksom på g... Dekorationen bestod av små små färgglada strösselkulor... dem finns nu överallt i vårt hem.

Sen drog kalaset igång och då var det lek i form av sätta kornan på prinsessan, drakjakt, draken bestod av en pinjata fylld med guldpengar och smycken... och bad så klart. Även inslag av fäktningstävlingar stod på schemat. Skumsvärden var i stort behov av att vädras...

Tårtan var magsikt fin. Den kom från en kompis kompis som har grym talang. Både en god och rolig tårta. Sist men inte minst fiskdamm.

På frågan "Var det ett bra kalas lilla söta G?"  svarade han "Jag vill ha samma kalas när jag fyller 6".  Maken och jag valde att tolka det som positivt. Tack och godnatt.

Inhandling

Ibland får jag ett ryck. Det fick jag idag. Ett ryck att gosa m bara ett barn. Hämtade O från skolan och drog och åt lunch. Han fick välja. Och till min stora glädje valde han Sushi!! Vi drog till ett m band. Han satt i mitt knä och valde och åt. Dock inget ris bara fisk, räkor och omelett. Själv åt jag ganska mycket ris... Och en och annan fiskbit. Där fick jag för att jag var snål. Sen handlade vi de viktiga grejerna till kalaset... Vuxen drickan... Åt en glass och drog hem.

Måste göra sånt här oftare. Det är alldeles alldeles underbart....

Barnkalas

Hmm... hade ju lovat mig själv att vi skulle ta och vara modesta när det kom till det där som heter barnkalas. Jag har inte lyckats. Inte alls. Jag tror att jag i o f sig kan skylla allt på maken. Han hade en mycket ambitiös ide och nu genomför vi den tillsammans. Så drakkalas står på temat. Där draken ska dödas. Det är i alla fall vad G vill göra. Så det ska nu ske. Draken är en pinjata fylld med guldpengar och ringar... en alldeles riktig drakskatt...

Annars så klipper vi prinsesskronor i guldpapper, fixar fiskdammspåsar, gör skattjaktskartor, bakar 100 muffins... Det blir bara de närmsta ... 27 barn och minst lika många vuxna... på lördag smäller det. På söndag ska jag kolla på Glee och sova...

Livet

Livet är en ömtålig sak som vi bör ta hand om. Idag är en sån dag när livet känns skört, men ack så viktigt.

Pratade med min kloka stora femåring som är helt fokuserad på döden. Om vad som händer efter man dör. Han lät meddela att då finns man i vinden och när man åker flygplan kan man träffas om man har tur. Det är därför det är bäst att sitta vid fönstret.

Trött

Klädd i vitt (eller nästan vitt, var lätt smutsig efter att ha lämnat barnen vid bussen) och lite fuktig (himlen öppnade sig totalt och jag var tvungen att ta en taxi ett helt kvarter... för att inte rinna bort) höll jag mitt föredrag. Jag överlevde och tyckte till och med att det var kul. Bara det. Nu ska jag bara skicka en faktura och sen ska jag bara spendera pengarna ... sen är vi tillbaka på ruta och det är som om inget har hänt. Men jag tror faktiskt att jag gick och fick blodad tand. Är sugen på att fortsätta. Alltså bäst att ringa upp lite blivande kunder. Men först vila - är helt slut - nu när adrenalinet försvann är det bara tröttheten kvar...

Hetsätning, nymålade naglar och klädvalsångest

Varför kom jag på det här med att vara konsult?!? Vad skulle jag ut ur "konfort-zonen" att göra? Det var ju kul att skicka en offert och att få uppdraget. Men betydligt smärtsammare att genomföra det hela. Imorgon smäller det och jag har ångest. Imorgon ska jag hålla en halvtimmes föredrag för 60 personer. Imorgon ska jag hålla ett föredrag och få betalt. Det ni det känns så där. Men när det är klart ska jag fira. Champagne-lunch here I come! 

Just nu hetsäter jag allt som kommer i min väg, däremellan målar jag naglarna och försöker välja vad jag ska ha på mig. Är inte alls den stabilaste kvinnan ... Snart ska jag sova... tror det ska funka även utan valium. 

Vem hade roligast?

Införskaffandet av tre likadana skumsvärd med matchande skumsköld har lett till stora fajter. Två barn mot en oskyldig förälder tror jag var favorituppsättningen. Fast O hade inget emot att alla var emot honom. Värsta kamikaze-stilen. Frågan är bara vem som hade roligast. De som kallar sig vuxna eller de som är de sk vuxnas barn??

Lördagsmys

Efter kvällsdoppet m Mr O blir det nu lördagsmys. Innan inlägget hann bli klart hade dock en tredjedel av glaset svimpats ut... Nu hetsäter jag popcorn medan Mr O spelar något tågspel på "platta datorn"... Resten av familjen sover eller är på krokodilkalas...

Om hjärnan som kokade

Min hjärna är inte van att arbeta så hårt. Inte alls faktiskt. Att behöva vara smart i en längre period än tio minuter åt gången är med andra ord en rejäl utmaning för både mig och min lilla hjärna. Idag fick den först utsättas för FYRA timmar jobb. Och då menar jag jobb. Diskutera, analysera, vara kreativ... en massa krav som min hemmafruhjärna har sluppit utsättas för under de senaste tre åren... 

Och sen fick den två timmar till jobb... den utsattes för förberedelse inför mitt livs första uppdrag som professionell föreläsare. Nu kokar den. Nu vill den inte mer. Nu är det bara dricka vin eller sova som funkar... Trevlig Helg på Er! 

R I P Steve Jobs

Som del i en familj som innehar, ett stycke iPod, en iPhone, två iPads, en MacBook, en MacBook Pro och ett gäng Airport Express, känner jag mig berättigad att kommentera Steve Jobs alldeles för tidiga bortgång. Det är tragiskt, tråkigt och oroande. Hur bra kommer Apple förbli?

Frågan jag ställer mig är Apple och Steve Jobs samma sak? Eller har han fått för mycket "kred" - det finns kanske helt enkelt andra som kan något där på Apple med...? Oavsett så har jag länge diggat Steve Jobs och det blir lite tråkigare utan honom... jag säger som många andra iSad och RIP Steve Jobs!

No more Spik

Imorse 5.48 var det avfärd mot sjukhuset. G var inte direkt nöjd när jag väckte honom och berättade vad som stod på agendan idag. Men han tog det ändå bra mycket bättre än jag hade förväntat mig. 

Väl inne fick vi super bemötande. Flexibelt, proffsigt och omhändertagande. Jag fick gå in i personalens omklädningsrum och klä om, för att kunna vara med när han sövdes. Kom ut med påse på huvudet, blåa kläder och vita foppatofflor (för övrigt min foppatoffel premiär...). 

11.00 var vi på väg hemåt igen. Med de färgglada spikarna i en liten påse. Först tog vi oss till leksaksaffären och inhandlade en lego-rymdraket. Alldeles för stor. Men det var han säkert värd. Nu äter vi glass och dricker läsk. Hela dagen lång....